När jag var ungefär 7 år var jag hos grannen när det åskade kraftigt.

Jag hade roligt åt mamman som var så feg så hon hade stängt in sig i snedskrubben. Plötsligt ser sonen(i samma ålder) och jag ett stort eldklot fara över golvet i zikzak och sedan försvinna med en smäll. Sen satt vi alla i skrubben tills det var över.

Jag var med om ett riktigt otäckt åskväder en gång. Vi skulle skjuta en tävling i bågskytte i skogen norr om Sthlm, minns inte exakt var vi var. Åskan började gå när vi hade avverkat ungefär halva banan.

Vi stod och väntade på att patrullen framför oss skulle markera klart vid ett mål när blixten gick ner i hörnstolpen på ett Gunnebostängsel bara 20-30 meter ifrån oss. Jag var både bländad och döv i nästan en timme efter smällen.

Därefter slog blixten ner i en hög gran som splittrades i stickor som kom farande över hela området där vi var. De största spintorna var två meter långa och spetsiga som spjut och stack upp ur marken här och där. Som tur var blev ingen träffad av något gransplitter, men det var läskigt.

Jag har också sett eldklot. Jag var 9 eller 10 år och hängde i stallet på sommaren. Det var åska utan regn och det knallade ganska rejält. Rätt som det var kom en kulblixt (eldklot) farandes i stallgången - in genom en dörr och ut genom nästa. Vi var en bunta rätt uppjagade töser efter det……..

#2 Fy va otäckt!

#3 Skulle iiinte vilja se dessa eldklot :-/

När jag va yngre brukade jag hälsa på en familj ibland som hade hästar osv.. Dem bodde ganska nära järnvägen och en natt så bara flög jag rätt upp från sängen då det small till, alltså blixten slog ner i järnvägen och just då såg jag ett starkt ljus i fönstret oxå.. Tyckte jag inte om..

Vi bodde i ett gammalt torp innan och där älskade åskan att vara. Varje gång det åskade stannade den till ovanför vårt hus och skickade blixtar ner i vår tv-antenn så det ramlade pinnar från den varje gång. Den slog även ner i vägguttagen och sköt eld ur dem, liksom i skorstenen så att kakelugnsluckorna flög upp och ut kom eldbollar. Vi blev av med två modem och en telefon innan vi lärde oss att snabbt som ögat rycka ur varenda sladd i hela huset

#5 Å jisses! Tänk va det kan ställa till dem den där åskan, speciellt blixtrarna.. Skulle va intressant o få se hur dundret och blixtrarna bildas..

Här finns mycket intressant att läsa om åska.

http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85ska#Allm.C3.A4nt

haha jag var livrädd för åska när jag var liten. Nu tycker jag att det är jättehäftigt!

Det finns väl inget mysigare än att ligga i sängen när det åskar eller stormar?  Det blir som extra varmt och gosigt då

#7 Häftigt :-)

#8 Njaa det vet jag inte, men du får gärna tycka det :-)

Älskar när det åskar. Dels för att det blir som en lättnad (jag får ofta riktigt ont i huvudet när det bygger upp sig till åska och det försvinner så snart det drar igång). Och dels tycker jag det är mäktigt att se vad naturen kan åstakomma.

#8 Jo jag tycker med det, men inte riktigt när åskan är exakt ovanför ens hus och hela huset skakar och det låter som fönsterrutorna ska explodera. Då är det lite väl bra. Men på lagom avstånd är det bara mysigt!

#11 Det håller jag med du om :-)

Kan tycka det är trevligt på avstånd men när åskan är nära är jag rädd, slappnar inte utav förrän ovädret är över.

Huvvaligen för åska! Nu går det ändå mycket bättre än vad det gjort tidigare, men jag kan inte säga att jag älskar det precis.

Uppe i min pappas hemtrakter går åskan alltid väldigt hårt och jag har varit med om att eldkulor studsat på golvet och ner i vasken, att fönsterrutor kraschat av vibrationerna, att det sprutat eld ur kontakterna mm  Så det är inga roliga minnen jag har av den biten. Sen så va min pappa själv livrädd för åskan och blev helt tokig när den började mullra på och det gjorde ju inte saken bättre förståss!

#14 Hur ser dessa eldklot ut egentligen? Jag ska prova o goggla på det :-)

Som en liten krocketboll i storl var den jag såg och den var gul. Poff så upplöstes den när den for ner i vasken!

