Nej….

På morgnarna är den äldre

och på kvällar och nätter, mycket yngre!

Ibland kan jag väl känna mig som almanackan visar.

Men enligt vänner o bekanta har jag en väldigt ungdomlig kropp fortfarande med formerna där dom ska vara o det är jag glad för.

Men man är inte äldre än man gör sig varken i kropp eller sinne. Så jag känner mig yngre än vad almanackan visar.

nja om mina former stämmer överens med en normal 50-årings så har jag väl vuxit i dom nu äntligen…

Vi förändras utanpå,

men inuti är vi hela tiden lika, eller… 

#4 Precis så känner jag mig  Visserligen fortsätter man förhoppningsvis att utvecklas som människa, men på något sätt är man ändå ung i sinnet

/tilja

Jag tycker nog att jag förändrats mycket inuti dom sista 10 åren. Och det till något som känns harmoniskt o positivt. Jag är tillfreds med den jag är o känner balans i mitt inre. Har förändrat mycket i mitt sätt att vara o tänka.

Gjorde nyss en sån där test på nätet och den påstod att min kropp var 17 år yngre än vad kalendern säger. I den testen ser man till hur ofta du motionerar, hur många vänner du har, vad du äter, hur du mår och känner dig, och hur många gånger du kan göra "knäböjningar" och sit-ups…

Har jag sovit dåligt på grund av värk så känner jag nog av almanacksåldern men det där är lite olika, ingen större skillnad på hur min kropp ser ut idag och för 20 år sedan förutom att jag har betydligt fler rynkor.

Krämpor vill väl ingen ha men rynkorna struntar jag i, det hör till och visar att jag både skrattat och gråtit.

Att vi förändras inuti är också naturligt, vi mognar och utvecklas ju hela tiden. Jag vet vem jag är och behöver inte som när jag var yngre andras acceptans för att känna att jag duger.

Det känns väldigt skönt att ha kommit dithän.

Kroppens ålder vet jag inte vad den är. För nåt jag aldrig tänker på för utseendemässigt har jag inte ändrats mycket.

Är nog sällan jag känner mig som den ålder jag är, på väg mot 50, så när nån frågar hur gammal jag är så måste jag alltid tänka efter.

Hur gammal jag känner mig varierar. Kan ibland känna mig som om jag är närmare 90 , med tanke på den erfarenhet jag har och beroende på hur ont jag har just där och då, men ibland känner jag mig som om jag är tillbaka i tonåren om jag tex får oväntat beröm/uppskattning.

Är mycket mer vältränad idag än som 20-åring och väger exakt samma som då. Har en "snäll" kropp som tålt både graviditet och stundtals "osunt leverne" (kakor o godis) utan att det syns.

Jag har passerat 50 men känner mig betydligt yngre, fast med bättre självkänsla och balans i tillvaron.

Alla blir vi ju äldre, vi åldras!

Men kanske inte lika mycket i tanken, som kroppsligt…

Sisa

Åldern mäts i själen.

Kroppen är bara ett skal för att hålla själen på plats
så den inte svävar iväg.

Min läkare säger att min kropp är yngre än mitt födelsedatum.
Tack!

Rent mentalt är jag kanske runt 20 sådär, men vissa dar strejkar
lederna och lita sånt.
Men jag mår bra, himla bra, inombords!

Det beror väl lite på om man pratar om utseende eller hälsa… jag ser nog ut ungefär som den ålder jag är tror jag, men kroppen är ju som på en gammal gammal människa, den har ju slutat fungera helt sonika.

Och det där med att man känner sig som 20 har jag aldrig riktigt förstått… jag känner mig definitivt inte som när jag var 20. Då var jag ung, oerfaren, osäker och rädd för mycket. Jag var känslomässigt instabil och var väldigt otrygg. Idag är jag erfaren, mogen och orädd för det mesta… alltså känner jag mig idag som en vuxen och lycklig människa men då som en ganska rädd och osäker ung flicka. Ingen tid jag saknar alls!

Det betyder förstås inte att jag är en tråkmåns idag, men det hör ju inte ihop med ålder heller även om många verkar baka ihop bus och att ha kul med ungdom och det tycker inte jag alls stämmer. Alla vuxna (nästan) brukar väl busa och göra roliga saker så jag förstår inte riktigt varför det enbart förknippas med ungdom.

Hur förändras då

våra tankar och värderingar om Livet ?

Sisa