Inga som helst problem med spindlar jag tycker om dom och har några som jag försökt ta reda på vilka dom är dom har både stor kropp och är långben som finns inne i huset men jag kan inte hitta någonstans vilken sorts spindel det är.

Stora är dom och snabba som fan om man ska försöka fånga dom för att få ut dom benen sticker iväg i en väldig fart dom är inget för den som har spindelfobi kan jag lova 🤣

Jag har ingen rädsla eller fobi för våra kryp men jag är rädd för getingar efter ett hemskt stick jag fick som barn men ändå älskar jag getingen och gör allt för att bidra med mitt för deras överlevnad så en fobi är det inte för mig däremot sätter jag samman getingen med det svåra onda sticket jag fick som barn så när dom kommer nära drar jag samtidigt vet jag att dom är fredliga djur men det som hände mig när jag var liten sitter i men jag är ändå getingarnas vän och vill dom bara allt väl ❤️

Avskyr dem!
Ju större dessto värre
Vissa på jobbet har jättekul åt mig när det dyker upp spindlar xD

Jag tycker om spindlar och skulle aldrig skada någon men jag blir stel i hela kroppen.
Hade en spindel i ett hörn på lilla toan nästan ett år. Han åt silverfiskar såg jag vid några tillfällen.

När sonen var liten och vi bodde mycket i stugan på landet så fick jag försöka att inte överföra min fobi till honom. Det var inte lätt men det blev långsamt bättre😄

När jag bodde i Halmstad hade jag duschen nere i källaren. I trappen var det alltid flera stora håriga spindlar. Nu pratar vi inte 5cm stora utan groteska. Var jätteobehagligt. Tror knappt att jag fick plats med en av dem i handen.

Små spindlar eller pappa långben med långa smala ben är ingen fara. På jobbet (förskola) har jag räddat många spindlar genom att ta dem direkt i handen. Nere i tvättstugan och cykelförrådet i mitt hus finns ganska många husspindlar(?) som är mörka, stora och med både kraftig kropp och kraftiga ben. . Den sorten vill jag inte hålla i. Jag blir inte livrädd, men det "suger till" lite när jag får syn på dem.

Jag gillar våra spindlar. På hösten flyttar det alltid in några i källaren som äter silverfiskar och annat. Det känns bra att ha dem där. En gång hade vi en korsspindel i trädgården, det var inte så kul.
Jag matade en grannes enorma fågelspindel för några år sedan. Det var INTE så kul. Annars är våra svenska spindlar nyttodjur.

#5 Håller med.

Spindel- snabbt fram med något att slå.😏

#8: Nej, inte slå!!

Vi var på Skansen och där fick jag klappa en fågelspindel.
Det gick skapligt😉

#10 Oj, vad modigt!
#8 Hoppas du inte menar allvar. 😥

#11: Klart jag menar allvar

Jag tycker att alla spindlar - stora som små är fruktansvärd obehagliga och läskiga. Jag blir helt blek och börjar gråta om jag ser en spindel, precis som #11 så slår jag ihjäl dem eller snarare någon annan får göra det eftersom jag är rädd, jag undviker att gå till källaren om jag kan speciellt om det är mörkt för då finns det spindlar!

Jag gillar spindlar och låter dem vara. 🙂🕷

Har gott om Pappa Långbensspindlar periodvis i min lägenhet, de får sitta där i taken de stör inte mig.
Katten tar någon då och då om de springer på golven, är i badkaret eller sitter på en vägg, lite kul skall väl han ha också.😉

Bryr mig inte om spindlar och har aldrig gjort det.

Spindlar och möss är min största fasa. Blir rädd bara av att se dom på bild.🕷️🐁

Jag känner flera som är livrädda för spindlar, utan att de vet någon anledning.
Det kanske är något instinktivt, evolutionärt, eftersom ormar och spindlar kunde utgöra ett större hot förr?

#15 Ryser! ;)

#18 Jag hade ingen aning om att spindlar och ormar kunde utgöra större hot förr i tiden, jag har alltid varit livrädd för spindlar och vet inte varför egentligen. Ormar är inga problem alls men det är bara sättet en spindel typ ser ut som är så fruktansvärt obehagligt.

#19 Ang. ev "hot", så tänker man sig nog evolutionärt, mycket långt tillbaka …

#20: Även nu finns det spindlar som är så giftiga att de kan döda en människa. De finns dock inte i Sverige.

Från Naturhistoriska Riksmuseets hemsida:

Till de mer kända giftspindlarna hör svarta änkan (Latrodectus mactans) i Nordamerika, australiska trattminörspindlar (t ex släktena Atrax och Hadronyche) och de sydamerikanska vandringsspindlarna (släktet Phoneutria). Bett av dessa arter kan vara farliga och en del arter har orsakat dödsfall. Den giftigaste svenska spindeln är troligen större sporrspindeln, Cheiracanthium punctorium, som sannolikt är något giftigare för människan än en geting. Det är en sällsynt art i Sverige, och är endast funnen på Öland, längs Kalmarsundskusten i Småland, samt på ett par lokaler på Gotland, så chansen att träffa på den är mycket liten.

