Det brukar bli så när man blir äldre. Det som hände när man var ung kommer man ihåg men inte det man gjorde igår. Tur att jag skriver dagbok. 😁

Jovisst men varför fastnar ibland helt ovidkommande saker och mer viktiga saker försvinner?

#2: Ja, det är en fråga som nog ingen kan svara på. 😊

Det har hänt att jag läst i någon dagbok från t.ex. 90-talet och inte kommit ihåg det jag skrivit om. Inte ens när jag läste det kom jag ihåg att "javisst ja, det gjorde jag ju". Istället är det helt blankt, precis som om det är något som hänt någon annan.

Fast jag har alltid haft väldigt dåligt minne. Kommer ihåg "punktminnen", d.v.s. vissa korta episoder, men inte så mycket detaljer. Min bror kommer däremot ihåg t.ex. nästan exakt hur det såg ut i vår första lägenhet (och även i den kommande lägenheten), och kan även berätta detaljerat vad vi gjorde vid olika tillfällen. Jag kommer ihåg vissa delar av lägenheterna, men inte hur alla rummen såg ut.

Sedan är det spännande hur man minns olika saker från samma tillfälle man gjort något tillsammans.

Jaadu, den frågan har jag funderat mycket på sedan min pappa blev dement. Vissa saker som han minns känns ju helt irrelevanta, medan andra saker som jag tänker är viktiga händelser är helt borta.

En "lustig" grej är att när han skulle flytta från sitt hus till äldreboendet så var det såklart mycket att tänka på. Vilka saker skulle med och vad skulle vi göra med allt som inte skulle med t ex. Men de enda två saker som han verkligen var bekymrad över och tog upp gång på gång var "vad ska hända med kökssoffan" och "vad ska vi göra med dina skidor?"
Jag har aldrig gillat skidåkning, i motsats till övriga familjen. Så jag hade inget intresse av att ta med mig dem när jag flyttade hemifrån och har inte använt skidorna sedan tidiga tonåren gissar jag. Är 57 år nu. Det är en typisk sån grej. Varför minns han ens att jag har skidor på vindsutrymmet i hans garage, vi har aldrig ens diskuterat dem på över 40 år…

#4: Ja, det har jag märkt när min bror och jag pratar minnen. Ofta minns vi det någorlunda likadant, men många gånger har han helt andra minnen av det än jag. För det mesta har han rätt, men det har faktiskt hänt några enstaka gånger att jag har haft rätt - och kunnat bevisa det med hjälp av dagboken. 😊

#6 Vi har genom åren rest mycket med min bror och svägerska. Så ofta vi kommer i diskussioner om olika platser mat osv🙂

Då är det himla tur att jag alltid skrev resedagbok😉

Jag kommer ihåg mormors telefonnummer, nr på postlådan och postlåda och tel.nr där jag bodde fram till 10-årsålder.
Nu händer det att jag blir osäker på mitt mobilnummer och numret på huset.🙂

#5 Ja varför har skidorna just fastnat?

När jag just flyttat hemmifrån gick bensinen upp från 1,64 till 1,67 och jag oroade mig för hur jag skulle ha råd att ta bilen till jobbet milen hemmifrån

Bra fråga!

Jag ihåg t.o.m
bilnumret på den bil vi hade när jag var barn för årskilliga år sedan.

Nu vet jag knappt vad det är för bilmärke på nuvarande bil. 😄
Kan ju ha lite att göra med skiftande intressen förstås…

#8: Kom ihåg mina barndomskompisars telefonnummer väldigt länge. Det är nog bara 15-20 år sedan de så smått började blekna bort.

ja är konstigt, kommer ihåg vårat hemnummer och även farmors hemnummer hon hade. Och ja annat onödigt :P Minns en bil pappa hade, regg ASK 606, vet inte varför jag kommer ihåg det haha

Det är ju ett väldigt vanligt fenomen när man jobbar inom äldrevården, särskillt med dementa. De kommer ihåg vad som hände för t.ex 30, 40 år sedan kristallklart, men kommer inte ihåg vad de åt till frukost.

Jag jobbade på ett äldreboende när jag var 19 år gammal, där fanns det en gubbe som var 100+ år. Han kunde berätta in i minsta detalj vad som hade hänt för 70-80 år sedan när han var sjöman.

Jag kunde sitta i timmar och lyssna på honom 🥰

#14 Det är jag med inom hemtjänsten, rätt fantastiskt ändå :)

Är det inte så att med åldern så försvagas närminnet men långtidsminnet består? Min pappa blev också dement. Han kände inte igen min son och kom inte ihåg att vi hade hälsat på nyligen, men när jag tog fram fotografier från förr, bl.a. annat från då vi emigrerade till Australien, så kunde han berätta allt från bilderna.

Det där med minnet, det är komplicerat. HUR det riktigt funkar vet man väl inte.

Men det är hur som helst bra att använda det.

https://www.vetenskaphalsa.se/sa-funkar-minnet/

Efter att jag "gick in i väggen" för 3 år sen, så märker jag att minnet försvagats. Tappar ord också, som återkommer senare, men inte just när jag vill säga det. Jag försöker träna upp minnet genom att lösa korsord. Det har nu blivit lättare på senare tid. Så korsord är bra träning.

Jag har ju en skada på minnet. Jag gjorde en stor minnesutredning efter min hjärnoperation och den var inte helt ok😉

Jag gör så gott jag kan för att träna minnet och hålla hjärnan igång.