Läskigt! Skulle jag inte vilja se! Hittar ingen bild på det, men antar väl att det är svårt att fota något sådant fenomen?

Jag har en kompis som är sååå rädd för åskan att hon inte riktigt vet hur hon ska härda ut när den går!

En gång för många år sedan var två av mina barn och hälsade på henne och hennes barn och åskan började gå. Jag tänkte att nu är goda råd dyra. Jag ville ju inte att hon skulle skrämma upp mina barn så jag tog bilen och ilade dit. Tur att det var nära. Det tog bara ett par minuter.

Åh, herre jösses vad hon hunnit ställa till det!

När jag öppnde dörren så möttes jag av fyra barn som hade jättekul i vatten som runnit ut på golvet från tvättmaskinen som min kompis hade i köket.

Den stog och pumpade ur vatten för fullt när åskan började gå. Min kompis som blev "smått" hysterisk när hon hörde första knallen hade tagit fel när hon tänkte dra ur strömkontakten på maskinen och slet tag i slangen som vattnet rann ut i och det pumpade ut på golvet istället för diskhon som hon hade haft den i.

I stället för att ha tillbaka slangen sprang hon in i badrummet och grät. Där satt hon ihopkrupen när jag kom.

Det var bara att kavla upp armarna och börja torka upp massor av vatten. Jag trodde att hennes beteende skulle skrämt upp mina barn för åskan men det gick bra. Ingen av dem är speciellt rädda.

att det sprutat eldsgnistror ur kontakterna har min mamma berättat om från sin barndom på landet,och ett ..annorlunda elsystem,säkringar o proppar. Då fick de springa fram o släcka snabbt..

Jag tycker om åskväder,gillar det vackra skådespelet,kraften,enegin.. det är så påtagligt att man gäller det i huden/kroppen,

en av de få gånger jag varit ..kanske inte rädd,men ..väldigt liten var en gång en kompis o jag sov över under bar himmel (camping förbjuden) på en ö i göteborgs skärgård.

efter en fantastisk kväll under stjärnorna,en miniläger-eld i sanden,filosoferande om livet,universum o allting (kvinnor) somnade vi,för att vakna av en förfärligt dunder kl 4 ,hela horisonten var alldeles svart ! stundtals upplyst av blixtar..

det var redan över oss,blixtarna dundrade som spöregn i bergshällarna så vi vågade inte kuta över dem någon kilometer till färjevänt-kuren på andra sidan ön,vi hittade några plastskynken o lite vrakgods att göra ett provisoriskt regnskydd av i en skreva,där kurade vi någon timma tills det gick över/fortsatte,.det var bland de värsta/intensivaset åskväder jag varit med om,det gick knappt att prata,vi hade inget val,det var bara att kura ihop sig så mycket det gick.

så här i efterhand kan jag tycka att det var en..väldigt häftigt upplevelse,det gjorde jag inte då..

nästa natt tillbringade vi inne i Göteborgs, på disco efter ännu mer sol o salt :- )

http://vanertracker.mteabkund.se/trackerindex.htm

en av favo-länkarna :- )

penke

#19 Den länken ligger numera som favorit! Tack!

Glad att kunna dela :- )

penke

Delad glädje, dubbel glädje!

Blizt o dunder är universums sätt o rena sig. (Tror jag)O det är ju ett hila fint skådesspel.Men jag kan förstå om man är rädd.

Jag har respekt för blixten, men jag kan inte säga att jag är rädd.

När jag var liten så kom det en kulblixt från avloppet in i mitt rum.Hadde gått ur röret (jag bodde i källan) presis där avloppet kom upp ur cementgolvet där hadde det stort o rullat ett fint gjämt hål sen gjorde det en sprika i golvet o gick genom min säng som blev delag.O jag hadde järnsäng. O ut genom väggen.

Dom sa att hadde det varit någon i rummet, så hadde den aldrig klarat sig.

Sen har jag fått berättat för mig att kulblixten jagade min Far o när han hoppade över en liten bäck som vi hadde så missade blixten o hamnade i en enbuske som klövs på mitten.O dom är sega.

Ja universum kan i bland visa vem som bestämmer.

#23 Ja det är nog verkligen universums sätt att säga ifrån