Har en storebror, och vår relation är numera god. När vi var barn var den också god, men i tonåren var den rätt katastrofal. Det gick dock över så småningom.

Jag har 2 mindre syskon. En syster som är 1 år yngre, en bror som är nästan 10 år yngre. Vi har bättre relation efter att var och en flyttade hemifrån. Man gick väl "på varandra" hemma och så eller det typiskt när man är tonåring överlag :P

Min son är endabarn, han är 6,5 år.

Jag har inga syskon. Ingen av mina närmaste vänner hade syskon så det var inget konstigt med det och inget jag saknade då.
Ju äldre jag blir ju mer tänker jag att det hade varit fint med syskon. I min fantasi skulle vi ha så fin relation men så ser inte alltid verkligheten ut. Kanske vi hade varit bittra fiender 🙂

Jag har en bror som är 13 år äldre. Han flyttade hemifrån när jag var 7 år.
Jag var väl 8-9 år när jag fick reda på att vi inte har samma pappa. För mig spelar det ingen roll alls. Han är dessutom adopterad så vi är juridiskt helsyskon.

Vi har alltid hållit ihop. Som vuxna har våra familjer också hållit ihop. Vi har rest tillsammans mycket. Bott hos varandra och tillbringat ledig tid tillsammans. Min man och min bror arbetade dessutom ihop i flera år.

Jag har inga syskon och har alltid trivts bra med det, både som barn och i vuxen ålder.

Jag är yngst av fyra syskon. Jag har en annan pappa än de andra men det är inte något som påverkat vår relation, och vi har vuxit upp tillsammans och främst bott hos mamma.

Mellan mig och äldsta syskonet är det åtta år. Beroende på ålder och intressen har vi inte alltid umgåtts aktivt allihopa, men vi har alltid haft en bra relation och ingen av oss har haft några större bråk eller liknande. Och oavsett vad så har vi funnits där varandra när det behövs.

Nu i vuxen ålder ses vi inte jätteofta, men har fortfarande bra relation och gör vårt bästa vid högtider och födelsedagar.

Jag älskar mina syskon och är väldigt glad att jag har dem! Men när vi var yngre och bodde hemma kunde det vara rätt mysigt att vara enda barnet hos mamma när de var hos sin pappa vissa helger och lov.

Jag har två äldre systrar som jag alltid har haft en bra relation med.
Vi har nog gjort allt man kan göra ihop. Vi har bott ihop, semestrat ihop, festat ihop, gråtit ihop, skrattat ihop, osv..

Även fast dom är flera år äldre än mig så är dom numera mina närmaste vänner som man kan vända sig till för att bara snacka "goja" eller när det är extra jobbigt.
Enda "nackdelen" är väl kanske att dom kan vara lite för "mammiga" ibland bara.
Fast å andra sidan så kan det vara riktigt mysigt också vid rätt tillfälle.😊

Jag är mellanbarn och enda systern. Har en 3 år äldre storebror och en 3 år yngre lillebror. Älskar dem något enormt och de är bland de bästa personerna jag vet 😊 Jag har en väldigt fin relation till dem båda och har i princip alltid haft.

Jag har en bror som är knappt 2 år äldre och vi ses & hörs ofta. Speciellt nu när vi hjälps åt att sköta vardagssysslor som hemtjänsten inte gör åt pappa. Det blir flera gånger i veckan som vi hörs på något sätt. Brorsan bor 6 mil ifrån mig, men vi har bott närmare fram tills för 12 år sedan. Vi bodde i samma trappuppgång när vi var i 20-25-årsåldern.

Våra barn är i princip jämngamla och brorsan och jag var föräldralediga samtidigt med våra yngsta så då sågs vi också oftare än annars.

Vi hade många gemensamma vänner när vi var barn, i tonåren drog vi åt lite olika håll när det gällde både musiksmak och klädstil och även vilka kretsar vi rörde oss i.

Sen har vi lite olika intressen, han är t ex väldigt sportintresserad och det är jag inte alls. Vi ligger också rätt långt ifrån varandra i politiska åsikter. Men det har aldrig varit något som någon av oss sett som ett problem.

Jag är mellanbarn av 5 syskon. Jag har två systrar, en äldre och en yngre och jag har två bröder en äldre och en yngre.

Alla mina syskon bor en bit ifrån mig. Småsyskonen bor längst bort då de bor kvar i min hemstad i Nord Norge.
Jag har jättefin kontakt med mina äldre syskon, vi hälsar på varandra och pratar regelbundet på telefonen. De två yngre har jag inte fullt lika bra kontakt med.

Jag själv har 9 barn i åldrarna från 35 år ner till 16 år. Helsyskon. Syskonen har bra kontakt sinsimellan. Några har flyttat hemifrån och några bor hemma. Inga barnbarn än så länge

Jag är ensambarn och tycker det har vart toppen och perfekt men jag kände ofta att någon/några saknades och på 90-talet när jag sökte efter min biologiska släkt i Tyskland jag adopterades hit så fann jag tre helsystrar och två halvbröder så någonstans inom mig kände jag att jag hade syskon.

Den ena systern som är äldre än mig vi skulle kunna vara tvillingar vi är så lika så det är skrämmande men idag har kontakten tunnats ut med Tyskland och jag skulle inte vilja byta ut att växa upp som ensambarn men det var givande och roligt att finna mina syskon för jag kände att jag var inte ensam det fanns fler av oss och dom banden kände jag och fick bekräftade.

#11: Så fint att få upptäcka att det finns syskon.

#12: Tack ja det var lite speciellt att plötsligt ha fem syskon om än två är halvbröder och det visade sig att mina helsystrar hade letat efter mig men enbart sökt i Tyskland så dom fick lite chock över att jag var i Sverige när jag hittade dom det kunde dom inte helt ta in för dom trodde jag var kvar i samma land som dom så det kom som en chock så även för min biologiska mor.

Men det här var roligt och många svar föll på plats för här fanns likheter här fanns igenkännanden med människor som för mig egentligen var helt främmande men vi hörde samman det märktes 😎

#13: Så fantastiskt. Försök behålls kontakt om det går.