Var också mörkrädd som barn. Är det inte alls nu mer. Kan vara rädd att snubbla på saker, inte se ordentligt. Men inte rädd för själva mörkret i sig utan snarare för röran hemma i så fall. XD

Nä, är inte mörkrädd och har inte varit det som barn heller. Däremot har jag respekt för mörkret, skulle inte gå ensam i en mörk gränd om jag inte behöver.

I fel sammanhang. Hemma eller där jag känner mig trygg i övrigt så nej. Jag klarar dock inte av att sova i totalt mörker men det är egentligen inte mörkrets "fel" utan min sömnstörning som spökar.

Nej, tvärtom - mörkret gör mig lugn. Älskar mörkret och har bara lampor på om jag ska diska, skära, skriva o va på toa. Ser bättre i mörker, då det är ljust eller molnigt så värker ögonen. Jag får huvudvärk och det rinner.

Inte i mitt eget hem men ute kan det vara obehagligt.

Inte det minsta faktiskt. När jag bodde på Gotland och höll på med min magister examen så brukade jag vakna upp från pluggandet så pass sent att det redan var kolmörkt ute och då passade jag på att gå på promenader ner till en liten källa som fanns i skogen. 

Nu för tiden så brukar jag ge mig ut över fälten för att stjärnskåda när andan faller på och vädret är gynnsamt. Det är väldigt mysigt att sitta där i beckmörker, omgiven av stjärnorna. Enda gången jag blivit rädd var förra sommaren när jag begav mig iväg som vanligt och höll på att göra i ordning min stol och plocka fram kikaren osv när något lurvigt drog ut med benen. Då hoppade hjärtat över både ett och två slag tills jag upptäckte att Sultan (min katt) hade följt med ut på promenaden 😂

Har aldrig haft svårt för mörker faktiskt. Däremot så respekterar jag riskerna som kan komma med mörker på vissa platser. Men jag kan erkänna att jag är mer orolig av att gå omkring på kvällen i stan med alla lampor och belysning än mitt i natten här hemma i skogen i beckmörker.

Jag är inte mörkrädd men gillar inte mörkret denna årstid

#6. Precis så som jag tänker, det var inte de bekymren ute på landet som det är här inne i stan.

Har aldrig varit mörkrädd, men jag är aktsam med vart jag vistas när jag ser dåligt.

Är inte heller mörkrädd, men när jag släckt i lägenheten låter jag ficklampan på mobilen vara på, så jag inte snubblar över katten ^^

Jag älskar också mörker! Det är lugnande och skönt med mörkret!

Här är en till som trivs i mörkret. Myser gärna i mörkret och tänder helst bara levande ljus. Elbelysningen tänder jag först när jag måste.