Jag är lite trött på det här snacket med "jämnställdhet":
Varje förhållande gör det som passar de bäst helt enkelt.

På arbeten osv ja där är jag 100% för jämnställdhet men i relationer anpassar man efter vad som fungerar för en :)

Jag ansvarar för mycket hemma men är på grund av att jag vill ha koll på läget. Jag har tagit ut mest föräldrarledighet för att jag ville det och jag vabbar mer för att det passar oss bäst.

Förr oss har det varit upp och ner med jämställdheten här hemma genom åren.

Jag var hemma med sonen i 5 år och skötte då allt hemma. Min man har senare i livet jobbat utomlands en del och då har jag såklart gjort allt.

Nu är det omvänt. Min man gör det mesta hemma och jobbar heltid så sammantaget har vi nog varit väldigt jämställda 😃

Eftersom jag har mobilateamet som det kallas så måste vi dela på städningen, för att jag ska få hjälpen. Jag tar nedervåningen och sambon övervåningen. Jag tar mest jobb inne, men han gör mycket ute så det jämnar ut sig.

Vi lagar den mat vi är sugna på. Är vi hemma samtidigt på helgen så äter vi ihop. Vi äter ihop vissa dagar i veckan också.

Tycker att det funkar bra med jämställdheten hos oss. Jämställdhet är ju lite luddigt på ett sätt eftersom men det viktiga är ju ändå att ingen i förhållandet känner att den gör allt/för mycket jämfört med den andre.

Vår uppdelning hemma har fallit sig ganska naturligt, jag tycker om att städa och vill ha det på ett visst sätt så då gör jag det. Tar några timmar per vecka och jag brukar lyssna på en ljudbok medans så det blir ändå en ganska avkopplande syssla. Min man tycker om att laga mat så han lagar nästan all mat hemma. Tvätten gör vi oftast tillsammans och min man är "teknikansvarig" hemma + väldigt händig.