Ja. Jag uppskattar när någon ger mig komplimanger och jag brukar göra det själv. Det är fint tycker jag att berätta för kollegor, vänner, familj varför vi uppskattar dem. Jag tänker mer på egenskaper än utseende.

Inte för att det är fel att ge komplimanger vad gäller utseende, men det som berör den som tar emot komplimang är när någon ser dem, ser deras personlighet, lyfter dem, visar att de uppskattas. Det är min erfarenhet.

Försöker att göra det ofta.

Ja självklart. Det gäller att sätta ord på det fina och positiva.

Jag har blivit duktigare på det.
Jag är tyvärr inte uppvuxen med att ge komplimanger utan det är något jag har fått lära mig.
Har svårt att ta emot komplimanger. Men blir även bättre på det

Jag tycker om att ge komplimanger. #1 fångade precis det jag försökte formulera för mig själv efter att jag läst #0. 😀 "det som berör den som tar emot komplimang är när någon ser dem, ser deras personlighet, lyfter dem, visar att de uppskattas" just så.

Själv har jag lite svårt för att ta emot komplimanger, men jag har blivit bättre på det.

Jag ger komplimanger till alla hela tiden . Det tycker jag om , att ge av mig själv.

Precis som #1 Loris M säger så är inte utseendet det viktigaste utan personens inre .

Det är så kul när man går på stan och ser en kvinna eller tjej med en snygg t-shirt eller frissa , då säger jag : Ursäkta om jag stör , ville säga att du har en så snygg t-shirt och va bra du passar i färgen .
Kvinnan blir jätteglad och tackar .

Sen ger jag mina vänner och familj komplimanger , det är viktigt att SE personen för det hon/ han är.

Jag älskar att ge komplimanger och gör det ganska ofta, skulle nog göra det oftare. #1 fångar mina tankar väl 😊 Vi har en mycket trevlig och fin gemenskap här och den bidrar ju alla till 😊

Precis som flera av er är inne på så har även jag fått träna mig i att både ge och ta emot komplimanger, då jag inte är uppvuxen med det (med undantag för att få beröm för mina prestationer i skolan). Jag har medvetet arbetat med det och har länge känt mig jätteobekväm och besvärad med att speciellt ta emot komplimanger. Jag kunde nästan ursäkta mig, säga typ, nej, så snäll/trevlig/duktig/snygg eller vad det nu var, är jag inte. Det finns andra som är lika bra/duktiga… så dumt. Det handlade så klart om mitt dåliga självförtroende. Jag tyckte inte att jag var värd det. Idag tackar jag bara, ler och visar att jag uppskattar det, för idag vet jag att jag är värd det.

Minns att jag en gång för säkert 15-20 år sedan pratade med en kollega om det här och hur viktigt det är att säga till andra vad vi tycker om dem (det positiva). Minns att hon sa att vi ofta går och tänker på att en person är fin, snäll, trevlig… men att vi sällan säger det. Det blev en tankeställare för mig och fick mig att börja ge komplimanger och berätta för andra varför jag uppskattar dem. Och jag blir så glad när jag ser hur glada och berörda de blir och hur mycket det betyder för dem. 🙂

Ja, jag har blivit bättre på det.
Har svårare att ta emot komplimanger.

#9:

Jag har också svårt att ta emot komplimanger , många säger till mig att dina bullar är fantastiska , du är så duktig Hillevi .
Alla andra bakverk med .

Till slut säger jag tack så mycket .

Ja, det händer lite då och då. Jag ger sällan komplimanger gällande utseende, utan oftare gällande personlighet/egenskap/handling. På jobbet är vi bra på att uppmärksamma varandra när någon gjort en arbetsuppgift särskilt bra/snabbt. Det måste inte vara något stort men brukar ändå uppskattas.

Jag tycker jag är rätt bra på att ta emot komplimanger som jag håller med om. Då kan jag tacka och ta emot. Komplimanger jag inte håller med om är svårare. Då kan det hända att jag säger emot eller skämtar bort det. Men jag har blivit bättre på det :)
Jag är inte jätteförtjust i att få komplimanger gällande mitt utseende. Det beror dels för att jag sällan håller med om sådana komplimanger, dels för att det gör att jag tänker på mitt utseende på ett sätt jag inte riktigt trivs med.