Jag har förresten en kollega som hade tatuerat in en skorpion på fyllan när han var ung. Den ser ut som ett elakartat födelsemärke. 😃 (Alltså, inte någon duktig tatuerare han gick till)

Jag har två stycken, den första skaffade jag när jag var 21 år. Den är matchande med min mamma och min syster men har ingen särskild betydelse mer än så. Den andra är en resetatuering, som symboliserar min tid som jag bodde utomlands. Jag tänkte fylla på med resetatueringar och även lite annat roligt så småningom. 🙂

Har sju stycken, skaffade första när jag var 18. Kommer skaffa minst 10 till skulle jag gissa på, det är pengar som saknas inte motiv.

Det är logos, texter och bilder från olika band, filmer, serier och böcker. Verk som har på olika sätt under olika perioder i mitt liv hjälpt mig genom väldigt mycket. Den enda tatuering jag inte är helt nöjd med är den första jag skaffade, inte för att jag ångrar motivet utan val av tatuerare då den inte är så jämn som den borde vara.

Min man är tatuerad och hans gamla tatueringar är från 70-talet. Tatoo-Jack i Köpenhamn om jag inte minns fel.

Sonen har några tatueringar men det var längesedan han gjorde någon ny och jag tror att han har "slutat"😉

Själv har jag inga alls och jag är nöjd med det. Hade en fundering på att göra en liten när jag hade klarat hjärnoperationen men det blev inte av och det är jag glad över idag.

Har inga tatueringar och skulle aldrig någonsin lägga pengar på sådant, som dessutom är permanent och kan vara hälsovådligt. Tycker det verkar rätt onödigt att följa med modet som en slav, föredrar att vara fri. Har inte heller piercingar eller jeans med hål på knäna… 😃

Jag har en tatuering på insidan av underarmen, en liten bit från handleden. Det är en igelkott och min dotter har en likadan på samma ställe. Meningen var att sonen också skulle göra en men av olika anledningar blev det inte av.  Minns inte riktigt när jag gjorde den men jag var väl kanske runt 45 när jag gjorde den.  Det har inget med modet att göra utan att vi gjorde dessa som en samhörighetgrej. 

Det jag aldrig i livet skulle ha som motiv är ros, delfin, kinesiskt tecken mm. Då kan man snacka mode. 😉

instämmer med #5

Hål på ett av mina jeans har jag däremot men det hålet har jag tycärr fixat själv.Byxorna är för övrigt hela så de får hänga med ett tag till.

Jag har flera stycken. Endast en betyder något och det är kärleken till min mamma. Resten är bara konst.

Gjorde min första som 15 åring. Och fler kommer det bli. 

Följer inget mode utan gör tatueringar med motiv som jag gillar. Har tex en stor sjöhäst.

Jag sparar nu under 2018 pengar till att tatuera mig 2019. Motivet har jag vetat sen jag var jätteliten, bestämde mig gjorde jag för snart 10 år sen😉

Det är pengar och finslipande som tagit tid. Jag fyller 23 i år.

Nix, inga tatueringar, men jag har kroppskonst så det räcker och blir över ändå efter dryga 60 kirurgiska ingrepp 😃

En minnes tatuering över vår dotter. Hennes namn, datum & 2 ängla vingar samt texten "vi ses i nangiala" underst. Inget proffs jobb men jag älskar den. Ska bli en minnes tatuering över vår älskade hund oxå.

Jag har två tatueringar, min mans namn på insidan av handleden och ett trasigt blixtlås som är tatuerat på/runt ett ärr på nedre delen av ryggen.

#5 följa modet som en slav 😂  vilket mode? Och hur är man fri om man tror att man är speciell utan tatueringar? Det är fortfarande fler som är utan.

Tatueringar är väldigt populära nu, men det har egentligen ingenting med mode att göra. Det är för att de har blivit mer accepterade nu så folk är inte lika rädda för att skaffa dem. Bara när jag gick i högstadiet, vilket inte är så länge sen, var det massor med folk som sa att man absolut inte kunde skaffa tatueringar för då skulle man aldrig någonsin få ett jobb. När jag ville skaffa min första tatuering var det mängder med folk som försökte övertala mig att inte göra det för då skulle jag bli dömd för resten av livet och återigen, aldrig kunna få ett jobb.

