Spindlar!

Att sonen ska dö innan mig. Eller bli skadad i brott på något vis.

Åska. Det har slagit ner både här och i närheten flera gånger genom åren. Som väl är har den inte orsakat någon brand, bara andra skador.  Inte kul alls!

Sten-/betongkällare i hyreshus. När lampan släcks där och det blir kolsvart så man inte ser något. Går gärna inte ner själv eller utan ficklampa. :/

Att det ska hända mina kära någonting.

Rent allmänt så är jag vettskrämd för höjer.

Inget som jag kommer att möta, men jag är mycket rädd för jättebläckfiskar. Annars är det väl som Maria säger, att det ska hända min familj någonting illa.

Att min son ska drabbas av någon svår olycka eller dödlig sjukdom. Inte för att jag går och oroar mig. Men det är det värsta jag kan föreställa mig om jag tänker på vad som skulle skrämma mig mest av allt.

När jag var liten var jag väldigt mörkrädd. Nuförtiden trivs jag i mörker. Har också varit väldigt rädd för getingar, men har lyckats bekämpa den rädslan så pass att det har blivit mycket bättre. Trivs inte med dem, men springer inte längre iväg när jag ser en.

Något som jag fortfarande tycker är läskigt är att vistas under jord när det finns en massa vatten ovanför. Vilda hästar skulle inte kunna få mig att åka genom Eurotunneln under Engelska kanalen. Inte heller skulle någon kunna få mig att vistas inuti en u-båt i undervattensläge.

Rädsla för att det ska hända ens familj eller nära vänner något ansåg jag så självklart att det skrev jag inte.  😉

#8 Ja, det är väl en sådan där grundläggande rädsla de flesta, om inte alla har.

Jag har varit väldigt rädd för spindlar men fick skärpa mig när sonen och jag var ensamma i torpet en del när han var liten.

Fortfarande så undviker jag dem och min man får släppa ut större spindlar om inte katterna har hunnit först.

Är rädd för spindlar, höjder och ballonger. Men är inte typen som tänker så mycket på att vara rädd, finns säkert vettigare saker att vara rädd för än de jag räknade upp🙂

#4 åh, får jag säga till det. Jag har alltid trivts där. Då sonen var 2-3 år brukade vi leka "bu" i källaren medans man väntade på tvätt. Det äkskade han. Han bara väntade på att lampan slocknade och så gömde sig jag o ibland lillebror. Detta pratar han om med glädje ännu. :) Tänk så olika det kan vara.

Har mer fobier än rädslor, fast de går lite hand i hand:
Spyfobi (både att spy och se/höra andra spy) Vissa spindlar Trånga utrymmen, speciellt där jag inte kan ta mig ut lätt) Att förlora de/det som står mig närmast Höjder Stå framför folk och prata

#11 Önskar jag kunde säga samma, men det är väl något man får jobba på i så fall.. För mig handlar det väl lite om skräcken att bli instängd och inte kunna ta sig ut. Än svårare när man är underjord då ifall man blir instängd.. Men jag försöker att ta mig ner bit för bit.

Vissa spindlar. Främst lockespindlar. "Lite" jobbigt då vi har massor av just dessa här, framför allt på sensommaren. Då vågar jag inte sitta på t.ex. altanen så jag brukar istället sitta där extra mycket sent på våren och försommaren.

Människor. Inte så att jag springer och gömmer mig när jag ser en människa men jag undviker nästan alltid sociala situationer (har social fobi).

Djupt vatten. Skulle aldrig kunna tänka mig att hoppa från en båt och bada där det är djupt, av rädsla för vad som finns där nere.

 Det som några andra skrivit - att förlora sina nära.

Spindlar
Ormar
När jag är utomlands oroar jag mig alltid för naturkatastrofer som tsunami
Trånga utrymmen - klaustrofobi
Att det ska hända min katt, pojkvän eller dom jag kommer överens med i familjen något.
Att bli gravid (ja ni läste rätt.. jag är livrädd att jag ska bli gravid)
Källare överlag.. går helst inte ner dit själv, vet inte varför?
Mörker Myror Prata inför folk Att flyga Getingar

Jag är en riktig fegis.😊

Spindlar
Höga höjder
Tränga Utrymmen. Sätta mig i tex magnetröntgen och skiktröntgen kräver ögonbindel av personalen då jag är konstaterad klaustrofobisk. Klarar knappt av hissar, ställer mig mest i mitten av hissen för att ha utrymme runt mig men små hissar går jag inte in i.
Åka bil. Japp, jag är rädd för att krocka vilket är en rädsla som mest härstammar från mina ledsjukdomar då jag vet vad som kan hända med mina leder om en krock sker (kan gå ur led, gå av, bli förlamad om ryggen knäcks mm).

Det är inte mycket jag är rädd för men som så många andra getingen så klart,hu dom där sätter mig helt ur spel kan jag lova ☺️pinsamt om man sitter ute och har trevligt med folk och jag börjar lubba som jag vet inte vad ☺️

Onda/falska människor, ormar och råttor är jag rädd för. I den ordning jag räknade upp dem.

Får nog instämma med # 18,falska människor kan man känna rädsla för eftersom man ju inte alls vet vart man har såna personer.Men ändå inte rädsla utan man känner mer att man helt enkelt tar avstånd för man är "rädd" att bli sviken igen så jo en sorts form av rädsla är det ju.

Jag har ju social fobi också, där ingår en bunt fobier/rädslor. Bl a nya människor (att hamna ensam med okända), affärer, nya platser, nya situationer, att ringa m.m.

Snövit79 ❤️

Det där låter fruktansvärt jobbigt och är svårt för många av oss att sätta oss  in i men jag har en bekant som går igenom liknande.Just nu håller han på att jobba sig tillbaka men det tar tid och vi andra får ha stort tålamod och bara stötta så gott vi kan och förmår.

Hoppas innerligt du också kommer förbi dom blockeringarna för alla är vi så värda att få leva våra liv fullt ut helt utan rädslor och blockeringar som hindrar oss i våran vardag så även Du ❤️

Kramen på Dig Snövit79 🤗

#21 Det många kan sätta sig in i är nog detta med att tala inför en grupp människor. Det är nog de flesta (otränade) nervösa inför. Och att man kan bli irriterad över långa köer. Eller att ha scenskräck. 

Jag får dock ångest på affärer ( t ex). Skriver matlista efter hur butiken är uppbyggd och går snabbt genom och tar det jag ska ha. Blir det något fel på vägen, så blir det kaos i hjärnan och jag kan få panikattack. Då jag närmar mig kassan kommer automatiskt panik av olika grad med. Lång kö? Har jag pengar? Kommer kassörskan/en slå in fel - vågar jag säga till då? osv osv. (Det känner nog de flesta med SF i denna tråd igen sig i)

Detta är ju något man föds med (arv), eller via t ex år av mobbning (miljö). Det går att arbeta bort om man har en lindring form, andra med svårare får medicinera för ångest och depression - och utöva KBT varje dag men ändå ha stora handikapp i vardagen.