# Jag hatar när jag har rätt! Author: Mooniq Förra sommaren bestämde jag mig för att flytta ifrån huset. Provade att ha det till försäljning men det slutade med att jag fick jättefina hyresgäster istället. Jag bestämde mig för att skaffa lägenhet på orten där jag jobbar. När jag skrev kontrakt så sa jag till min gubbe - det tråkiga är nu att alla jag känner i den gamla kommunen kommer att glömma mig och inte hälsa på, inte ens min bästa vän sen barnsben. hans svar var - tror du det, Men Majsan kommer ju, ni är ju bästisar. Under de 10 månader jag bott i lgh så har hon varit här 1 gång. Idag fick jag ett sms - vi har fortfarande tjöt-kontakt - där det stod, det är tråkigt att det blitt så här när du flyttade men det e så det blir.... jag o Majsan har ALDRIG varit ovänner, inte som barn, inte som tonåringar, inte som vuxna. MEN idag rann det äver.. _det är så det blir..._ Det blir vad du gör det till, blev mitt omedelbara svar. Jag trodde jag var din bästa vän, men ska vi bara kunna träffas för att jag kör hem till dig, då känner jag mig utnyttjad - (ja vi har båda bil och råd). jag har väntat ut henne och idag kom alltså en lam ursäkt via sms att det blir så... Livet går vidare antar jag. Det finns fler bekanta och vänner. Jag är nöjd med lgh'en och att jag kan gå till jobbet för det mesta. Nöjd att kunna sätta mig på tåget till min särbo i Gbg. Nöjd att slippa det tunga trädgårdsarbetet. Men det är trist att människor ibland är så upptagna med sig själva att de inte kan lägga 15 minuter på bilkörning/eller ta buss för att träffas. Jag menar självklart att man ska träffas både här o där, att båda parter kör bil till varann men inte självklart att bara jag ska kuska runt i bilen. Klar gnälltråd!! over & out ## Comment 1 Author: Maria Visst är det tråkigt när vänskapen blir ensidig så att säga. Då blir det ju att det rinner ut i sanden med tiden om det inte övergår till en slags telefonvänskap, Så har jag det med en väninna. Vi träffas nästan aldrig numera men hörs via telefon och det är så roligt. Vi är nog båda ganska nöjda med att ha det så för livet har liksom tagit andra vägar för oss båda. ## Comment 2 Author: [Borttaget] Jag flyttade 17 mil hit till nordvästra Uppland med min fru för 21 år sedan och då hände flera saker med vårt sociala liv och umgänge, bland annat att mina bästa kompisar har varit hit två gånger, när jag fyllde 50 och när jag fyllde 60. Ändå sämre är det med sammankomster där fler kompisar samlas för att utöva något. De första två-tre åren orkade jag bjuda in till jaktstig här och lyckades locka hit tillräckligt många gamla kompisar för att hjälpa mig med arrangemanget. "It takes two to tango" finns det ett gammalt ordstäv som lyder, det är så sant, för om jag vänder på steken och frågar mig hur många gånger jag gjort mig manket med att planera ett besök hos dem, blir jag tvungen att erkänna att det inte är ett dugg bättre. Vi har våra liv, våra familjer och olika engagemang och att ta sig igenom hela proceduren det innebär att planera en resa 17 mil söderut för att träffa kompisar är inte samma sak som att ta på sig foppatofflorna och gå över till kompisen tvärs över går'n. Jag har kvar alla mina kompisar, men har insett att de fysiska sammankomsterna blir kraftigt lidande av stora avstånd, så jag inser att telefonen, mailkontot och Facebook är alldeles utmärkta redskap för att inte förlora kompisarna. Därför tror jag att man biter sig själv i foten om man gnäller över sånt här, för det är helt rätt tycker jag det där med att "det är så det blir". Särskilt sant är det när vi inte längre är unga och obundna, utan har familj att sköta om. Att bara hitta en gemensam "tom" dag att träffa sin gamla bästis på kan visa sig nog så komplicerat. ## Comment 3 Author: Maria Jag har ett annat exempel på våra allra bästa vänner som  är min bror och svägerska. Min bror och min man har dessutom varit arbetskamrater. Både min bror och svägerska är numera pensionärer vilket min man och jag inte är. De bor halva året i Spanien och andra halvan har de flyttat 20 mil "från oss". Vi umgicks jämt förr. Träffades varje helg och vi reste tillsammans, campade, cyklade osv. Nu är allt det borta men vänskapen är såklart likadan. Vi skypar när de är i Spanien och vi firade midsommar ihop men annars så är det ju svårt då vi numera lever vitt skilda liv. Vi har pratat flera gånger om att hälsa på dem i Spanien men det har inte blivit av men inga sura miner för det😉