Nu är det mycket mer accepterat som sagt, och det är inte många arbetsplatser som har något problem med dem alls. Jag träffar läkare, lärare, kontorsarbetare, ingenjörer och folk från alla möjliga arbeten som har tatueringar.

Förstår heller inte vad tatueringar har med mode att göra. Folk har tatuerat sig i hundratals år. Trender påverkar vilka motiv och placeringar som är populära, men de flesta som tatuerar sig väljer ett personligt motiv. Sedan har det som #14 säger blivit mycket mer accepterat med tatueringar nu. Jag fick också höra bara för 10-15 år sedan att man inte kunde få jobb med synliga tatueringar.

Jag har 7 stycken, har många fler planerade men det är ekonomin som hindrar. De har ingen speciell betydelse, de är bara fina. Känner mig absolut inte mindre "fri" av mina tatueringar ;)

Enda gången jag inte känt mig fri med tatueringar var i Japan. Men de har inte hunnit ikapp resten av världen tyvärr. T:ex gym och badhus accepterade inte synliga tatueringar. Och på finare ställen kunde man väl få en blick eller två. Men å andra sidan var jag utlänning så det var nog för att folk skulle stirra också.

Jag har en våg (mitt stjärntecken) tatuerat höger skulderblad. Jag gav mig själv den i pressent när jag fyllde 40 år för en herrans massa år sedan. Ser inte det som någon modegrej som någon skrev här ovanför, jag ser det som en del av min personlighet.

Fast någon form av mode har det väl blivit med tanke på hur många som är tatuerade nu för tiden och med tanke på alla studios som nu finns. Min man fick många år frågan om han hade varit på sjön eller suttit inne..Det är väl ingen som ens reagerar på tatueringar numera.

#18 Jag ser inte det som mode bara för att det är accepterat och vanligt. Ser inte konst som mode.

Verkar dock vara ett vanligt synsett hos otatuerade.

Min son som är ganska så tatuerad kallar det för mode ;-)

Är tavlor också mode enligt er? Menar de flesta har ju det.

Ja om det hade varit så att det helt plötsligt blivit väldigt vanligt att ha tavlor hemma mot tidigare då bara ett fåtal haft det så hade jag nog kallat det för mode.

#21, Ja, vissa typer av tavlor. Det går ju onekligen mode i vilken typ av motiv och vilken stil tavlorna "ska" ha. Till viss del samma sak med smycken, för den delen.

Jag har inga tatueringar men har funderat på det. Någon specifik symbol för varje hund; tex en stiliserad "vikingahund" för min isländska fårhund och en mindre kopia på min ridgebacks ridge som var lite speciell. En fågel med utbredda vingar hade jag också velat ha, av personliga skäl. Jag tycker att svartvita/"bruna" tatueringar är finast, inga direkta färger.

Jag gillar färggranna sjömanstatueringar🙂

Visst ligger det nåt i att även tatueringar följer trender och mode. Kolla bara hur många tjejer som har en sån ryggslutstatuering (som också innebär att de inte kan få ryggmärgsbedövning om de skulle behöva vid förlossning). Såna tatueringar fanns inte för bara 20-30 år sen. 

Det är också en modetrend att så många tjejer har mycket tatueringar, förr var det mest kåkfarare och sjömän som hade mycket tatueringar. Inte heller var det någon som tatuerade hela ansiktet som inte är helt ovanligt idag

Naturligtvis följer tatueringar trender och moden precis som ALLT annat. Men det är inte rättvist att döma alla som skaffar tatueringar som följare av en trend eller ett mode, som inte kan tänka själv eller fatta egna beslut utan som BARA följer strömmen.

#26 Visst fanns sådana för 20-30 år sedan. Jag skaffade min för 23 år sedan.

Jag har aldrig gjort tatueringar för att andra har gjort det. Fattade tycke för tatueringar redan som litet barn. 

Tycker heltatuerade människor är så vackra.

Fast även om man gillar mode eller följer vissa trender så är ju inte det samma sak som att man inte kan tänka själv. Man kanske bara råkar gillar just det som det handlar om.

Jag tror man mer eller mindre omedvetet följer trender. Titta bara på kläder som förändras över tid. De flesta följer med modet ganska bra. Inte alla detaljer men en hel del. Det räcker ju att kolla på gamla foton så kan man se att till och med håret och frisyrer är något som är oerhört modebetonat.

