Jag har den stora lyckan att vara gift med just en sådan man. Snacka om tusenkonstnär…

Mina 2 långa förhållanden har båda varit med hantverkare & allt i allo fixare

#2 Ja, det gäller att välja med omsorg…

# 3 Ha ha, ja precis Jag har svårt att se att det skulle bli annorlunda i mitt nästa möte med kärleken

Det kanske är tur för många kvinnor att inte män ställer motsvarande krav på jämställdhet…  

# 5 Jag tror det kan finnas en balans, det jag inte gör kan mannen göra och tvärtom

Ja det jag menade var att många kvinnor, inklusive jag själv, ställer krav på att mannen ska dela på hushållsarbetet men det är ganska få män som kräver att kvinnor ska sköta/mecka bilar och annat som fortfarande klassas som mera typiskt manligt.

Hoppfull..Där sa du något ricktit bra i inlägget-5.

Hoppfull..Där sa du något ricktit bra i inlägget-5.

#7 Ja alldeles riktigt Hoppfull, ska det vara jämnlikhet så ska kvinnorna lära sig meka också.

Men jamlikhet handlar ju inte om att man ska gora allt lika hela tiden. Det ar ju en kansla av rattvishet; att dela upp allt pa ett bra satt. Jag tycker inte det ar jamlikhet om man ska tvinga sig sjalv att gora "manliga" grejer om man ar kvinna och mannen ska gora "kvinnliga" grejer for att han ar man… blir man jamlika da? Knappast. Jag tror snarare att man blir lyckligare nar man vet vilka ansvar man har och gor dem, oavsatt vad det handlar om.

Eftersom vi bor och lever som vi gör så är vårt grundsystem att jag gör jobbet som behövs utomhus och sambon sköter innesysslorna.

Och om det finns tid över så hjälps vi åt med det som behövs göras. Och den som är bäst på en syssla gör den.

Har fungerat till bådas belåtenhet hittills!

Sen får det väl vara nån måtta på krav på jämlikhet, allt kan ju inte vara jämlikt. Varför skulle jag tvinga ut sambon med motorsågen bara för att jag kan hantera den och varför ska jag behöva baka bullar när sambon är proffs på det och gör det med glädje.

…mmm,idag är det "fler" kvinnor som är "handicapade"..

en del moderna kvinnor vägrar lära sig s.k kvinnliga sysslor,"eftersom det är grundat på förtryck" ..
som ger kvinnor som knappt kan koka tevatten utan att bränna vid,  sy i en knapp eller starta en gräsklippare

MEN,de är inga hjälplösa våp…Nuförtiden…minsann !!

penke

I min värld handlar jämställdhet egentligen om att alla uppgifter ska ha samma värde och inget annat. Så är det inte nu och det är en låååång väg kvar till det.

Men jag anser att att varje kvinna och varje man bör ha kunskaper nog inom alla områden för att klara sig själv i sitt boende! Givetvis inom rimliga gränser. Sedan när man har den kunskapen är det väl helt fritt efter tycke och smak hur man delar upp saker när man bildar parrelationer.

tja jag var fena på att hänga upp gardinstänger när jag bodde ensam i min gröna ungdom - numera gör jag aldrig det - varför skulle jag? Gubben är lång och behöver inte ens ta fram en stol - dessutom är han inte lika lat som jag 

Min kille far alltid oppna jobbiga burkar… borde jag trana upp mina muskler eller ar vi inte jamlika annars? Vissa grejer gor han battre helt enkelt, for att han ar man och har vissa fordelar. Att sy gor jag battre for hans fingrar ar fort stora.

Jag jag känner mej som allt i ett eftersom jag bor i ett hus och inte har någon man här så får jag göra allt själv.Laga alla apparater, snickra,skotta, måla, städa, slipa, spackla, tvätta laga mat e.t.c

någon gång har jag tur och någon av sönerna kommer förbi och hjälper till med något.

Jag bor utan man i huset och försöker fixa både "manliga" och "kvinnliga" sysslor. Om jag skulle bo med en man så tycker jag att man gör det man är bäst på…. Det är roligt att hjälpas åt med olika sysslor. "Delad glädje, dubbel glädje"! Ofta hinner inte par träffas så mycket pg.a arbete mm. så ett sätt att få umgås lite grand är väl att åtminstonde hjälpas åt med vissa saker…..

Ja hurra för mig

Men jag har lärt upp frugan bra, nu kan hon namnet på många av verktygen och dessutom kan hon använda både skruvdragaren och slipmaskinerna. Tigersågen, kapklingan och fyrhjulingen vågar hon sig dock inte på.

Ja jag är förhandlingsbar med det mesta - men när min gubbe gav mig en slipmaskin i födelsedagspresent blev det nästan skilsmässa! Nån djäkla ordning får det vara

#20 Haha

Jag bad om en verktygs låda på en födelsedag men fick kaffekoppar( som jag hade massor av) jag fotsatte med v.lådan varje gång det kom på tal och till sist  fick jag en när jag fyllde 60.

Nu har jag i alla fall varit ute och slagit långgräset i dikena med lie, man är verkligen självmordskandidat  när man står på den smala vägen med ryggen utåt för bilarna kör så fort.

Passade på att knäppa mina vänner som jag ser på lägdan om dagarna.

#22  Ja, att slå med lie kräver sin man(kvinna).

Trodde du var så modern att du använde motor-lie. (röjsåg)  

#0 En sådan man är jag gift med och jag är såå lyckligt lottad för han kan andra saker med…fniss!

#25

mmm… hantverkare va?!

