Jag tycker aldrig du verkar sova Cris! Alltid på G pigg och glad!

Får inte mer än 4 timmar själv. Men det går… Tror dock att detta är ett minimum. När man hamnar under dessa 4 timmar, det är då det blir ohälsosamt, för en vuxen… Så säger min läkare i alla fall…

Hehehe, och för mig är det tvärtom… jag kan nästan sova obegränsat och ändå vara trött…

#3 Så är jag på vintern… Vill gå i ide liksom… Men så fort vårsolen lyser upp är sömnbehovet som utraderat…

Lyckost dig

#5 Det tycker inte min man… Han skulle vilja koka ihop årstiderna så att jag blev lagom - inte antingen eller…

Hehehe, ja det kan jag förstås förstå! Men bara känslan av att vara pigg vore ju för mig ett underverk

Jo, jag förstår det… Om jag vore året om, som jag är på vintern så vore det fruktansvärt…

Ja det tycker nog de flesta. Lever man i det så får man försöka göra det bästa av situationen, och det går ganska bra att göra om man bestämmer sig för att ha en positiv livssyn.

Ja jag kan sova hur mycket som helst och känner mig alltid trött ändå.Jag är konstigt trött i hela kroppen orken och kraften bara försvinner så har jag varit i många år mest när jag har mycket värk. Just nu har det varit extra  jobbigt efter smällen i huvudet och nacken.

Jag sov lite dåligt i två dagar i förra veckan och det känner jag av ännu.

Jag blir tom trött så jag inte kan hålla mig vaken har somnat vid tv datorn när jag läser o mediterar när jag ätit på föredrag jag liksom bara försvinner från denna värld.

 Jag vågar sldrig köra bil om jag känner detta.Det har tom hänt att jag fått stanna och gått ur bilen  på väg in till Sundsvall.Kör aldrig lånkörnigar nu för tiden.

Det blev lite pinsamt för min man i torsdag när jag somnade i Globen på ett stort möte vi var på ca 1,400 pers,det var mycket intressant men jag kände att jag bara försvann bort från allt jag hade börjat snarka han petade i mig sen gör jag samma sak flera gånger. Killen bredvid flyttade på sig och damen framför tittade mycket*s*de skulle bara veta hur jag mådde.

Idag vaknade jag tidigt och fikade la mig en stund för att läsa måste ha hamat i nån annan värld för jag vaknade kl elva och fattade inte att jag sovit är lika trött för det.

Jag är så här året om det är inte så roligt när man vill så mycket men kroppen säger ifrån.

#10 Oj… Är det detta som kallas för narkolepsi???

Jag har liknande erfarenheter under mina värsta perioder, jag somnar sittande och det går inte att vara vaken, spelar ingen roll vad man gör!

För min del är det inte narkolepsi, de vet överhuvudtaget inte vad det är men jag har diagnosen kroniskt trötthetssyndrom.

#12 Visste inte ens att något sådant fanns… Undrar om jag inte har en elev som lider av detta… Föräldrarna säger att han soven som han ska, lägger sig i tid och så…

Ändå försover han sig ofta och somnar emellanåt på lektionerna eller verkar så trött att han inte hänger med under genomgångar.

Det måste ju vara jättejobbigt… Utifrån vilka kriterier ställer de denna diagnos…? Är bara en oerhört nyfiken människa…

När jag har haft stora bekymmer eller/och  stor sorg då har jag sovit "dygnet runt". Det är visst på det sättet sa en kurator en gång att när hjärnan får för mycket så kan det visa sig på det sättet att man sover, sover, sover….

Nej det är väl ingen supervanlig sjukdom precis

Det finns speciella diagnoskriterier, mängder av frågor man besvarar tillsammans med sin läkare. De finns här

Man klickar på rubriken ME/CFS och sedan till vänster under diagnoskriterier (om inte länken ledde direkt dit). Där finns lite allmän info om sjukdomen med.

Det är jobbigt ja, men man får inte tänka så för då går man under. Det allra jobbigaste är att man inte ens orkar det man vill och gillar. Man blir uttröttad av att käka lunch med sin man och får kanske vila/sova flera dagar efteråt.

Men jag letar vidare efter orsaker och bot… just nu är det så här, men man vet aldrig

#11 Att jag snarkar nu beror på att jag är väldigt tät i näsan och trång i halsen av allergin.jag brukar bara snarka när jag sover djupt i samband med att jag tagit starka smärtstillande mediciner.Fast nu börjar min man tro att jag snarkar för att jag gått upp i vikt.*s* Låt de ha sina funderingar jag bryr mig inte=).

