Jag håller med dig. Man känner att man har så mycket gemensamt. Ålder suddas också ut på ett ganska naturligt sätt.

Däremot kan det vara tvärtom också. Man känner instinktivt att denna personen gillar jag inte.

Ibland undrar jag om det är det skrivna språket…? Att man antingen förstår varandra eller inte.

Det är så lätt att missuppfattas när man skriver. Humor, ironi, sarkasm kanske misstolkas. Det kanske beror på var i landet man bor också…?

Men visst finns här massor av underbara människor.

Kram till er alla från mig också

# 1 Ja, ålder för mig har aldrig betytt något i relationer, det är bara en siffra som inte definierar den man är och vad man kan betyda för någon eller ge någon.

Håller med om att man också kan känna att nähäpp, denna person klickar jag inte med. Och då är det väl bra med datorn då för då syns det inte när man rynkar på näsan

Men samtidigt skulle det egentligen vara svårare att klicka över nätet just pga av skriften, att man kanske inte kan lyckas få fram allt man menar eller sig själv som person. Ändå har jag funnit en del här som jag kan känna så stor samhörighet med så det nästan är skrämmande, men härligt.

Kram

Ja visst är det så, så många klick-vänner man får..helt underbart. Ibland känns det som vi funnits här för varandra alltid.

Jag delar också ut kramar till alla.

#2

Visst kan det både klicka och inte klicka på nätet och visst är det viktigt att tänka på hur man skriver - men det är minst lika viktigt att tänka på hur man läser. Men när det klickar rätt då är det verkligen roligt

Ja vissa klickar man med och vissa klickar man inte med.. Eller är det så att den ena klickar men inte den andra..

  Ibland blir man sviken och besviken av personer med dubbel natur.

När man ger allt och får tillbaka en spark  i ändalyckten.

Andra kan man få aversion mot genast.

Men här är alla kanoners.

#6

instämmer med föregående talare!

#6 Instämmer jag oxå!

#3 Cristine..Vem vet…kanske hela bunten som samlas på KL har bott i samma ställe någonstans i tidigare livet… Vi kanske var indianer… och bodde i lägret….

Det klart alla var indianer och bodde i samma läger. Det är därför vi trivs så bra tillsammans.

PÅ tal om tvärt om. Visst är det underligt. Jag kan  bara så där utan någon anledning tycka illa om en människa jag inte ens hört säga ett enda ord. Jag blir liksom tvärtemot bara  bums. Det kan räcka med att möta en person. Visst låter det löjligt. Som tur är händer det väldigt sällan.

Ja vem vet..ni är ju som gamla polare..

#10 Jippiiii…jag visste det….. Vi hade indianhövding också….Haha vi har här… Maggan….

ugh ugh!!!!

jo varför kunde jag inte ha varit indian jag också i nåt tidigare liv - det är ju väldigt populärt - och jag var säkert hövding också

#12 Där slog du huvudet på spiken.. Maggan är/var vår indianhövding

UGH!

ujujuj hjälp!

HA HA HA vad roliga ni är, fy tusan vilka härliga vänner jag har här

Ugh..ugh..ugh..Maggan… Soffe.. Nu vet vi det…

#18 Yes :-)

#10  Du läser av personerna som många mediala gör.

#18

fniss… ja då vet ni mer än mig

Bra tråd du startade Mads, nu har vi plötsligt fått reda på vilka vi är så nu kan vi sluta söka.:=))

# 22 Underbart, my work here is done

nehej mads det hoppas jag verkligen inte!

Åhhh naj du, så lätt blir ni inte av med denna donna inte

Men det lät som en bra filmreplik liksom som passade in, min dramatiska sida som kommer fram nu

#25

I´ll be back…sa väl Arnold Szhwartzenegger i någon film.

# 26 Ha ha superbra, ja den är klockren

#25

puh jag vart lite orolig där ett tag

men jag måste få berätta en lite rolig historia som anknyter till #0. Jag kände en tjej som blev kär i en kille på nätet. Efter en tid så bestämde de sig för träffas IRL. Då visade det sig att "killen" i fråga i själva verket var en tjej

För att göra en lång historia kort så flyttade dem ihop senare. Så kan det också gå  och det här är ingen skröna - jag känner dem.

Ojojoj.. Ja så kan det oxå gå  

# 29 Härligt säger jag, kärlek är fantastisk !!!!!

*Fniss* instämmer med Madde!

Håller också med. Kärlek oavsett hur/vem/vilka är livets mening.

Ja sannerligen - men ibland tar den oväntade vägar

Ja, men indianer är tuffa…de klarar sig i alla situationer…även om kärleken sviktar…

#35

ja säkert - men jag har lite problem med detta förhärligande av indianerna… varför har just dessa folk höjts till skyarna av alla sk andliga? Vi är väl alla människor… inget ont om indianer - men jag tror inte att de är varken bättre eller sämre människor än några andra…

#36 Nä det är de inte varken sämre eller bättre…bara vanliga människor i tuffa omständigheter…Det är tur att vi är på LK i detta liv… och vi är inte länge indianer…

#37

ja det finns så många människor här på jorden (indianer och andra) som har tuffa omständigheter och jag känner mig ödmjuk inför privilegiet att få leva som svensk i detta liv - och att få umgås med er alla vänner här på LK - det kan inte bli mycket bättre än så tror jag - det är livskvalitet!

Ja, sannerligen..amen!

Amen.

Cristine.6. " Ibland blir man sviken och besviken av personer med dubbel natur."  Men är vi inte lite dubbelnatur alla.Vi är på ettsätt mot de våra o ett annat sätt med bästa vännen??

Maggan.Vist är det A-O hur man läser …

Ja vi vill gärna likna oss med Indianer.När jag var liten var jag indian med kläder o hela köret o red som en Indian.Det gör jag nu med inga onödiga grejer på hästen.

Fast nu.Tänker jag mer o mer på Samer som är sverges urbefolkning o som har sina ritualer för att livet skall bli lättare.

Men till baks till ämnet.

Fasinerar mig att man kan bli avig på någon bara på o läsa skriften som oftas kan vara välskriven o bra formulerad.

Det är något som jag inte blir klok på.

Sen till er som älskar alla mäniskor.Sådan skulle jag villa vara.För det är inte roligt-trevligt. o känna så som Signemo gör.

det blir jobbigt.O inte kunna peka på vad som är fel med en mäniska.Man bara vet att det är något….Jobbigt.

#38 Jag instämmer med Maggan att vi verkligen är priviligierade som får bo i Sverige, vi har tryckfrihet och blir inte fängslade för våra åsikters skull. Vi har gott om plats och allemansrätten som låter oss ströva fritt i vår vackra natur, just detta är något som lockar människor från mer överbefolkade länder.

#6 Jaa du Cristine nog kan man bli besviken på människor man trodde gott om men man lär sig något av detta också och dom kommer så småningom att få "smaka sin egen medicin"

Något jag kom att tänka på är att när man talar i telefon med någon man aldrig sett så gör man sig en bild av hur *h..n* ser ut och även ålder. Råkar man sen träffa den personen så kan man bli rejält överraskad. Personen som lät så trevlig i telefon kan vara en riktig surkart och tvärtom och röst och utseende kanske inte alls stämmer.

Livet är fullt av överraskningar.

Toyan!!Det med röst o utsend.Jag hör ju mycket på radion.Sen när man ser radioprataren så stämmer inte det med bilden man har fått bara på o höra rusten