Huuuua!

Nämäh….

hahaha

ja chick brukar ju inte vara den som bjuder på socker och sirap

Fyyyy! Stackars lilla dräng!

Den här är så bra!! Haha!

Ens första tanke är ju sjukhummor.

Men om man tänker lite längre, så kan det i många fall vara så. vänskap o hjälp räker bara en bit. O när du minst annar det så får du klara dig själv….När du oftas behöver så mycket hjälp o stöd.

Absolut! visst är det så. Mina "vänner" visade sin sanna sida när molnen började hopa sig och jag för en gång skull behövde stöd.

Men det är ju som det sägs; I nöden prövas vännen.

Men det är ju bra att få veta… då slösar man inte onödig energi på dem som inte förtjänar det

Jag har funderat massor på detta med vänner och vänskap… jag tycker faktiskt att det är ganska svårt. Jag har samma erfarenhet som du Maggan, men kan se att i mitt fall har det bitvis handlat om att jag drar till mig människor som är "users" som inte ger tillnärmelsevis vad de får utan som har vänner för att använda dem när de själva behöver men inte däremellan. Och jag har alltid varit dumsnäll och ställt upp men aldrig krävt tillbaka…

Jag har inte så många vänner, men jag kan lita på dem i alla väder. ungdomsvännerna har jag inte tagit kontakt med eftersom jag vet att vi glidit ifrån varandra och har inte alls samma intressen. De har inte rört sig ur fläcken och har samma intresse nu som då.

#8

ja det låter som att vi har samma erfarenheter. Mina fd vänner var energitjuvar och dramaqueens som aldrig kunde få nog av bekräftelse.

Dumsnäll som man var så ställde man upp också… Sedan kom utbrändheten som ett brev på posten

jag tror att behovet av vänner minskar när man blir äldre. jag har inga vänner alls längre utanför familjen. En del kanske tycker att det låter förfärligt, men jag är helt nöjd med att ha det så. Det är så skönt att slippa dem

#10 hehehe, energitjuvar och dramaqueens, kunde inte ha beskrivit det bättre!

Jo jag håller med om att behovet av vänner minskar, men för min del finns det ett behov ändå. Vi har dock börjat umgås med ett par för ca ett år sedan som är kanonbra! De är rakryggade och skulle aldrig få för sig att utnyttja oss (som det verkar hittills i alla fall). De är sådana vänner vi önskat oss hela tiden så de är vi jätteglada för!

givetvis är det härligt med vänner när det funkar och jag kommer nog att se mig om när jag är redo för det. jag har svårt att tänka mig resten av livet utan vänskap.

…men jag har ju vänner här på fokus! Fina människor som faktiskt ger jättemycket. så helt utan vänner är jag inte ändå. Det är lättare att våga på Internet för då kan man logga ut när man vill

Maggan!! Så ser jag vårt forum. Här känner jag att jag har vänner som både risar o rosar.

Jag har min familj o sen har jag bekantar. Men jag har ingen som jag kan lita på till hundra%.

Så jag har lagt ner det där med Mäniskor o Vänner. Jag har mig själv o Forumet. O det är jag så nöjd med….

Fast att se ett ansikte är inte fel. Så när jag o Signemo tog en fika, så var det så roligt, för då fick man en mäniska..ja så är livet.

Den Enes bröd-Andres död.

Visst är det kanon med forum!

Jag har vid några tillfällen under de tjugo senaste åren, bittert fått erfara att jag hade en massa bekanta isället för det jag i min enfalld trodde, var vänner! När det krisade ihop sig drog de smigigt och lätt iväg som en avlöning, ut genom bakdörren!

Några har troget stannat kvar och vid det senaste tillfället när det blev riktigt jobbigt så pep ett par till iväg som  skadsjutna fågelungar.

Men…. det har, när jag minst väntat det, tillkommit några, som blivit riktigt trogna vänner. Och de människorna är jag rädd om och litar till 100% på.

Jag har släkten och ett par riktigt trogna vänner och så de jag kallar för bekanta och er mina webbkompisar.

Vem som är en riktig vän eller inte vet man inte förrän man löst en konflikt/kris eller liknande svårighet…

De som fortfarande finns kvar därefter - de är sanna vänner. Energitjuv var en bra benämning… Känner igen det där…

Själv kan jag känna mig rätt ensam emellanåt, då min bästa vän sedan barnsben, som stått vid min sida i vått och torrt, genom eld och vatten… Hon gick bort för snart 4 år sedan… Hon fattas mig…

Inser att jag nog är väldigt lyckligt lottad i just denna fråga!

Jag har världens bästa och finaste vän i verkliga livet! En som alltid alltid finns där och livar upp livet när man som bäst behöver och som man bara trivs med!

Jag har flera goda vänner, både kvinnor som män, vilka jag har känt hela eller nästan hela mitt liv. Flesta av oss bor numera i olika länder och vi kan inte träffas så ofta, men kontakten aldrig har upphört mellan oss. Min allra bästa väninna bodde här, men hon flyttade till Danmark. Det kändes jobbigt i början.

Jag känner mig också lyckligt lottade att jag har alltid haft goda vänner. Vi ställer upp för varandra vad som än händer i livet.Och jag får skatta mig lyckligt på den saken också att jag har lyckats undvika energitjuvarnas sällskap.