#12 Ja jag har också diagnosen kroniskt trötthetssyndrom men läkarna säger att det inte går att göra något åt det så det är väl bara nått mer namn man dras med precis som diagnosen fibromyalgi(i Nynäshamn avskrev det den diagnosen som jag hade haft i nästan tio år)men vårdcentralen vill fortfarande inte släppa den det är väl bra att ha nått att skylla på när man har ont.

Jag fick mina besvär redan början på 1980 talet vid en kraftig förkylning och sjuka barn hemma "mammor får inte ta igen sig fast de har över 40 graders feber". Efter denna förkylning fick jag ont i leder och har alltid kännt mig trött.

Efter olyckan och all värk som kom efter 1986 förvärrades tröttheten.Sedan har den spätts på efter mina utbrändheter 1998 o 2004 samt nu efter smällen i skallen o nacken i början på maj. (Det var väl nån mening med det också som allt annat)

Det är jobbigt men ändå konstigt för man vänjer sig att det ska vara så här.Ja liksom mitt rätta glada Kerstin försvann när jag gjorde illa mig 1986 jag har svårt att förstå att jag inte är nyss fylda trettionio år och full fart mitt i livet.Jag kämpade i öve tio år för att jag skulle bli som förut men det var först när en läkare tog itu med mig och förklarade som det var när jag var på rehab i Härnösand.

Men jag tror inte riktigtatt jag förstod hur det låg till föränn jag gick in i väggen 2004 då har jag försökt att acceptera att det här är jag och att jag måste lyssna till vad min kropp säger.Många gånger känns det jättejobbigt när man vill så mycket men kroppen säger ifrån.

Jag är glad ändå att jag mår så pass bra som jag gör nu för jag har varit mycket sämre,det har varit perider jag inte kunnat klä mig själv och har även användt rulator samt att de ville att jag skulle ha rullstol utomhus men jag är en tjurskalle och det har givit positiva resultat.

Ja får ta dagen som den kommer fast ibland gnälls det att jag inte orkar och kan men det bryr jag mig inte om nu för tiden.Skillnad förr när mina barn var små då gjorde man mer änn man egentligen orkade med resultat av att man fick ligga till sängs flera dagar efteråt ibland.

#16 På Apoteket finns en spray som lär ska vara bra för snarkare.

http://www4.apoteket.se/privatpersoner/common/sok.aspx?sq=silence&tab=Rp&menu=St&searchType=global

#17 Det skulle gubben behöva*s*för han snarkar.Han har gjort det i många år.

Dubbelt.

Det blir ofta dubbla bilder när man lägger in nu för tiden!

Jag tänkte jag skulle skicka healing från trädgården eftersom det är så fint väder så jag satte mej på en trädgårdsbänk och började med hunden som jag skickar till och sedan kom turen till min morbror. Då hände något väldigt pinsamt…

jag somnade och ramlade av soffan..jag får hoppas att ingen såg mej..usch ..fy.

Cristine du gjorde väl inte illa dig.

Kram

#20 Hahaha, förlåt Cristine det lät bara så himla roligt Du gjorde dig väl inte illa?

Nej då jag landade mjukt i gräset, jag höll själv på att skratta ihjäl mej då jag kunde se framför mej hur det såg ut *fniss* hoppas de inte trodde jag var full.

Jaa… Man skulle väl önska att de inte alltid hittade hopplösa diagnoser att ge till, på ena eller andra sättet, utbrända kvinnor…

Att någon faktiskt forskade i saken och försökte hitta en lösning… Det måste ju vara jättejobbigt att ha det så där. Vem vill få den hopplösa diagnosen? Så typiskt… Kan slå vad om att det oftast drabbar kvinnor och att antalet män med diagnosen är mycket låg.

Det är ju uppenbart om man tittar till fördelningen av forskningspengar att kvinnorelaterade sjukdomar är lågprioriterade…

Ibland blir jag bara så….      

#23 Så skönt då,… jag fick en sådan rolig bild i mitt huvud av hur du somnade och trillade… fniss fniss!

#24 Ändå är den här diagnosen mycket mycket bättre än utmattningsdepression som ju är en ytterst luddig diagnos. Det är oxå bra att den här diagnosen inte har inblandning av psykiatrisk sjukdom eftersom detta ännu mer placerar oss i ett fack av gnälliga trötta fruntimmer.

Sorgligt är det däremot precis som du säger att det forskas så lite på kvinnor… men så länge vi har huvudansvaret för hemmet är vi inte inkomstbringande nog och blir därför bortvalda.

