Jo de är allt bra mysiga de där små "pryttlarna", var det en 94-årig dam som sa om sitt barnbarns barnbarn (blev det rätt nu, fem generationer… )

Det har du rätt i…men de efterföljande är inte mindre omtyckta för det!

Jag följde med min sonhustru till förlossningen när hon skulle föda mitt första barnbarn… Min son var bortrest på kurs. Jag var med henne, masserade ryggen, andades och allt det där man gör…och kände mig huuur hjälplös som helst. Ändå hade jag fött fyra barn själv…

Jag förstår hur frustrerad papporna kan känna sig när deras älskade ligger där och vrider sig i plågor…

Min son tog första flyg hem på morronen så han kom till förlossningen bara nån timme innan det var klart så han fick ändå vara med när deras första barn såg dagens ljus!

Ja Jeremina första barnbarn är unik. 

Jag hann bara inte uppleva saken så speciellt, eftersom min yngsta son var bara 4 år när jag fick mitt första och mitt enda barnbarn. De två killar kändes mera som syskon än att ena är farbror till den andra. Så känner killarna själv också nu när ena är 16 och andra är 20. Men det är roligt att se att de trivs ihop. 

#2 Så klart älskar man alla lika mycket men det var ju första gången så det är unikt på något sätt. Jag skulle försvara dem med mitt liv som jag sagt om mina barn tidigare.

Jag gör heller ingen skillnad på de tre barnbarn som jag har…de är underbara och pojkarna som är kusiner är jämngamla, det skiljer bara 3 1/2 månad.

#3 Det är kul att se de tre tillsammans och att de har kul ihop. Precis som du skrivit om ditt barn och barnbarn. Tänk hur det kan bli…..

Nu har jag inte några barnbarn än för jag är inte så gammal än och mina barn är små. Men kan berätta om när jag fick mitt första barn. Ja då var både mormor och morfar där och skulle skämma bort han. Kan bara säga att botskämd har han varit från hela min sida ut av släkten…. Kommer ihåg även hur lyckliga mina föräldrar var över min son….Ja det är nog så att det är något speciellt med det första barnbarnet.