#26 Flink i fingrarna, du vet!

haha

#20 ja, jag blev lika besviken när jag fick en taklampa på födelsedagen… (av släkten) min exman och jag har födelsedag på samma dag. Han fick en bok om flugbindning, en sak till honom personligen medan jag fick en sak till hemmet…………… inget till mig alltså!!

#29 En av mina första födelsedagar som nygift fick jag en stekpanna av mina svärföräldrar.

#30 Å du testade den på dem på en gång förmodar jag - tjong, tjong

#30 Jag var för ung och blyg då…haha.

#29, #30 Just detta har jag verkligen bemödat mig med genom åren att aldrig hänfalla åt. Varje gång jag har köpt eller tillverkat en födelsedagspresent, en julklapp eller morsdagsgåva till min fru, har det varit till henne personligen.

Jag brukar få total ågren varenda år det börjar närma sig, men hittills - peppar peppar, har jag rott iland uppgiften med bravur och min fru säger alltid att det är otroligt att jag lyckas finna på något så bra varenda gång.

Första gången jag köpte något hade jag lyckats klura ut att hon ville ha en liten ryggsäck. Jag beställde en handsydd renskinnssäck och la ett litet kort i med texten "bra tjejer ska ha bra grejer"

#33

fint peter - du har kommit en bit på väg! jag har kommit såpass med min gubbe att han förstått  att jag nöjer med en bukett blommor. Det räcker bra så

#24 Jo jag har röjsåg men den är på lagning, men det går jättebra med lien också.

Ja jag har alltid undrat varför vi kvinnor ska ha saker till huset och inte personliga gåvor, så Peters fru har tur.

Min man kan vara elektriker, rörmokare, sömmerska, snickare, skogsarbetare…… you name it! Såklart kommer elektrikern med behörighet och kollar det han gjort men vi sparar mycket pengar på att gubben är händig!

Jag kan ganska mycket med men helt andra saker!

Min man är fantastisk, tror aldrig han ens skulle få för sig att köpa något till hemmet åt mig! Men jag älskar musik så cd-skivor går alltid hem… liksom kläder eftersom jag verkligen och innerligt hatar att shoppa!

Min ex var den sorten att han väntade att maten skulle stå på bordet. För han var det och är fortvarende en kvinnogöra. Ja sedan så barnen, ja dem skulle jag alltid nästan ha med mig. Det var ett under om han sa lämna båda här hemma jag är ändå hemma. Sen så visste jag att när jag kom hem så fanns det saker att ta hand om som hade hänt under tiden jag var borta.

Bad jag min ex att fixa något som en man ska kunna fixa tog det oftast ca 3-4 dagar innan han ens tänkte på det hela. Då hade jag sagt till han om det varje dag. Ja och så listorna i hallen här hemma skulle han ha fixat för ca 3 år sedan, inte är det gjort än, fast han är här i mellan fortvarande. 

Var jag hemma och var sjuk ja, då var jag bara en latmask inget annat, medans han satt hemma varje dag och knapt sökte de jobben han skulle. En gång så ringde en arbetsgivare till han ang. ett jobb som jag hade fixat ansökan åt han. Ja inte ens då kunde han fixa resten själv. Han säger så klart att jag har sökt jobbet åt han….Ni kan bara tänka er vad jag sa till han efter de tel samtalet.

Vet att alla män är inte sådana som min ex är/var. Jag hade nog bara ren otur att jag just träffade på han.

#38 Det är bara att beklaga att det finns grottmän kvar fortfarande

Jag vill bara nämna att det var inte min särbo jag nämnde angående födelsedagsgåvorna. Vi firade inte och firar inte födelsedagar. Däremot på namnsdagar ringer han. Gåvorna har jag fått när andan fallit på och han hittat något vackert att investera i. Han har jämt tänkt på framtiden.

Men fy sjutton Pia.. vilken förebild för barnen.

Bryr han sig om dem alls.

Jag känner ett par stycken såna män som fostrar en ny generation totalt känslostörda och könssegregerade barn.

En gång när jag pratade med en av dem, han har tre pojkar, sa jag att jag måste avsluta samtalet för att gå och pussa och krama mina barn godnatt. Då svarade han, -"här pussas och kramas det inte".

Jag blev alldeles kall efter ryggraden och fick genast massor av flashbacks från min egen uppväxt som var just sån. Min mormor räddade min känslomässiga utveckling. Från mina föräldrar fanns inget sånt.

#40 Han kan bry sig om barnen i några timmar så där om de inte är för "besvärliga" så att säga. Oftast så är det i hemmet för ut kan han inte gå med dem för det är bara för jobbigt. (Tror han har varit ute o lekt med barnen totalt ca 5 gånger på tre år) Pussar och kramar ger han till barnen. Minstingen kan även få sitta i knät på han, men sen när "vännerna" ringer är de absolut det viktigaste för han. Plocka undan något som han hade tagit fram, ja det gjorde han nästan alldrig utan det bara lämnades kvar där till jag kom och tog bort det.

När jag växte upp så var det mamma som tog hand om hemmet, bakade, lagade maten och tog hand om oss barn, jobbade m.m men pappa ja han gjorde ändå det som männen "skulle göra på den tiden." Lagade bilen, fixade våra cycklar, piskade mattorna vid storstädningen och tog hand om oss barnen då mamma jobbade på kvällen m.m  Tyckte att han var ducktig på att hjälpa till med saker som skulle göras och tog inte mamma för givet. Var det något som han tog fram, såg han till att lägga undan det med och inte lämna det kvar till mamma så att hon fick plocka bort efter han. Jag saknar många gånger min pappa då han var väldigt händig av sig på många sätt.

Så ledsen jag blir när jag läser era inlägg…