Jag sjukpensionerades när jag precis fyll 50 p.g.a. en felbehandling. Jag drev då en frisersalong sen flera år tillbaka, så det kändes inte roligt att behöva avveckla företaget. Det var svårt att sluta jobba i så ung ålder. Min man som är äldre än jag, tog ett par år senare, ut förtidspension, så vi började då resa och bo i Spanien halvårsvis. Mellan okt-mars. Det var fantastiskt. Det fortsatte vi med i 15 år, numera blir det kortare resor.

länge till dess för min del men jag är mer orolig att man ska ha råd att gå i pension

#2: Du är ung och har långt till pension, men jag rekommenderar dej till att på något sätt börja pensionsspara, så snart som möjligt. Man vet inte hur framtiden ser ut, nu när folk blir äldre (lever längre)

Har ungefär 27 år kvar. Min oro är att min kropp säger stopp innan. Har svårt att se att jag kommer jobba till 65

#0: Måste din man sluta jobba?? Om han är 65 så får han ju jobba till 70 om han vill???

Jag har väl runt 30 år kvar att arbeta så jag kan inte känna att jag tänker sådär hemskt mycket på det. Det är väl pensionssparande då, så man förhoppningsvis kan gå i pension en vacker dag. Det är väl där mitt och min mans pensionsfokus ligger. Tack och lov har vi det ganska gott och kan lägga undan några tusen i månaden på ett pensionsspar. Däremot börjar mina föräldrar närma sig pension. min mamma har ett år kvar och pappa fyllde 65 för ett par år sedan. Det är en konstig känsla, när föräldrarna blir pensionärer. Det innebär ju att de börjar bli till åren. Mamma och pappa ska ju inte bli gamla!

Jag har inte ens börjat jobba än (dvs jag är student, aldrig haft ett fast jobb innan utan mest ströjobbat, rest och pluggat). Men jag ser redan fram emot pensionen :D jag är nog lite stereotypisk "pensionär" gällande mina intressen och så. Vill gärna spendera all min tid med att odla växter, handarbeta och ta det lugnt, aldrig stressa. Fattar inte hur folk hinner ha ett liv och samtidigt jobba heltid - och då är jag ändå relativt osocial och har inga barn, ingenting. Kanske är naivt av mig som är så pass ung men jag ser verkligen fram emot att inte ha någonstans "att vara", att jag kan använda min tid som jag vill utan pressen att behöva jobba. Men vem vet, jag kanske hinner ångra mig tills dess. Har man ett jobb som man trivs med så är det säkert tråkigt att behöva sluta.

#5 Nej nej. Han kommer fortsätta jobba. Det är bara jag som tycker han kunde unna sig att gå nu😊

Jag har 6 år kvar att jobba men jag är tveksam om det kommer funka. Jag har ju 50% sjukersättning sedan flera år och nu det sista har jag varit helt sjukskriven flera månader.
Vi får se…

#6: Man är inte gammal vid 65 års ålder. I dessa tider när folk blir äldre och vitalare, än förr i tiden, så ska man se det som att nu får dom tid att göra det dom kanske inte hade tid med tidigare. Om dom dessutom fortfarande är friska, så är det inte negativt att bli pensionär. Dom kan ju också jobba längre ifall dom orkar och vill.

Jag har 13 år kvar till 65 och jag skulle väl behöva jobba så länge som möjligt för pensionens skull. Men jag skulle mer än gärna börja jobba deltid på min anställning och istället ägna mig åt gården. Synd bara att vi har för små inkomster från gården för att det ska funka.

#10, jag sa inte att de är gamla utan att de börjar bli till åren. Det är inte heller någonting negativ i min reflektion. Det är min känsla som deras barn. Pensionär förknippar jag mina mor och farföräldrar med, inte mina föräldrar. Det är en konstig känsla, som barn, att se ens föräldrar ta titeln som man förknippar med en äldre generation. Jag kan tänka mig att det är samma känsla som när ens barn skaffa egna barn, en mix av glädje och en stilla undran vart tiden tog vägen.

Jag unnar mina föräldrar pension! Pappa har längtat sedan alltid efter den. Nu blir det båtliv, husbil, resor och hemmapyssel. Underbart! Inget jag tar ifrån dem! Det är min insikt och känsla av att åren går och vemodet kring det.

Både jag och min man är ju hemma på heltid och har varit så i många år.Numera har min man pension och jag har sjukersättning.

Det som jag ser som trist är att mina föräldrar aldrig fick mjuta av sin pension.Mamma blev sjuk ganska snart efter att hon slutat jobba och sen dog hon.Pappa har en ny särbo som han numera bor ihop med.

Jag har tidigare varit orolig för att jag kommer att få så låg pension att jag kommer att ha svårt att klara mig på den.Men vi är ju lyckligtvis numera ekonomiskt oberoende så den oron har jag släppt.