#29 Skulle aldrig falla mig in att tatuera in något som är populärt. Vill ha one of a kind tatueringar.

Kläder kan du byta.

Det måste ju handla om någon slags trend, mode, inne, populärt eller vilka ord man nu vill använda när Sverige i nuläget är bland världens mest tatuerade.

Jag förstår att man kan ha alldeles egna unika tatueringar. Min son har t.ex ritat sina själv men jag menar själva tatueringen som företeelse. Den är man inte så ensam om längre😉

Jag minns på 80-talet när jag jobbade i äldrevården och vi fick in en kvinna född runt 1900. Hon hade en tatuerad arm och det var något alldeles oerhört ovanligt. Alla pratade om hennes arm.

Det är mer accepterat. Naturligtvis kommer fler ha något som numer är enklare att skaffa och dessutom är mer accepterat. Förr så var det just "du kommer aldrig få ett jobb om du har tatueringar", och det stämde. Nu stämmer det inte längre. Om människor vet att de kan skaffa tatueringar men det enda som kommer hända är att de möjligtvis ångrar det när de är gamla, naturligtvis kommer fler skaffa dem. Än när man inte ville för man var rädd för att inte få ett jobb.

Jag har inga tatueringar men har några jag funderat på. Bland annat någon form av minnestatuering för min pappa (förmodligen några schackpjäser, för vi spelade ofta det tillsammans). Sen skulle jag vilja ha en skorpion på skuldran och/eller något rockabilly-inspirerat. Bara för att jag tycker det är snyggt :)

Men hittills har det inte blivit av. Är lite för läskigt att göra något så permanent för mig.

#31 Man är aldrig ensam om något ;)

Jag håller inte alls med att tatueringar har något med mode/trend att göra. Det är som sagt mer accepterat att ha tatueringar nu, det är inte bara för "sjömän och prostituerade" som jag fick höra när jag var yngre. Tatueringar hindrar en heller inte från att få ett jobb längre, därför är det också mycket vanligare att se tatuerade människor idag. 

Motiv och placering påverkas däremot självklart av trender. På 90-talet var det ju ganska vanligt med ett "band" runt överarmen, som Pamela Anderson's taggtrådstatuering. För 15 år sedan var det tribaler och svanktatueringar som gällde. För något år sedan var det fjädrar och drömfångare. De flesta som skaffar "trendiga" tatueringar gör det inte just för att de är trendiga, jag tror snarare att de får upp ögonen för den vissa stilar eller motiv och fastnar för dem tillräckligt för att skaffa sådana själva.

Jag har inga tatueringar och trivs med det. Det är snyggt på många men jag tror inte det skulle passa mig.

Jag kan visst tycka att det finns snygga tatueringar, även om jag aldrig någonsin skulle välja att tatuera mig själv. Jag skulle aldrig förmå att känna mig 100 % säker på att jag inte ångrar mig i framtiden och då vill jag inte ha något så permanent.

När man tatuerar sig väldigt mycket och kanske på hela hudytan, tycker jag att det ser lite läskigt ut. Jag ser inte vad tatueringarna föreställer förrän jag är alldeles inpå och jag tycker att det bara får personen att se blågrön ut i färgen.

Jag undrar också ofta över orsakerna till att man väljer att fylla hela hudytan med färg och motiv, skulle någon välja att göra det om han/hon inte kunde visa dem offentligt? En afghansk kvinna till exempel, med heltäckande klädsel där enbart fingrarna är synliga, men med helkroppstatuering?

#37 Tvivlar starkt på att någon skaffar tatueringar för någon annan än sig själv.

Jag har en duva på mitt ben som en minnestatuering av min tvillingbror (vars namn betyder just duva).

Jag skulle vilja ha fler tatueringar, bland annat en minnestatuering för min pappa men våra pengar måste användas till annat. Av nån anledning var jag jättesugen att tatuera mig när jag var gravid men jag vågade inte.

Jag har 4 stycken, den första gjorde jag i 18-19 års ålder som är en enhörning. sedan har jag mina initsialer på vänster ankel  (som jag kommer göra om pga jag ej är nöjd) Vågor i nacken (vattumannen)  och ett kinesiskt tecken på höger höft (förhoppningsvis betyder det vad jag hoppas på det betyder)