Så har jag tänkt hela mitt vuxna liv. Därför har jag prövat det mesta. Det enda som jag gräms över att jag aldrig gjorde det är fallskärmshoppningen.

Men Cristine, jag tror egentligen inte att det är försent varken för dig eller mig. Du kan väl hålla en pensel lika bra nu som när du var 40!? Det finns kurser i Sverige också!  Och om jag får läge ska jag testa tandemhoppning!

NEJ det är aldrig försent

Nu har vi ju fått lära oss att vi kan allt som vi vill.

Så det är bara vi själva som håller oss tillbaks.

O för min del så ångrar jag nog inget.Men jag skull kunna tänka mig att jag hadde lagt ner mer energi på vissa saker.

När jag ser till baka på mitt levende så har jag haft roligt fått erfarenhet o finna barn..

Så svaret är,-Se inte till baks,utan framåt..

Håller med chik och jag ångar ingenting för allt har en mening!

/kram Spanaren

Nej försent är det väl inte så länge man kan gå på sina ben och har huvet i behåll antar jag. Men visst händer det att man önskar att man kunde vrida klockan tillbaka ibland och ändra på vissa saker och kanske göra på ett annat sätt… men det är lätt att veta nu efteråt med facit hand, det man inte fattade då…

#1 Gunilla. Nu är det din tur att hoppa…här kommer ner en som fyllde 20 år.

Pirkkolino

#6 Vilken frihetskänsla det måste vara att få hänga där.

Jag har faktiskt "halvfallskärmat". Jag hängde i en fallskärm efter en bil en gång i världen. Parasailing heter det tror jag. Eller skärmflygning?! Jaja, man är iaf förankrad med ett rep till båt eller bil eller något annat rörligt nere på marken.

Min upplevelse var på vintern och men hade plogat upp en lång bana på Betarsjön (den är stor) och det var en bil som man var förankrad i och när den började köra såsprang man bakefter den så länge det gick, sedan lättade man. Skithäftigt! Ursäkta uttrycket, men det var faktiskt det.

#6 Pirkkolino. Är det du?

#8 Gunilla..Nej… det är min yngsta son som hoppade tandemhopp i Västerås för 3 veckor sedan. Han fyllde 20 i februari, men fick sin present på försommaren. Min äldsta son hoppade för 10 år sedan när han fyllde 30. Jag själv inte har hoppat, men önskat att kunna göra det. Pojkarna tyckte …det var häftigt.

#9 Gör det!!!!Det klarar du!

#10 Tack….jag tvekar inte att hoppa, men jag har lyssnat min allergiläkare som låter inte lika positiv om saken. Men ..jag avskyr sjukdomar…och..gärna är döv och blind när doktorer är i närheten..

Du vill också hoppa…gör det. Visa bild sedan att jag ser…

Det är så  dyrt här Gunilla, har inte råd!

Jag nästan lyfte efter racerbåt i Angola.

Jag låg och flöt på en vanlig madrass när några vänner åkte förbi med båten. De slängde till mej repet med handtaget  och började köra, men ju fortare det gick ju mer reste sig madrassen och till slut åkte jag på mina fötter med madrassen framför mig så jag såg ingenting eftersom vattnet sprutade på båda sidor om mej. När det kom vågor lyfte jag lite, jag kan ännu inte förstå varför jag inte släppte handtaget.

#13 Hahaha….oh förlåt men jag fick syner….

Nää, visst är det konstigt att man inte släpper handtaget en sån gång. Men det är väl rent psykologiskt att man vill ha något att hålla sig i, inni det längsta.

#14 Här e en som inte släpper taget. Åker hellre under vattnet…

(Min allra äldste son)

#13. En ny stil att åka vattenskidor……eller man kanske ska säga "undervattenskidor" .

Man släpper inte taget. Jag minns en gång när jag var tonåring och skulle hjälpa min kompis genom att ta hand om hennes häst över en helg. Hästen skulle, efter ridning, ut i hagen. Han stod tillsammans med en stor och grov Ardenner och han skulle också ut. Ja jösses, ut ur stallet brakade Ardennern med mig hängande i repet. Jag hade ingenting att säga till om och var farligt nära att bli nedtrampad…….men släppte jag taget……nä då, höll krampaktig fast i repet ända fram till hagen. Hur jag lyckades haka av repet från grimman vet jag inte, men det gick.

#16 Jag har lite liknande erfarenhet om hästen när jag var också tonåring. Pappa frågade.. varför du inte släppte taget..men jag hade ingen svar. Allting gick så fort…den vet du.  

Men nu släpper jag taget…God natt.

#16  Ha ha ha.. ja det påminner om min åktur fast jag var ju alldeles avskärmad..det måste ha sett otroligt roligt och dumt ut.

Det låter farligt med hästen..ja varför släpper man inte taget, det är en gåta. Det kanske är som Gunilla säger.

Vad ni är duktiga o orädda…Det är så roligt o läsa om era bravader.

O Gunilla o Pirko!!Ner kommer ni ju alltid..

Jag skulle aldrig komma på tanken o hoppa ut från något plan eller att hänga i ett rep efter något..Nä, nä..Det är jag för feg för.

Men jag läser gjärna om era bravader o jag hejjar   gärna på er om det behövs.

Tack Chik, det kan behövas!

Jag säger också, Tack Chik. Det är härligt att veta, om vi hoppar. Ner kommer vi…..i alla fall…

Jösses, skulle aldrig vilja hoppa bungy jump. Jag skrek som en gris när jag åkte uppskjutet på Liseberg en gång. Det gör jag aldrig om. Fick dödsångest!

#22 Vi "ska" hoppa med fallskärm….

#22 Ok, fel av mig alltså.
Fallskärm skulle jag kunna tänka mig. Det känns lite säkrare konstigt nog. Fråga mig inte varför…

#24 Tandemhopp…då är man inte ensam heller oavsett hur det slutar…..

#25 Det låter tryggt!  Lycka till!

"26 Tack…vi behöver …lycka…när vi hoppar. Ingen aning när…

#27 Ska bli intressant att höra när ni gjort det sedan!

njaaäää..

Man ska bara ångra det man inte gjorde.. !

det man gjort gav antingen erfarenheter eller goa minnan   

Fallskärmshoppning är…hemskt undrbart..  *skratt*

…målarkurser i sverige finns väl oxå..

det är roligare att måla .."tillsammans",dels för ..drivet,dels för samtalet,att man tar en paus o kollar de andra,får både inspiration och hopp :- ) och höra andras ..*Ååh* *ler*

penke