#0 Jag springer bakefter min väldigt ljusa make med solskyddssprayen i högsta hugg!  Han blir knallröd och febrig efter 20 minuter i solen, medan jag kan ligga hela dagen och blir chokladbrun, har aldrig smörjt mig och aldrig blivit röd  Jag älskar sommaren… enda gången på året som jag inte fryser!

# 1 Ha ha, då vet jag hur han mår ibland. Jag tåler sol & värme mycket bättre nu än när jag var yngre men det har varit många t-shirts bad inder årens lopp.

Jag har alltid så kallad "bondbränna" på sommaren eftersom jag aldrig solar aktivt, utan snarare uppsöker skugga hela tiden och alltid går klädd i T-tröja och kortbrallor. Armar,, ansikte, hals/nacke blir bruna och resten är kritvitt.

Solbränna betyder ingenting för mig, jag är helt ointresserad. Dessutom har jag lite svårt att begripa varför någon (speciellt tjejer) vill utsätta sig för solen i den utsträckning att de blir pepparkaksbruna när det samtidigt innebär att huden åldras i förtid och blir russinskrynklig, vilket brukar vara en ännu större skräck. För att inte tala om risken för malignt melanom.

# 3 Bonnabränna minsann ja Eftersom jag inte blir brun utan mest röd så intresserar det mig inte att ligga och pressa i solen. Sen har jag inte heller tålamod till det, blir för varmt. Badar gärna och sitter sen i skuggan med nån kall dricka

Jag är heller inte så intresserad av att ligga o lapa i solen, det blir för varmt och jobbigt.. Är hellre ute och rör på mig som vanligt, men egentligen är det så viktigt att smörja sig om man har väldigt känslig hy.. Jag blir lätt röd och bränt mig många ggr när jag varit i solen, men sen har jag blivit fint lagom brun..

En del har ju mer pigment än andra, min pojke till exempel, blir knallbrun på en gång solen tittar fram. Själv blir jag lätt bränd och röd, så jag aktar mig. Precis som  ni säger har jag också svårt för solandet, jag får nog på ett par minuter i solen och dessutom blir jag knäpp av inaktiviteten.

Jag har alltid haft en sandstrand under balkongen men har aldrig legat på dem jag skulle inte stå ut i 5 min ens. Jag håller mej mest i skuggan för min hy är olivfärgad och jag blir brun på en gång. Har aldrig varit intresserad av att bli brun.

Sedan är jag en person som inte kan sitta inaktiv.

Jag har alltid varit en blekfis och inte särskilt intresserad av att sola men när sonen var liten och vi började luffa i Grekland på somrarna så var det precis som om jag "byggde upp" mer pigment.

Idag blir jag ganska snabbt solbrun och bränner mig inte särskilt lätt heller.

Här sitter en som älskar att ligga och njuta i solen!

Känns som terapi för själen och jag mår bara sååå gott av det! Får jag sen även doppa mig i böljan den blå mellan varven så är lyckan fulltalig!

Nu är jag en som väldigt lätt blir brun och nästan aldrig bränd + att jag dessutom har mörkt hår, nära svart, så det gör säkert sitt till att vissa tror att jag kommer från ett varmare land än kära gamla Svedala! Ok, att man säkert blir skrynkligare mm men för mig är detta en lisa för själen så jag fortsätter nog ligga där i solen och njuta av strålarnas smekning på min kropp, oavsett om jag blir skrynkligare eller ej!  Dessa få dagar av sol och bad måste bara tas tillvara på bästa sätt och för mig är det att tillbringa dem på stranden i närheten av ett svalkande hav…..

Nu blir jag badsugen igen när jag skriver detta!

#9 Låter skönt jag blir så himla rastlös av att bara vara stilla

#10 Håller med…

Jag blir också så rastlös av att vara stilla…

Jag är ju ljus hårig.När jag föddes så hadde jag kopparröt hår.Men var det är vet jag inte.

Jag blir röd sen brun o har aldrig använt någon skydskräm.Där i mot kokos för att bli fortare brun.Skrynklig-ja. vem bryr sig bara man trivs..

Man är ju stor nu…

#9 Jag menar inte att missunna dig eller någon annan ett nöje, utan jag tänker mer på de personer som först förfasar sig över att vara vita och solar så de blir pepparkakor. Därefter förfasar de sig över att bli skrynkliga och spenderar varenda krona på antiskrynkelkrämer av olika slag.

För min egen del handlar det nog i första hand om att jag mår jätteilla av att bli så uppvärmd som man blir i solen, snarare än att jag bränner mig lätt.

#9 Jag skiter också i "skrynkligheten"

Jag blir nog mest skrynklig i "baken" eftersom mitt stora intresse är att leta och samla stenar. Så jag har gått i solen i alla år med "rumpan upp" om man säger så…

Då blir himla dyrt med skrynkelcreme…om man ska täcka hela den ytan….