# Ovänner. Author: Cristine När du blir helilsken och bråkar med mannen eller sönerna,kokar du över och börjar skrika , kastar du saker, går du ut tills du lugnat ner dej eller har du stålnerver och svarar dem behärskat. ## Comment 1 Author: [Borttaget] Förr hade jag svårt att behärska mig. Det hände någon gång för 30 år sedan att jag drämde iväg en djuptallrik i golvet, ett vattenglas i väggen...![Foten i munnen](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-foot-in-mouth.gif "Foten i munnen") ... skulle aldrig hända idag... Jag har lugnat ner mig och insett hur löjligt sånt beteende är. I mitt arbete (jobb) har vi gått några utbildningar om just sånna saker som att på ett bra sätt möta ilska. Både sin egen och framförallt andras. Ett lugnt sätt mot de som man tycker beter sig dåligt mot en, är precis det bästa man kan ha.... Det tar liksom udden av den andres aggretioner, bråksjuka eller vad det nu kan vara.... ## Comment 2 Author: [Borttaget] Jag tillhör dom som tycker det är onödigt att bråka, skrika och svära till varandra, vem det än är... Jag går hellre därifrån, lugnar mej själv och låter den andre också få en stund för sej själv. Sen är det lättare att prata igenom det vi bråkat om i lugn och ro. Då slipper man slänga ur sej en massa, som man efteråt ångrar. Sisa  ![Glad](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 3 Author: Free-spirit-minded Blir aldrig arg på det sättet att det går ut över döda ting. ## Comment 4 Author: Toyan Jodå, när jag var ung så hände det att humöret svallade över, en golvlampa på tre ben blev aldrig vad den varit. Finns fler exempel men jag ska nog inte berätta dom här![Skäms](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms") Idag är jag lugn och behärskad och anser som Gunilla att det bästa är att behålla lugnet om nån är aggressiv trots att jag tycker fruktansvärt illa om ifall någon skriker åt mig. ## Comment 5 Author: solblomman47 Jag har också haft en tid när jag var yngre som jag kunde bli mycket arg. Jag har kastat porslin i golvet flera gånger när jag varit riktigt f........anad det har varit när ingen lyssnat vad jag sagt. Har med åren insett att det är inte är lönt att offra sin energi på sånt. Bättre att kunna resonera vad som är fel. Jag känner mig lung o behärskad nu och kan ta tag i saker om det behövs på ett vettigt sätt. Men jag tycker fortfarande inte om när folk behandlar mig illa och det brukar jag säga till om nu. ## Comment 6 Author: Branneli Jag blir nog mer besviken.....än arg. Antingen berättar jag fakta för den jag är besviken på eller klurar ett tag hur/om  jag ska reda i in besvikelse !! ## Comment 7 Author: Maria Jag tillhör den där sorten som (mot min vilja) alltid börjar gråta när jag är riktigt arg eller upprörd![Obestämd](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 8 Author: [Borttaget] När jag var barn upp till ca tio årsålder hade jag häftig temperament, men min pappa lärde mig hur jag kan bli av min frustationer utan att skada andra eller mig själv. Han ställde fram vissa föremål vad jag fick slå och sparka fritt fram utan att det hände skador. Om man nu bortser, mina onda tår, när jag råkade sparka utan skor. Sedan i vuxen ålder hände det ibland, att jag slängde kaffekoppen mot väggen bara utan att tänka. Men den "hobbyn" var inte rolig längre sedan min första man bara kollade på mig och sträckte även fatet från kaffekoppen och sa helt lugnt. "Släng den här också, annars det finns bara udda par kaffekoppar i kökskåpet". Min temperament visserligen inte har försvunnit, men blivit betydligt mycket lugnade år efter år. Pirkko. ## Comment 9 Author: [Borttaget] jag blir sällan arg men när det händer så delar jag ut verbala smockor. Min trut är mitt farligaste vapen. ![Flört](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 10 Author: Mammzing Jag skulle vilja bli arg! Rent för\*\*\*\*\*d ! Men det ligger nog inte i min natur. Inte ens när jag blivit riktigt kränkt har man lyckats reta mej så mycket. Mitt X försökte men det slutade bara med att han själv gick i taket. Min särbo och jag grälar aldrig, livet är för kort.. Rätt eller fel? Barnen kan man ju inte bli ilsk på. Dom har ju inte lärt sej tänka lika som vi än. ## Comment 11 Author: Mads Jag blir sällan arg och