När något inte blir som jag har tänkt från början.. Stressa av är inte det lättaste.. Om man har bråttom till att hinna med bussen så blir det inte annat än att springa om man måste och sen när man väl stigit på bussen.. Ja då kan man koppla av..

Hm, stress och jag är typ ett begrepp,suck!

Jag är oerhört lättstressad och har så varit sen barnsben, antagligen beroende på att jag föddes in i en stressig och orolig miljö. Jag har av läkare fått bedömningen att jag har en sårbarhet i min personlighet som kan utvecklas till depressioner vid för mig stressiga situationer, och det stämmer väldig bra med hur jag upplever det.

Med åren har jag läst mycket runt ämnet och försökt att lägga om tänket mm, så bättre har det blivit tycker jag. Men efter de utmattningsdepressioner jag haft genom livet har min stresströskel sänkts ytterligare och jag behöver lugn och ro och struktur omkring mig för att fungera bra.

Det är inte mycket som stressar upp mig nu för tiden.

Men jag är väldigt duktig på att vänta tills sista minuten med att göra saker och ting. Som tex nu när det snart är Påsk. Istället för att göra det som ska göras lite eftersom så spar jag ihop och fixar allt på en gång. Det kan bli lite stressande just innan jag sätter igång men på något sätt blir jag klar i tid! Det är som om jag har ett inbygt system som vet hur lång tid det kommer att ta och det får mig att sätta igång på rätt tigspunkt.

Mig stressar ingenting numera. Men det har varit tider när jag hade tio boll i luften på samma gång. Men, jag lärde mig eget system redan i unga ålder att hantera alla bollarna. Jag gjorde snabb planering inom huvudet och togs hand om viktigaste sakerna först och de andra fick vänta sin egen tid. På det viset kände mig aldrig stressade som faktiskt förvånade många i min omgivning gång på gång.

Först och främst tycker jag att stress ska delas in i olika delar.. Det finns yttre stress - dvs. saker runt omkring oss som leder till stress. Den här typen av stress är svårare att få bukt med… Busstider som ska passas, barn som ska hämtas och skjutsas… Livets alla måsten…

Sedan finns den inre stressen - dvs. sånt som gnager inom oss. Något vi oroar oss över, problem som måste lösas..

Därefter kommer den där odefinerbara stressen… dvs. när vi är stressade och ångestladdade men faktiskt inte riktigt kan sätta tummen på vad det är… Det kan ha sin grund i svåra händelser i livet som ärrat oss…

Den förstnämnda tycker jag att jag blivit bättre och bättre på att hantera med åren - så även den andra. Det som går att lösa löser man, det som inte går accepterar jag…

Jag stressar aldrig förutom när jag skriver lååånga inlägg och glömmer skicka dem, eller när taxin inte kommit efter en halvtimme och man ringer och undrar och de säger.Lägg på luren så dom kan ringa.Man väntar på samtalet en halvtimme och ringer sedan och undrar om de ska ringa från Grönland och får till svar.

**Hur ska dom kunna ringa om du ringer hela tiden!  

**

Jag är rätt lättstressad av naturen. Men stress påverkar mig som absolut mest de dagar jag inte mår bra, går jag och oroar mig för något eller om jag är ledsen eller på annat sätt inte är helt på topp så kan minsta lilla småsak som går fel få pulsen att skena.

De dagar jag har bra dagar är det inget som berör mig, då kan allt få bråka så mycket det vill och jag bara rycker på axlarna och tycker att – Det löser sig, och om det inte löser sig så vad hjälper det att stressa upp sig ändå…

Jag blir stressad när någon ska komma och hälsa på oss några dagar men när dem väl kommit då är jag llugn igen.

Sedan blir jag stressad av att höra och läsa när vissa människor tryckar ner andra för att framhålla sig själva.

Det är jobbigt att vara stressad och som tur är så är jag sällan stressad….

Det kan vara stressande om man står i kön till en kassa och något dröjer extra, det står oxå typ 5-10 pers o glor på en, det är stressande.. Det bästa är väl att inte bry sig om att de glor..

#9 Ja, tänk vad fånigt egentligen - för inte vet väl vi vad de i kön tänker och tycker… Vi bara antar. Och dessutom händer det alla någon gång…

Jag föredrar dock att göra storhandlingen av mat när det inte är rusningstid… Kan man undvika stressen så gör jag det!

#10 Ja du har rätt.. Det är en själv som väljer att känna sig stressad.. Om det nu inte är någon i kön som visar att h*n har bråttom..

jag ser två sorters stress,en positiv och en negativ

den positiva tycker jag bara är bra,den är kul o stimulerande,den sätter fart på mig o gör mig kreativ o "strukturerad",det är den jag kan styra o har kontroll på(kan kanalisera till ett bra resultat)

den andra,den negativa,det är den jag inte har någon kontroll på omständigheterna.kan inte påverka nå´tt,den kan jag bli både väldigt jagad av..Liksom väldigt lugn,av samma orsak,jag kan inte göra något.

det är ju det senare,komma på,att jag inte har något ansvar för det jag inte kan påverka,det är att släppa stressen :- )

-å va´gör det om hundra år *skratt*

penke