Länkar inte eftersom länken kan visa en spindel i miniatyrbilden, och flera här har sagt att de blir rädda bara av att se bilder på spindlar.

#21
Tacksam att de giftigai nte finns vilt i Sverige. 🙂

#20 Vadå har dem varit mycket större förr i tiden typ? Men jag tror absolut att din teori kan stämma, jag vet ju egentligen varför jag är så rädd för en pytte liten spindel även om det bara är på bild.

#23: Eftersom både spindlar och ormar kan vara farliga så sitter det djupt i oss att de är något vi skall vara rädda för.
Huruvida det fanns arter som var större förr spelar inte så stor roll. I varmare klimat (som ju människan utvecklades i) finns det också större arter.

Jag lägger benen på nacken och springer för livet. Tycker de är jätteläskiga och jag avskyr dem. Får jag in dem och inte "kommer undan" så skriker jag antigen på maken eller nån av sönerna, döttrarna har ärvt min spindelfobi, så dem har jag ingen hjälp av 🙈

I min ungdom delade jag lägenhet med diverse folk och fä, däribland en colombiansk fågelspindel vid namn Brun.
Bruns ägarförhållanden var lite komplicerade men låt oss säga att kärleken kan få folk att göra korkade saker, således bodde Brun hos oss trots att min kompis som jag egentligen delade lägenheten med hade (och fortfarande, 35 år senare, har) svår spindelfobi.
Vi ägnade mycken tid åt att fundera ut hur man kunde ta en spindel av daga utan att det skulle märkas att man gjort det. En STOR spindel dessutom.
Vi kom aldrig fram till något bra alternativ så Brun bodde några månader hos oss tills hans husse tröttnade, sålde honom och köpte två boaormar. (Och ja, de bodde också i min kompis och min lägenhet, tills han tröttnade på dem med.)

Spindlar är dock fascinerande, i synnerhet när de är så stora att man kan studera dem ordentligt.
Att de har så många ben som de rör i någon slags förmodad ordning, likaså deras jaktbeteende. När Brun skulle fånga en syrsa eller annat byte så stod han länge i anfallsposition innan han fick tummen ur och gick till attack.
Vad jag inte visste innan var att de har ett exoskelett och är "mjuka" inuti (vi undrade om Brun skulle rinna ut om han bröt benet, rent teoretiskt givetvis!) och att de faktiskt ömsar "skal".
En dag var det två "spindlar" i terrariet, Brun och hans ömsade skal. Jättekul, tyckte husse som naturligtvis använde spindelskalet till att skrämma folk med.
Tänk er själva att hitta en spindel stor som en handflata liggandes nånstans. 🙄

Jag tyckte onekligen bättre om hans efterträdare boaormarna! ❤️

Jag har ju faktiskt spindlar här med, vi lever i någon symbios.
De ska käka upp silverfiskarna, i synnerhet såna som äter böcker vilket det bokstavligen är dödsstraff på här hemma.
I gengäld får de traska omkring här och i taket men om de blir så stora att jag kan se dem utan glasögon, det vill säga ungefär lika stora som en mus, så åker de ut ögonaböj.

Jag är inte rädd för dem men de tjockbenta källarspindlarna är rätt äckliga faktiskt. I synnerhet när jag sov på golvet med skadad hund och de kilade förbi i ögonnivå var det rent ut sagt "AAARGGHH, du ska dö!"- läge. Ingen vänlig avhysning där inte.

Spindlarna är nyttodjur dom ska vi vara rädda om men jag förstår er som är rädd jag är rädd för getingen men har ändå inte en fobi så som många kan ha där dom inte ens klarar av att se dom eller ens på bild så var det med en kollega till mig fast med ormar han kunde inte ens se en tecknad orm utan att bryta ihop.

Getingen för mig kommer dom inpå drar jag annars bryr jag mig inte men inpå mig tycker jag inte om då kommer rädslan och flykten i mig.

Svarta änkan har jag sett i USA några gånger men rädsla nej däremot känner jag att bara gå lugnt åt ett annat håll samma med skallerorm och dom känner av värmen från oss om vi kommer för nära då hugger dom men visst ryser man till och jag var ute och red hörde en sån där som skrämde hästen så jag for av sen var det tyst så den drog lika fort den av rädsla i sin tur.

Respekt är viktigt och håller vi avstånd inte kliver rakt på brukar dom inte bry sig men det där är lättare sagt än gjort jag vet med mig med mina getingar kommer dom för nära kutar jag min väg och det kan i sin tur reta upp dom 🐝