irriterad, men när väl bägaren rinner över smäller jag av fullständigt och kan skämmas lite över mina verbala utbrott efteråt....![Skäms](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms") ## Comment 12 Author: Choklad Jag hade i min ungdom väldigt kort stubin, sa allitid min åsikt om något, vad det nu var..men nu på äldre dagar så har blivit lugn, och har en väldigt lång stubin..det tar väldigt lång tid innan jag blir arg, jag orkar inte helt enkelt, och det är onödigt när man kan tala om vad som är felet istället...bra speciellt när man har en hel del ungdomar hemma, funkar inte att skrika åt dem..visserligen, om man blir riktigt arg någon så blir de så paffa att de lyssnar..och då respekteras man mer, än om man hela tiden går och gnatar och tjatar på dem..det blir bara jobbigt.Finns inget värre än folk som tjatar..usch.. Respekt från alla håll är det bästa. ## Comment 13 Author: AnnL Hade också väldigt kort stubin som ung. Har fortfarande ganska hetsigt temperament men jag brusar inte upp för småsaker längre. Jag vräker oftast ur mig vad jag vill ha sagt när jag blir arg. Sen är det bra, är inte långsint. ## Comment 14 Author: Mirjami-78 Jaaa, här kan det koka över, men brukar gå över rätt så snart....Mina barn känner mig, mamma kan skälla, men hon är helt ofarlig. Stora sonen brukar titta på mig och säga att mamma det blir bättre om en stund...Jag vet hur det är![Glad](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Kan inget annat än le mot han då..... Min ex och jag vi kunde bråka och gör det fortvarande. De mesta handlar om att han inte sköter sig och sedan ska jag alltid ställa upp vilket jag skulle ha viljat slippa för länge sedan....Och det ska jag med göra en dag då jag blir ännu mera trött på han..... Ja jag kan vara arg men kan inte vara det länge. Kan känna mig sårad när man blir illa behandlad....Har lätt  att förlåta. ## Comment 15 Author: aggeelin Jag tillhör dem som någon av er beskriver ovan... som när jag varit behärskat arg en bra stund, så börjar det rinna tårar och jag är så irriterad på det... har jobbat på att kunna visa rätt känslor och att inte bli tårig... jag är ju arg - men har svårt att vara riktigt arg. Tycker att det är bättre att kunna vara behärskad och kunna prata och säga det jag anser istf att skrika och så... som jag gjorde som tonåring, för jag har verkligen skrikit. Men det var oftast åt min pappa... ## Comment 16 Author: [Borttaget] Vedyxan, några vedklabbar på kubben är bra bot mot sånt, men nu är det åratal sedan jag var så arg att jag behövde ta till den. ## Comment 17 Author: [Borttaget] Jag har alltid sagt ifrån bestämt vad jag tycker och nästan aldrig skrikit! Men jag säger alltid till på en gång! ## Comment 18 Author: Maria Ni verkar så behärskade allihopa![Förvånad](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif "Förvånad") ## Comment 19 Author: [Borttaget] #18 Kanske behärskad men jag blir ju såå arg ändå! ## Comment 20 Author: [Borttaget] Det tar lååång tid innan jag blir arg. Men när jag väl blir det så blir jag rykande arg. Svarta ögon och jag kan bli så arg att jag börjar gråta. Men jag diskuterar lungt och sakligt. Inget hjälper om man gapar och skriker. Förr kunde jag kasta nåt. Men insåg att det är ju jag som får städa upp efter mej. ## Comment 21 Author: Cristine Det är svårt att få mej riktigt arg, men när jag någon gång blir det  så blir jag riktigt farlig ..för mej själv. Jag känner att kroppen tar stryk, tur att det är så sällan![Glad](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 22 Author: aggeelin Jo... #21 det tar lång tid för mig att bli arg... men sen kan jag bli ruskigt arg jag också ![Obestämd](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 23 Author: annemaria1962 nej, har svårt att verkligen säga vad som finns i huvet på mig då!! tyvärr! blir sur och elak i allt jag säger. detta gäller då sambon. sönerna där säger jag rakt ut, då jag blir arg! kastar intesaker eller skriker. höjer rösten men är ändå ganska behärskad. men som sagt, sönerna är jag väldig rak med! sambon, där är det mycket svårare... han får ta en massa spydiga o vassa ord av mig i stället. är ju inte alls bra detta, men tyvärr, så gör jag oftast... ![Skäms](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms")