Jäpp…vuxenmobbing är ett helvete…har själv varit utsatt..huugaa

Fick inte mycket hjälp….typ:  "Bit ihop eller bryt ihop"…till slut bröt jag ihop…

Ja mobbning finns tom inom släkten tyvärr.

Jag har aldrig varit med om det men man måst känna sig väldigt fustrerad när man inte kan göra något åt det och står ensam mot mobbaren-na.

#3  Ja. Man är väääääldigt ensam…

Och inte vill man gärna prata om det heller…såååå pinsamt…man blir heller inte tagen på allvar när man försöker prata om det….

Det tråkiga är oxo att man slutar tro på folk…tyvärr ALLA folk…man är ständigt misstänksam…" Fiende eller vän ???"

Förekommer även på internet.. Och just sånt kan man bli vansinnig på för att sitta o döma folk bakom en skärmdump när man inte känner människan i verkliga livet..
Mobbning är något väldigt negativt och tyvärr går det nog aldrig att komma ifrån..

#4 Det är verkligen hemskt att man ska få en sådan inställning till folk, det gör väl också att du använder någon slags skyddsmask, så att de som vill nå fram till dej kanske inte gör det.

#5 Skillnaden är att på nätet kan man ignorera personen vilket man inte kan i verkliga livet.

#6 Så sant.. Ignorera verkar va vanligt via internet eftersom man upplever det till o från..

#6  Ja tyvärr är det så. Jag släpper INGEN inpå livet, försöker inte ens ha kompisar eller "vänner", tycker bara folk är falska. Men jag är trevlig och tillmötesgående iallafall…så länge de håller avstånd!!! Så ibland blir det lite ensamt, men jag väljer ju det själv…

#5 Ja internet är ju en källa till mycket ont….

Jag har oxå blivit utsatt för mobbing på arbetsplatser. Men jag har insett att det till viss del handlade om mig och min syn på mig (som sämre och mindre värd). Tror inte att det skulle hända på samma sätt igen men det vet man ju inte heller…

#8 Falskhet är avskyvärt.. Förekommer oxå via internet.. Folk kan spela så trevliga.. Internet finns mkt ont och även gott..

Jag tror inte folk kan spela trevliga för förr eller senare kryper det fram hur man är, man kan ju läsa mellan meningarna!

Mobbning är ett helvete för den som drabbas. Särskilt om det händer i skolan eller på arbetsplatsen - då kan man ju inte bara gå därifrån.

på nåtet tycker jag att det är en annan sak - känner vi oss mobbade eller illa behandlade kan vi alltid välja att uppsöka trevligare ställen.

och visst har du rätt Cristine - det är mycket svårt att hålla en falsk fasad hur länge som helst - sanningen kommer alltid fram till slut.

Ja, detta med mobbning på arbetsplats, ja tror det finns på väldigt många ställen. Inte är det den som mobbar som försvinner utan de som är utsatta.

Undersökningar som görs visar att det finns mobbning på arbetsplats, cheferna får uppgift att stoppa det hela, men ingen tänker på att det just kan vara chefen själv som är den som mobbar, ja då lär det inte bli stop på det hela……

….och om vi ser att någon mobbas så är min förhoppning att alla gör sitt bästa för att få slut på eländet istället för att titta bort…

Mobbning är en av de stora problem i samhället. Men det räcker inte konstatera, att det finns problem. Utan viktigaste är den saken, hur man får bort problem som har rotat sig bland människor. Den är första tanken vad jag får inför problem..vad de än är.

Pirkko,lino

#11 Visst är det så!

Den största orsaken till att mobbning förekommer är dålig ledning - dålig ledning skapar otrygga människor - och otrygga människor är inte alltid så trevliga

Ja huvvaligen för mobbing! Oavsett om det är på skolor, arbetsplatser på nätet eller var det nu förekommer, så är det nåt så djävulskt att bli utsatt för så det finns inte ord.

Jag har varit mobbad vid några tillfällen själv, både i skolan och på arbetsplatser. I högstadiet mobbades jag av några jämnåriga "tjejkompisar" som helt plötsligt började uppleva mig som ett hot, att jag skulle norpa deras killar osv, och det kan jag säga va nog det värsta jag varit med om. Det räckte inte med att frysa ut mig utan när vi träffades ute på helgerna fick jag även ta emot stryk mm. Kom ofta hem på nätterna med kläderna sönderslitna osv. Jag va inte den som gav mig heller utan försökte sätta mig upp mot dem så gott det nu gick, men det va ju förståss omöjligt efterssom dom va flera st mot mig. Dom spred även en massa falska rykten om mig, och det va det som jag upplevde som värst. Att jag fick stryk det kunde jag ta bättre på nåt vis….

På arbetsplatser har det mest varit pga hög arbetsbelastning, oklara regler, och dåligt ledarskap mm, och en ovilja att se problemen och att försöka lösa det hela, som gjort att en sjuk stämning skapats. Detta har i sin tur resulterat i att den som ifrågasatt saker ( jag i det här fallet ) blivit mycket obekväm för alla inblandade som velat fortsätta köra omkring i en gräddfil med chefens tillåtelse dessutom, och dessa har då valt att ignorera problemen och  frysa ut den som började prata om problemen istället. De stora problem som fanns på arbetsplatsen löstes ej utan flyttades till en syndabock istället, och det var jag som blev den syndabocken denna gång. Det kan drabba vem som helst tror jag, men jag är nog inne på Hoppfulls linje att har man dessutom en dålig självkänsla ligger man ännu risigare till.

Jag var mobbad i skolan, mer eller mindre från början till slut. Man blev lätt en hackkyckling när man var fattig och särskilt om man som jag heller inte hade stöd hemifrån. Idag är det ingen som kan mobba mig. Såra, visst, men mobba, aldrig.

Jag har aldrig känd mig mobbad som barn och inte som vuxen heller. Men jag valde som vuxen, som gällde delvis mitt arbete, engagera mig vad gäller olika problem mellan människor och ställde även frivilligt upp till de som behövdes stöd och hjälp. Samma fortsatte jag när mina egna barn var i skolålder. Jag hade ungdomar runt om mig över 40 års tid. Jag har hunnit höra många svåra historier under mitt liv. Men jag vet att jag har kunnat hjälpa också en hel del.