# Föräldrar/barn Author: Maria Jag skulle kunna skriva en roman om mina föräldrar och min uppväxt men jag ska bespara er detta😉 Jag har ju blivit farmor numera och jag funderar mycket kring detta med föräldraskap och dess betydelse. Jag är 58 år och präglas fortfarande av min barndom. Man tycker att det borde ha bleknat med tiden men vissa saker gör inte det trots att man själv är en "gammal farmor" numera. Jag kan heller inte förstå människor som haft en hemsk barndom som fortsätter i samma spår med sina egna barn. Man borde ha lärt sig något av detta eller har det satt så djupa spår att de är så skadade...? Barnen är ju det käraste vi har så ta hand om era (andras) barn så att de får uppleva en lycklig barndom.❤ ## Comment 1 Author: Herveaux Min mor var ett riktigt exempel. Helt fantastisk med *andras* barn (hon jobbade både som dagmamma och dagisfröken ett par år) men med sina egna var det en helt annan femma. 😒 Psykisk misshandel var vardagsmat hemma hos oss. Hon hade väl själv inte den lyckligaste barndomen men då var hon ändå den favoriserade ungen i skaran. Hon fortsatte sen den trenden själv och favoriserade min syster över mig. Jag vill själv inte ha barn. Kanske en av anledningarna är att jag själv skulle vara allt för rädd att föra över minsta lilla av samma destruktiva mönster på mina egna knoddar. Idag är jag steril och ångrar absolut inte det beslutet. ## Comment 2 Author: Lona Jag tror att det är väldigt svårt att bryta de mönster som man lärde sig (eller inte lärde sig) i barndomen. Där får jag säga att jag beundrar min pappa, med tanke på hur jävliga mina farföräldrar var så gjorde han ett jättejobb när min syster och jag växte upp. Dessvärre så fattade jag det inte riktigt DÅ, hur mycket han engagerade sig i oss, eftersom det ändå blev lite snett med höga krav på prestationer i skolan etc. Nu, som vuxen, ser jag ju vad det var han försökte ge oss; en bra utbildning som kunde leda till ett bra jobb vilket för honom till stor del betydde trygghet. Pappa visste inte riktigt hur han skulle visa värme och kärlek, där brast det, men nu tvivlar jag ju inte att det fanns där. Han sade någon gång om sin papparoll att "Jag visste inte hur jag skulle vara en bra pappa men tänkte på MIN pappa - om jag gjorde allt tvärtom så kanske det blev bra!" och det låg det faktiskt något i. Jag var aldrig någonsin rädd för min pappa, däremot var jag livrädd för min farfar även om han aldrig gjorde något fysiskt elakt mot mig. Men han tryckte ner mig på alla möjliga tänkbara andra sätt, där pappa snarare försökte uppmuntra och stötta så gott han kunde. Min mamma däremot är en helt fantastisk kvinna - men hon hade helt andra förutsättningar redan från start. Mina morföräldrar var underbara och öste både trygghet och närhet över såväl mamma och hennes syster som över min syster och mig när vi växte upp. Jag är glad att jag insåg HUR underbara de var innan det var försent och hoppas att jag kunde ge litegrann av all den kärleken tillbaks innan de lämnade oss. ## Comment 3 Author: flocken Mitt stora mål i livet är att inte bli som min sk mor. Mina barn ska ha en bra kontakt med mig, vilja hälsa på, känna sig älskade. Jag åkte från min sk mor gråtandes och psykiskt knäckt. När jag bröt kontakten med henne o flera i min sk familj klappade många om mig o sa att det var det bästa jag kunde gjort. ## Comment 4 Author: sp0ngeb0b Menar absolut inte att försvara folk som beter sig dåligt mot sina barn (eller mot andra), men ibland kan det nog sitta i generna till viss del. Jag växte upp med en far som betedde sig dåligt på många sätt. Efterhand som jag blev vuxen, lärde känna mig själv och framförallt sedan jag flyttade hemifrån har jag märkt att jag har ärvt många av