"Mormor Lovisa satt i gungstolen och vaggade sig sakta, medan hennes gamla svarta katta satt på fönsterbrädan av brun marmor. Utanför på gatan körde bilar förbi i en jämn gles ström. Lovisa hade ett fotografi i ena handen. Hon såg på bilden och tårar rann ur hennes ögonvrår. Hon grät tyst.

Fotografiet föreställde hennes barnbarn, kanske var han ett år gammal på bilden. Han såg lite rädd ut, men ändå förväntansfull. Tvärs över hans kind löpte fyra mörka streck i svag solfjäderform. Pojken på fotot var Tommy, Lovisas första barnbarn.

Kanske kan man tycka att det var lite konstigt att Lovisa inte fått något barnbarn tidigare, med tanke på att Tommys mor Anita var yngst av hennes fyra barn. Lovisa var trettiosju år då hon födde Anita. Nu var Lovisa sextio år. Morfar Gustav var på jobbet och Lovisa måste snart börja med middagen. Gustav åkte tunnelbana till och från jobbet, samma vagn varje dag. Han var en mycket punktlig man och middagen skulle stå på bordet en kvart över fem.

Mormor Lovisa hade förstås frågat Anita om märkena på barnets kind. Hon hade redan bildat sig en föreställning om orsaken, det var ju därför hon grät över fotografiet, men hon var samtidigt nyfiken på vad Anita skulle svara. Anita sa att Tommy fallit mot ett element. Lovisa hade genast sett att dottern ljög, men hon sa ingenting, utan vände sig bara bort med sorgsen min.

Hon visste vad som hade orsakat den lille pojkens blåmärken på kinden. Hon kände väl till Olles temperament. Han hade givit den lille en örfil. Lovisa kände förtvivlan och maktlöshet, hon ville skydda sitt barnbarn, men hon visste ingen råd.

Olle var en idealist med starka övertygelser. Han tålde sällan eller aldrig att bli ifrågasatt och reagerade ofta våldsamt vid minsta provokation. Olle hade försökt få den lille pojken att lära sig något som var för svårt för en ettåring. Han hade blivit frustrerad och arg och helt enkelt smällt till ungen."

Detta är inledningen på, jag vet inte riktigt vad, kanske en självbiografisk roman. jag har satt fingerade namn på karaktärerna, även om namnen i viss mån har anknytning till de verkliga personerna. detta tror jag att jag kommer att ändra på och sätta dit de riktiga namnen, men jag har inte bestämt mig.