Nej, skulle aldrig göra det själv för:

1: jobbigt för den som blir ringd
2: introvert hehe

Nu tolkar jag frågan att det gäller att man hör andra busringa.
Och i detta fallet så kan det vars det ena eller det andra, och i vissa fall både och.
Vilket av det beror på den som ringer.

Själv har jag aldrig roats av att göra sådana saker som barn så skulle inte falla mig in nu heller.

Har aldrig tyckt att det är roligt, varken att ringa själv eller lyssna på.

Fruktansvärt och ofta oförskämt. Jag har börjat att svara Hallå när jag svarar i telefon. Många nätter var telefonen frånkopplad för att vi skulle slippa busringningar. Tråkigt när det brann hos grannen och vi inte kunde hjälpa till eftersom busringningarna gjort att det inte gick att nå oss på helgnätterna.

#4: Nämen, fy!

Tycker inte om det. Det blir jobbigt för den som blir uppringd men även för den som ringer.

Kalle Sändare och Hassan är ju klassiker😀

#7: Hassan känner jag inte till, däremot Kalle Sändare. 😁

Jag har inte lyssnat på så många, men jag har sällan tyckt det var roligt. Oftare jobbigt eller pinsamt. Jag har svårt för skämt som är på någon annans bekostnad när den personen inte gått med på det, och busringningar brukar (åtminstone i min lilla erfarenhet) tillhöra den kategorin.

Jag har aldrig busringt själv heller, eller haft några tankar på att göra det. Men jag hatar att prata i telefon överlag så det är inget jag gör frivilligt (och det påverkar säkert min syn på busringningar, eftersom jag själv skulle tycka det var väldigt jobbigt att bli uppringd på det sättet)

#0:

Sånt höll man ju på med som barn, t.ex. ringa till en bonde och fråga om han har vrickade hönor att sälja. 😁

Jag har inte hört vad det svenska radioprogrammet håller på med, men i Österrike finns det något liknande i radioprogrammet Ö3. Det är Gernot Kulis som är "Ö3 callboy": "Ring inte honom, han ringer er" sägs det.

Det är ganska roligt, t.ex. när det var en mässa någonstans och alla hotels var fulla, ringde han till ett fängelse och ville boka rum. Han som svarade på telefon sa att det inte går, utan här finns bara folk som har brutit mot lagen. Då frågade han vad han måste göra för att få 3 dagar och om förolämpning mot en tjänsteman skulle ge honom 3 dagar. Sen förolämpade han honom. 😄

En gång ringde han en kvinna och sa att det här är polisen. Han frågade om hon är "hemma i internätet". Hon svarade nej, hurså? Då sa han att dom just tog sonen på bar gärning för att googla och blogga på internätet. Hon var chockerad. Sonen var brevid callboy och när han pratade med morsan sa hon till honom att han i framtiden ska låta bli att googla och blogga på internätet. 😁

Programmet jag tänker på har spelat in / klippt ihop kommentarer från olika kändisar. Igår var det Gunilla Persson och idag var det allas vår Ernst.
Jag tycker att det är så pinsamt.

Blev uppringd en gång på 70-talet ute på landet och den var töser som ringde och frågade en massa konstiga saker som jag inte svarade på, utan jag frågade hela tiden vem det var som ringde men de svarade inte.
Jag hörde bara i bakgrunden att de fnissade, så till slut lade jag bara luren vid sidan av och där fick den ligga. Jag hörde bara att de började ropa hallå. Vet inte hur länge det tog innan samtalet bröts men det var länge.

Som ni förstår tyckte jag hämnden var ljuv!😉😁

I dagens läge kan man ju välja på ett annat sätt när man ska svara eller inte.😉

#12: Ja, på den tiden tog det lång tid innan samtalet bröts om inte personen i andra änden lade på luren. Undrar om det inte till och med var så att det aldrig bröts så länge luren var av i någon ände. 🙂

En gång på 80-talet så hade min chef ringt mig hemma (minns inte varför, men han ville väl att jag skulle jobba fast jag var ledig) och då "svarade" min katt. Han blev väl irriterad när det ringde hela tiden, så han lyfte helt sonika av luren. Kommer inte ihåg hur länge jag var borta, men det var nog åtskilliga timmar som linjen var blockerad vill jag minnas. 😄

En natt för många herrans år när Ida/Emil var i 26 års åldern umgicks hon mycket med sin kusin Maja .
En natt kom det ett B samtal från Maja som jag självklart tog. Det var en hysterisk tjej som skrek att Maja behövde hjälp.
Sen la personen på luren. Jag vart ju såklart uppskrämd och ringde till min syster för att kolla om Maja var hemma och det var hon ju.
Väldigt obehagligt.

#14. Rätt åt chefen! Duktig kisse!😹😹😸😸

#15. Fy så hemskt och obehagligt!😲

Det beror väl på…

Ett par barn som busringer en bekant är väl oskyldigt och harmlöst.

Men det finns gånger när det bara är oförskämt och pinsamt också

Här diskuterade de på skolgården om hur de ringde och de bara hittade på ett nummer som de ringde, så de kunde ju hamna precis var som helst inom vårt riktnummer eller om de chansade med olika riktnummer.
Tror att det var dyrare att ringa annat riktnummer på den tiden, så det kanske de inte gjorde om föräldrarna kom på dem.

Morrongängets "Luringen" på radio brukar vara rolig tycker jag. Det är då en vän el dyl som tipsat redaktionen om någon och gett lite information så de kan göra ett roligt upplägg. Det gäller ju att skoja på rätt sätt, inte driva elakt med personen.

Ren busringning har jag aldrig gjort, skulle inte falla mig in.

Var kanske 3-4 år och fick för mig att prova telefonen. Hade ju sett hur de vuxna gjorde, så jag lyfte luren och snurrade på skivan. En ilsken tant svarade. Jag blev rädd och sprang och hämtade min pappa, - Pappa, pappa hjälp, det är en arg tant i telefonen.

#20 😀