Ja! Eller helt själv är jag väl inte för min egentid består ofta av att sitta på ifokus ❤️ eller vara på gymmet (utan träningspartner).

Men vid tillfällen behöver jag vara helt själv också. Det är inte lika ofta som då jag var ung, kanske för att jag arbetar ensam hemifrån så jag får lite av min egentid på jobbet

Både ja och nej. Jag trivs med att vara ensam, men de enda gångerna jag verkligen är det är väl egentligen i bilen den knappa halvtimme det tar till/från jobbet. Om jag inte samåker men maken eller har äldsta sonen med som går i gymnasiet nära mitt jobb.

Egentid är för mig en långpromenad med hundarna, en rid-/körtur med hästen, när jag är i fårhuset och pysslar osv. 

Jag har större behov av att vara med mina närmaste än att få egentid faktiskt, tack o lov är min man likadan ❤️

Ja, det är väldigt viktigt att jag får vara ensam, vilket jag ändå är i 90 % av min vakna tid!

Jag har stort behov av egentid och det får jag också eftersom jag alltid stannar hemma när resten av familjen åker bort, som exempelvis nu under påskhelgen. Fru och dotter åker till kusinerna och jag blir hemma.

Samtidigt tycker jag att det är mycket viktigt med social tid också, både med familjen och med andra människor, annars tror jag man får beteendestörningar och skador i sinnet. Jag ser på min morsa som har utvecklat vad som brukar benämnas som "partiell paranoia" av att hon aldrig umgås med människor.

Jag var mer en ensamvarg när jag var yngre. hade stort behov av egentid. Hade häst under några år och bästa egentiden var långa ridturer där tankarna kunde sväva fritt. Jag gillar fortfarande att vara själv ibland, då gärna med en tjock deckare - då stänger jag av telefonen och gör mig helt osynlig och fördjupar mig totalt i boken.  

Jag är särbo och får min dos av egentid och vi båda  gillar konceptet att träffas när vi är på gott humör utan vardagens måsten. Funkar inte för alla men funkar fint för oss. 

På senare tid har jag även upplevt att jag känner mig ensam i min ensamhet - och det har jag aldrig gjort förr. Kanske åldern eller klimakteriet som spökar 😃

Människan är ju ett flockdjur så ensam-beteendet är kanske ett svar på en stressad vardag eller ett stressat samhälle - bara min fundering. Men skönt när man kan välja sina egna stunder och sen fungera bättre i flocken/familjen/arbetslivet mm.

Jag har alltid varit lite av en ensamvarg. Älskar att vara själv. Jag är gift och träffar min man dagligen (om han inte är bortrest på jobb). Utöver honom har jag inga större behov av att träffa andra människor. Jag är en väldigt dålig vän som aldrig orkar träffas.

Jag jobbar 50% och träffar mina kollegor förstås. Men jag hade faktiskt hellre jobbat ensam. Jag har inget emot andra människor. Jag bara trivs i min ensamhet. Jag gillar lugn och ro och blir väldigt trött av umgänge. När jag var barn så brukade jag gå och gömma mig när det var för stimmigt med andra barn. Folk kunde hitta mig i garderober eller i avskilda rum och oroas varför jag satt där ensam. Så den här dragningen har jag alltid haft.

Egentid är väldigt viktigt för mig! Jag har egentid just nu efter att ha tagit halvdag på jobbet och nu är hemma och äter lunch. Mannen kommer hem senare i eftermiddag och jag ska städa och lyssna på podcasts. 

Egentid är bästa sättet att ladda upp sig med mer energi och positivitet, tycker jag.

Har egentid några gånger i veckan, det varierar, men egentiden inträffar vanligtvis när min man är iväg  och träffar kompisar och när jag är ute och promenerar ensam 🙂

Ja, jag har väldigt stort behov av ensamtid :)

Jätte viktigt. Är oftast ensam på jobbet. Är väldigt ljud känslig & stress känslig. Behöver vara ensam mkt för att klara av resten av livet

För mig är det viktigt. Jag har egentid varje vardag. Jag arbetar hemma och är själv när maken jobbar. 

Idag är jag ensam hemma hela dagen. Maken är i Jönköping på någon bilmässa hela dagen. Bara jag, gör som jag vill. 😃

Jag är väldigt sällan ensam hemma.Men är ute i skogen med hunden och det är väldigt skönt.

Jag har nog inte så stort behov av att vara helt ensam. Inte när det gäller från sambon i alla fall. Däremot har jag ett behov av att få vara i fred från att ha andra människor runt mig allt för ofta.

Jag har heller inget behov av egentid när det gäller min man. Vi sköter oss själva så bra🙂

Däremot är jag mycket mer ensam nu än tidigare. Efter hjärntumören så klarar jag dåligt av större sällskap och jag drar mig undan så numera kan jag njuta av lugnet om det inte handlar om familjen.

Jag har ’alltid’ haft behov att ha ’egentid’ När jag va yngre , innan jag flyttade hemifrån , gick jag till gillestugan , Stängde in mig där. Sen när jag flyttade , tillsammans med min syster , Vi är så olika , så det va skönt att vi hade olika arbetstider , då fick man Egentid. Sen träffade jag min man , hade lika mycket behov av ’egen tid’ . Lever själv nu , har massor av ’egen tid’ 😀

Egentid är jätteviktigt för mig, även om behovet inte är lika stort som det var förr. Är jag ensam hemma får jag dessutom mycket mer gjort, jag blir så lat när min sambo är hemma.