Åhhh vílken söting…

Vilken goding!! Jättesöt är han.

# 1 Tack, jag tycker ju också klart att han är söt.

Vad go och söt han är din lila busunge han har  rätta glimten i ögat och tänker vad ska jag hitta på nu då.

Kram till er båda.

Vilken fin bild på din söta kille! Vad blev det för bus?!

Tack Zabelle & Solis också.

Ja, det är en myyyycket vild och busig liten gosse. Han har börjat trotsa och klättra.När han klättrat upp dit han inte får kallar han på mig: MAMMAAAA ! Jag kommer och då tittar han med den där glimten och säger : Illa, illa, dvs trilla. Jag har ju berättat att man kan trilla och slå sig om man klättrar. Han har ju förstått vad jag sagt men inte riktigt hajar poängen ännu

Han är oerhört söt Mads! var stolt

Där har du din glädje och energikälla Mads! Du behöver bara slå upp dina blå på morgonen så känner du tacksamhet!

Ja han kan fylla dina hål så länge din lille gosing, snart kommer du inte ha tid att tänka på annat.

Tack alla för så fina kommentarer !

Ja, inte behöver jag annat i livet än honom för att känna glädje, det har ni så rätt i. Bus är det mycket av och jag har fått inse att barnsäkra detta hem för honom går bara inte, han är alldeles för påhittig

Gullig liten kille du har där hemma Madde :-)

# 11 Tack, ja jag är helnöjd. Snart kommer mitt lilla bustroll hem från sin pappa.

#10 Det är bra med kreativa/påhittiga barn. Det är bara till att uppmuntra och passa så han inte gör sig illa!

*ler*

gör en *sicken blås* från mig.. :- )

(emil i lönneberga,du vet..)

penke

Vilken söt son du har Mads. Han ser ut att vara ett litet busfrö. Var glad för det.

Men ååååh vicken liten sötis och vilken vacker bild sen!! Underbart!

Kram till er båda!

Hoppas att du busar tillbaka ….

En riktig goding till unge, söt buse !!

Jag minns en 94-årig kvinna (med kolsvart hår ner till rumpan) - hon sa om sina barn-barns-barn… Di är söta di där småpryttlar… och det är de, de där små de är så fina -  krama lite extra

Åh tack för alla goa kommentarer om lilla bus min. Jag älskar hans livsenergi och bus…okej inte alla stunder men överlag. Han kommer nog långt med den energin och glimten i ögat

Kram på er alla

I vår familj blev det oanad turbulens av negativ trend under ca ett år…kanske lite längre….orsak=tonåring !!

Riktigt jobbig/tråkig/intensiv period med….bläääää. Skrotsamma vad som hände…..

MEN under denna tid fick jag "ork" genom att titta på kort. På vår unge, när han var liten. Detta fick mej att fortfarande förstå, att "den lille killen" finns i "tonårsmonstret".

Huva, vilken kaos-tid…..att jag /vi orkade igenom.

Tur att det finns bilder på dessa gosiga ungar

Mads Vilken kille! O du har lyckats å ta ett så bra kort..Det är sådana ögonblick som man alltid kommer ihåg..Kan bara Gratulera.

Verkligen super fint foto, på ett så vackert barn!!!

Mys kramar på er!!

Shar

Gullunge…

# 20 Jag var en sådan tonåring som skapade myket turbulens och jobbigt för mina stackars förälder. Men även jag växte upp & mognade till slut

# 21,22 & 23 Tack !

Efter det att vi sagt upp bekantskapen med BUP + soc….där vi bett om hjälp för vår unge…(med hjälp från skolan)…så började vi bygga nya förtroenden i vår familj.

NU fortsätter vi vårt liv i sakta gemak….….framåt….

Det lättade på när hans kompis blev omhändertagen & kom en bra bit bort i nästan ett år…

# 25 Mina föräldrar fick gå igenom mycket med mig & då menar jag MYCKET…skäms nästan lite nu faktiskt. De trodde aldrig jag skulle bli något, men idag är jag en glad 30-åring med eget litet hus, den finaste sonen och till pappas glädje 5 års universitets studier. Det hjälper att ha föräldrar som inte ger upp hoppet om en

Jaa, det finns inget som jag ångrat som mamma!!

Synd bara att dessa myndigheter inte ger hjälp när man ber om det!Tydligen är de endast vana med "visst" klienter av familjer…inte engagerade, med regler & tagit oss tid med barn/skola/fritidsintressen….utan att curla….

Det ska bli intressant att kunna diskutera denna tid med min unge, senare i livet.

# 27 Tyvärr finns så få resurser i vårt land, dock har vi det ändå betydligt bättre än på många andra ställen i världen.

Med min erfarenhet kan jag säga att det man behöver att någon tror på en, har hopp för en även när man går rejält vilse i livet. När man sen hittar sig själv och hem igen kan det bli riktigt bra diskussioner vid middagsbordet.

Då har vi samma tro!!  Vid middagsbordet hinner man se varandra & känna av hur alla mår!!  Samt diskutera/planera både högt & lågt.

Imorgon är en ny dag med nya möjligheter