hans personlighetsdrag, de som jag hatade så mycket när jag växte upp. Och även om jag är medveten om detta och aldrig skulle vilja bete mig så mot mina barn, så får detta mig att tänka att jag aldrig borde skaffa barn, just på grund av att jag är rädd att jag kommer bli som min far. Sedan tror jag ju inte att det skulle bli alls på samma nivå, men det räcker att jag ser vissa tendenser för att jag ska tänka så. Jag har helt andra värderingar, åsikter och livsstil än vad han har och jag tror att jag skulle vara en bra förälder, men man vet ju aldrig. ## Comment 5 Author: Lona #4: Jag förstår hur du tänker! Samtidigt tror jag att det är ett stort steg att man öht är medveten om de brister (eller vad man nu ska kalla det) som det finns risk för. Även jag har valt att avstå från barn, ett av de stora beslut som jag är mest nöjd med här i livet. Varken mina barn eller jag skulle mått bra i en sån relation - dessutom träffade jag faktiskt aldrig någon som jag verkligen ville ha barn med. Nu är det för sent och lika bra det! ## Comment 6 Author: [Borttaget] Jag tror dom flesta av oss skulle kunna skriva en hel roman om vår uppväxt och liv både på ont och på gott och vi kommer alla från olika förhållanden och levnadsöden en del bättre andra sämre. Jag får nog instämma med #4 att mycket går i gener, ser jag på min barndom jag är adoptivbarn från Tyskland och kom till Sverige vid tre års ålder och närmar mig nu 55 och genom livet har jag sett olikheter med mina föräldrar men det är inte konstigt alls tvärtom helt naturligt för vi är inte genetiska. Det konstiga är att dom flesta när jag växte upp sa att jag var likt min far att det syns vem jag brås på och det där var så konstigt för mig för dom höll aldrig något hemligt om adoptionen tvärtom så redan den dagen dom hämtade mig så fanns det där och jag fick växa upp med att jag var adoptivbarn vilket jag tycker är helt fantastiskt med tanke på hur många som döljer det för sina barn och så upptäcker dom det i vuxen ålder. Inte bra alls sånt ska man vara öppen med och ärlig från första stund och inte undanhålla för då kan människor ifrågasätta hela sin existens . Märkligt nog så var jag likt far utseendemässigt och till sättet under min uppväxt men mor där var det inte några likheter tvärtom vi har alltid tyckt olika, sett på saker olika och hon är en person som är väldigt rädd av sig medan jag är orädd och kastar mig in i både högt och lågt, älskar att utmana livet och får den där underbara adrenalinkicken av att utmana allt och det tyckte och tycker hon fortfarande inte om men jag är bara sån jag älskar att se döden i vitögat och det har inte gått över på alla år och lär så inte göra jag sträcker ut mig och tar för mig av livets underbara spänningar och utmaningar . Livet är till för att levas eller hur 😎 Jag skaffade inga barn själv och det här var något jag redan som liten sa, jag ska inte ha barn men dom vuxna opponerade sig och sa, vänta får du se men jag sa vänta får ni se och vem fick rätt 🤣 jo jag 🤣 En av mina fastrar speciellt sa du snackar du kommer att skaffa barn men hon i sin tur skaffade aldrig barn och vem fick rätt jo jag och vem var hon att döma ha ha ha hon kunde ju ha skaffat några knoddar själv men nope det gjorde hon inte men jag minsann jag visste inte alls vad jag talade om 🤣🤣🤣 jodu Sylvia vem fick rätt jo jag 😎 Jag har aldrig vart den där barnmänniskan inte ens som barn själv jag umgicks hellre med äldre människor det fanns liksom inte och jag förstod inte varför det var ett sånt stohej om någon fick ett syskon i skolan så barn har aldrig legat för mig däremot är det oerhört viktigt för mig att stötta jordens barn genom fadderskap för inget barn ska fara illa någonsin det måste vi se om 💕 💕 💕