# Barnuppfostran Author: [Borttaget] Filmen är rolig, men frågan är; Har ni sett nannyakuten på TV? Vad har ni för åsikter om Naugty Corner? Alltså att man tvnigar det besvärliga barnet att gå och sätta sig på ett speciellt ställe tills det är snällt igen. Är det bra eller dåligt? ## Comment 1 Author: penke ..Skamvrån heter det väl på svenska..(?) jag har bara sett snuttar av de programen,vill inte entydlig skriva att det är bra med skamvrån.. men,tycker man bör tänka på vilket beteende man "belönar",annars vore det som varendagång barnet ** ILLSKRIKER** vid godishyllan i affären får h\*n en påse,eller hemma,massor av uppmärksamhet .. Tid o uppmärksamhet ska ungar ha.är de "bara" ..ledsna/arga ska famnen finnas som tröst o lugn. skamvrån är väl ett ...vuxet sätt att träna in dem socialt,i vad som är acceptabelt,en lekkompis som blir .."irriterad",..dänger en leksak i skallen på dem .. de ..lånade jag mött,har lärt att det finns inga eviga sanninga här heller,det gäller att ha \*magkänsla\* \*ler\* penke (lånade=andras onga´) (Den man agar,slår man) :- ) som jag fick höra igår .. ## Comment 2 Author: Cristine Jag såg ett program och orkar inte se ett till!![Rynkar på näsan](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") ## Comment 3 Author: [Borttaget] Barnet på filmen beter sig som barn gör när de får för lite uppmärksamhet.Det är ju det barnet är ute efter så varför inte ta sig ann barnet en stund. Om man aktiverar, stimulerar barn och är konsekvent i sin uppfostran så slipper man mycket av sån där. Att sätta barnet på ett speciellt ställe tills det lugnat ner sig tror jag inte på. Bättre att ta barnet i knä och lugna ner det med lugnt prat eller gå ut och få lite luft eller annat avledande. ## Comment 4 Author: evrekaw Tvi! Har aldrig använt mig av dylika metoder... Mitt motto har alltid varit att "barn gör inte som man säger - de gör som man gör..." Sedan har jag faktiskt älskat Anna Wahlgrens små knep från Barnaboken... Inga dramatiska saker, bara enkelt och konsekvent. Fullkomligt älskade hennes rader om tonåringar som är bråkiga... Hon menade att man ska ta det som en komplimang när en tonåring är riktigt jobbig... Det är ett bevis på att de vet att de är älskade. En riktig revolt vågar bara den som är trygg i sina föräldrars kärlek utföra... Det värsta ang. uppfostran är väl ändå alla föräldrar som misstolkat begreppet "fri uppfostran" som om det avsågs vara "fri från uppfostran..."![Obestämd](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 5 Author: Cristine #4 Håller med dej fullkommligt. ## Comment 6 Author: [Borttaget] tänk så olika man ser på samma film! i mina ögon är detta ett barn som spelar teater för att få uppmärksamhet. Leker den roliga leken "det är syndast om mig i hela världen" ![Skrattande](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Påminner faktiskt väldigt mycket om en gammal väninna som bokstavligen kunde kasta sig på golvet och skrika när något gick emot. Jag tror att ett barn som verkligen får för lite uppmärksamhet visar det på annat sätt. De blir klängiga och gnälliga och lämnar en inte ifred förrän de får det dem behöver. Det här med skamvrå känns förlegat. men det viktiga tror jag är att föräldrarna visar vem som bestämmer - det kan man nog göra på flera olika sätt. Men det är som med hundar - man måste ta kommandot. Annars blir barnen osäkra på vad som gäller och därmed otrygga. ## Comment 7 Author: [Borttaget] #4 håller med evreka. Barnaboken var min bibel när ungarna var små. Folk trodde att det var nåt fel på mina babysar eftersom de nästan aldrig skrek. Jag bara log och pekade på boken ![Flört](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 8 Author: Hoppfull Jag vet inte alls hur jag ska tolka filmen.. det enda jag ser är att det pågår någon form av spel mellan personen som går omkring med hunden efter och barnet. Sedan om barnet är ledset eller söker uppmärksamhet kan inte jag avgöra. När det gäller barnuppfostran har jag alltid haft svårt för en hårda skolan. Jag är en liberal i det avseendet och vill att barnen ska lära sig att tänka och ifrågasätta. När jag sätter en gräns eller säger nej har de rätt att ifrågasätta och försöka förhandla ![Glad](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") det skapar väldigt krävande och jobbiga barn eftersom de inte bara lyder, men jag tror att det är en superbra egenskap till senare i livet. Jag har alltid pratat mycket med mina barn och försökt förklara och förklara för dem. Det hör antagligen ihop med att ingen gjorde det med mig så jag var oerhört vilsen i mitt liv länge. Bestraffningar och skamvrår är ju bara till för de vuxna! För att de ska slippa hantera konflikter och lösa dem på ett bra sätt. Det är ju den enklaste uppfostran som finns, att skrämma och hota barn till lydnad. Det är den metod som kräver allra minsta av den vuxne och som ger barnen allra minst med. Men det lär inte barnen att hantera sina känslor och det lär inte barnen att lösa konflikter heller. ## Comment 9 Author: evrekaw #8 Som jag minns det hörde jag tydlig skillnad på vilken sorts gråt det handlade om... Trött, ledsen, hungrig, arg.. Osv. Man undrar ibland om en del föräldrar är så osäkra att de inte lyssnar till den inre rösten... Sina instinkter...![Obestämd](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 10 Author: Hoppfull #9 Ja, precis! Jag tror att det finns många osäkra föräldrar... det ställs trots allt så mycket högre krav på att man ska göra rätt och behandla barnen rätt idag så det är inte så konstigt att många känner sig vilsna. ## Comment 11 Author: [Borttaget] Skamvrå har vi aldrig ens funderat på, vi kör med positiva morötter istället och det ger mycket bättre respons än att straffa. Jag växte själv upp med okänsliga föräldrar som egentligen aldrig gjorde annat än straffade, både fysiskt och mentalt. Jag har ofta hört om föräldrar som går i sina egna föräldrars fotspår och det kan jag inte förstå. Jag minns ju vad jag kände själv när jag utsattes för allt det där som liten och det skulle aldrig falla mig in att behandla något barn på det viset.