Nog är det en jobbig diagnos alltid men jag är glad att jag har den och inte kastas mellan en massa läkare som inte ens vill kännas vid att jag är sjuk! Nu kan jag istället i lugn och ro fokusera på att orka med min dag och att själv hitta en bot för vad jag tror är en massa obalanser som tillsammans skapar sådan oreda i kroppen så att kroppen inte orkar med. Och obalanserna tror jag kommer av känslomässiga blockeringar som sitter och stoppar upp flödet i kroppen på mig. Men jag tar en sten i taget och flyttar på och någon gång kommer jag att hitta rätt…

Millaris på Exi hade problem med känslomässiga blockeringar och gick för att få hjälp med att ta bort dem. hon var helt nöjd efteråt.

Men efter vad jag läst på nätet kan det vara dyrt.

Här kan du läsa mer om du inte redan gjort det

#17 Detta funkar på kompisens "gubbe". Annars hade hon planer på sidenpyamas & sidenlakan…..snarkning=putta till gubben så kanar han……..ajajaj….men slutar att snarka …en stund…

HAHA!! Smart!

Är lite trött på att höra om alla dessa "blockerningar…" Skulle jag se på sjukdom ur det perspektivet så vore det lika bra att hoppa från närmsta bro… Jag har dock aldrig låtit det stoppa mig. Vet folk som inte har minsta orsak som gnäller över ditten och datten. Jag får alltid höra att det är konstigt att jag är en sådan glad och positiv människa… Som om man måste vara bitter om man dras med flera diagnoser…

Detta med blockerningar tjatas än här än där… Det är rätt nedslående och surt att inse att man är att betrakta som en vandrande blockering…

Det är utmärkt medicin att vara glad och positiv, det kanske hjälper mer än de andra medicinerna du måste använda.

#30 Nej, tyvärr. Jag får allt äta mina mediciner och kombinera dem med en massa positivt tänkande och mer jävlar anamma än många för att slutprodukten ska bli bra.

Att inte medicinera vore att be om en krasch. Blir så förtvivlad över detta medicinmotstånd… Visst är det bra att inte äta en massa piller för allt och ingenting. Men ingen skulle säga åt en diabetiker att sluta ta insulin…

Vad klokt du pratar evrekaw! Så där känner jag det oxå ang min diagnos,Gad, panikångest och medicinering. Funkar det inte så funkar det inte så är det bara, och även jag är glad att det finns mediciner som kan återställa serotoninivån som brister.

Sen så efterlyser jag naturligtvis mer hjälp än bara medicinering och det är där det skiter sig oftast.

Man förväntas klara av allt utan medicin när man har psykiska besvär,suck!

#32 Jag skriver humörsdagbok. Mediterar och använder medveten närvaro som ångest och stresshantering. Även Yoga… Unnade mig en kurs i detta och det fungerar mycket bra. Behöver inte äta ångestdämpande annat än i nödfall.

Spikmattan ligger jag alltid på före sänggående för att slippa ta höga doser med sömntabletter… Och det hjälper faktiskt.

Jag vet att vissa mediciner måste jag äta. Men genom alternativa vägar kan man klara sig med mindre - dock inte helt utan. Varför riskera att bli suicidal när det finns antidepressiva? Bara som ett exempel…

Jag använder mig oxå av yoga, och medveten närvaro mm men är ändå tacksam för att jag just nu äter mina antidepp med tanke på den situation jag är i nu. Utan dem vet jag inte vart jag hade stått i dag faktiskt.

#34 Jag äter alltid antidepp under mörkaste vintertiden, utan dem skulle jag bokstavligen hamna under isen. Varför inte utnyttja den hjälp man kan få? Varför lida mer än nöden kräver?

Exakt!

Nä nu bara måste jag i säng! Har sagt det nu i snart en timma tror jag…Nattinatti alla vänner och sov så gött!

Sov gott!

Nej naturligtvis ska man inte slutamed medicineringen man får, det går ju inte, min dotter får antidepressiv medicin så jag vet vad det innebär. Hon har tagit den i flera år.

Me too, imorgon ska jag till dialysen tidigt så att jag kommer hem tidigt eftersom jag tänker gå och sova kl 16 och gå upp 24 för att köra ner till Malmö och gå på mässa, sedan åka hem igen vid 16 på lördag och förhoppningsvis vara här hemma innan det slår över till söndag. Lång mening, hoppas att resan flyter på lika lätt , 140 mil tur och retur.

jag kan inte låta bli att skratta åt reklamen ibland - sov gott säger evreka. sluta snarka  säger reklamen under

Ja reklamen är vansinnig… Men nu ska Evre sussa.. Godnatt allesammans!

God natt!