Lite sporadiskt. Jag försöker att anteckna i min jobbkalender (behöver faktiskt en sån) vad det är för väder för det är roligt att kunna se sen efteråt.

Min mamma skrev dagbok i alla år och nu har jag hittat dem sen hon dog… Jag råkade läsa den första för jag trodde att det var en "väderanteckningsbok"… Och det var som att lära känna henne på nytt. Och samtidigt få förklaringar på varför det var som det var.

Jag tror att det var meningen att jag skulle läsa dem och kunna förstå bättre. Fast jag först kände mig dum som hittat en dagbok och läst…

Jag skrev när ungarna var små, men sedan har det runnit ut i sanden. Nu skriver jag matningsdagbok för djuren, inget annat.

Jag tror det var meningen Agge.

Så synd att du inte fortsatte Peter du som dessutom är så bra på att skriva, barnen skulle nog tycka det  om de var äldre. Kanske du skall ta upp det igen!

#4 Ja, det slutade faktiskt för att jag fick ett datorhaveri. Datorvärlden är sjuk. Jag kan inte öppna gamla sparade filer i den nya datorn.

Spara dem för de måste gå att öppna, ska höra med sonen.

Jag skrev dagbok i tonåren men slutade sedan en person bröt upp den och läste allt jag skrivit!

Fy så fult gjort!

Medans personen lever respekterar man sådant.

#8 Jaa. Det var första gången jag blev riktigt besviken på en människa.

Säger som du Cristine, har aldrig gjort det, men ångrar också idag att jag inte gjorde det. Det hade varit så mycket man kunnat berätta som man inte kommer ihåg längre.

Jag skriver träningsdagbok, det sporrar mig lite att förbättra mina resultat. Nu är det mest Crosstraining som gäller(löpning+styrketräning utomhus) och det är jättekul.

Nej det har jag aldrig gjort. Det är kanske lite synd för de efterkommande - men å andra sidan har dom mig ju här livs levande om dom vill veta något.

Min mamma skrev en i dagbok som hon fick i julklapp när hon var 16 år. Det är roligt att läsa den och lära känna en ung flicka som sen skulle bli min mor. Hon slutade tyvärr att skriva i den när hon mötte han som skulle bli min far

Minnena,och berättelserna blir väl bättre utan gamla dagböcker..,
men minnet..är det värre med. :- )

Jag tyckte inte om att skriva alls,mina "första tjugo år.."
därav inga dagböcker,däremot skrev jag senare resedagböcker under någon ..längre resa,eg. började det som långa brev "hem",som jag istället skrev ned i anteckningsböcker,o kortare i breven ..

penke

När jag gick i mellanstadiet skrev jag en del dagbok, men det slutade jag med sen..

Jag började skriva dagbok när jag var 7 & skriver fortfarande. Älskar att gå & välja ut en fin bok att skriva i. Skriver inte varje dag men titt som tätt.

Jag aldrig skrivit dagbok. Men för några år sedan började jag skriva, och skriver ännu, min självbiografi. Minnerna plockar jag direkt av min "hjärna bank". Där finns mera än jag trodde.