När vi ser förändringarna i vår kropp, från barndom till ungdom och sedan till ålderdom, visar det att vårt medvetna jag är oberoende av kroppens förändringar. Som en själ på resa, ser vi oss själva med större uppgifter än att bara föda kroppen, etc. Att upptäcka sin eviga position eller att förverkliga sig själv, blir något viktigt i vårt liv.

- Ur texten "Den Universiella Kärleken" -
_av Swami B.A Paramadvaiti
_

Idag kan jag inte låta bli att tänka på hur det kan vara eller hur det blir när man kommer upp i 80 -90 årsåldern.

Min fd. svärmor fyller 90 idag så det är väl därför tankarna drar iväg….

Vilken lycka och trygghet det måste vara att få åldras tillsammans med sin älskade livskamrat….sina barn, barnbarn, barnbarnsbarn…

Hur många är det inte som sitter ensam i sin kammare, på sitt rum på äldreboendet och ingen har tid för besök eller minsta lilla telefonsamtal.

Lycka måste vara att ha sin älskade partner att hålla i handen, att minnas tillsammans med, att sitta still, vara tyst och bara vara….

När/om rädslor kommer, ha en vän att ty sig till….någon som bryr sig och tröstar.

Ja så är det Gunilla, man hoppas ju ha någon närstående att hålla i handen. Jag tror att man börjar tänka på att förverkliga sig själv vid 30-40 års åldern(många tidigare) man börjar titta innåt, något som man inte haft tid med innan för man har varit fullt upptagen med att ha roligt och bara leva, tills man inser att något fattas för att gå vidare.

Jag lider med de gammla som sitter instängda på ett rum och tittar ut genom ett fönster på solen och längtar…

Tid
Det går genom tiden en säregen fläkt,
en sjukdom som allmänt benämnes som jäkt.
Och bannlyst är stunder av ro och frid,
man här ständigt "jag har inte tid".

Du äger kanhända en sjuklig vän,
det sista besöket var länge sen.
Du söker en ursäkt, blir öm och blid,
men tröstar dig med "jag har inte tid".

Kanske har du en mor, ren gammal nu,
vars enda ljuspunkt i livet är du.
Att glömma henne - är du på glid?
Ditt samvete kvävs med "jag har inte tid".

Så lever du livet i stora drag,
hur ska jag hinna med allting idag?
Jäkt förvandlar ditt liv till en strid
din slogan har blivit "jag har inte tid".

Men när du har levat ditt antal av är,
när döden på tröskeln väntande står.
När Han dig kallar från livets id,
ska du då svara "jag har inte tid".

Torsten Palmqvist

Det gör ont….

"Många hoppas på att bli gamla

men fruktar ålderdommen//

Jag tror några hoppas på att bli gamla
mest för de är rädda för döden(eg. döendet)

andra,för att de är så nyfikna på livet.. (?)

hmmm..det blev ju en variant av Swamis tes…

och som du skriver,både ålderdom,barndom ..och livet,
är ju ..*fullare* när man delar det med andra.

Vi finns för, och med varandra.

penke

Delad erfarenhet, dubbel erfarenhet

Delad glädje, dubbel glädje

Jag är nyfiken på livet men inte rädd för min död…

Jag fruktar inte ålderdomen, kroppens förfall eller ens fysisk sjukdom så mycket som jag fruktar demens.

"Sinnets förfall" är tärande både för den drabbade och anhöriga.

Det pratades på radio i veckan om att man kunde äta någon njurmedicin (hörde aldrig vilken) som skulle förlänga livet med 25-30%.

De frågade folk om de skulle vilja leva 30 år till, men de flesta svarade nej eftersom tiden från 90 till 120 år bara skulle bli en oändligt lång tid med ålderskrämpor, man kunde ju inte välja att repetera 15-25 år tre gånger.

#9 Jag skulle inte heller vilja leva tills jag är 120.

Jag vill inte bli jättegammal och inte kunna klara mig själv. Vill definitivt inte in på nåt hem, har sett för mycket hur gamlingarna behandlas på såna..Vill inte heller bli till belastning för NÅGON.

Nää, ättestupa då jag inte fixar det mesta själv har jag sagt till min omgivning…