# Skapa minnen? Author: Maria Jag läste en sorglig historia om en cancersjuk mamma som ville göra en minnesresa med sin familj till Disneyworld innan hon dog. Vi har pratat mycket minnen med sonen som strax fyller 30 år. Allt det vi gjort när han var liten eller ung och som vi trott skulle bli fina minnen i framtiden kommer han visserligen ihåg men det är helt andra saker som fastnat i hans minne. Småsaker som jag och min man kanske inte tyckt vara så betydelsefulla berättar han om med värme i rösten idag. Vardagliga småsaker som doften av Salubrin som påminner om varma sommardagar med mygg. Våran raspiga TV i sommarstugan och annat. Jag tror att man många gånger idag försöker att skapa upplevelser som egentligen är ganska betydelselösa.  Det är ofta det lilla som gör det... ## Comment 1 Author: KPD Mina fina minnen är oftast sådant som egentligen är småsaker i vardagen. Visst minns jag med tacksamhet de resor min mor tog mig med på som barn, men även om jag minns dem är det viktigaste att hon gjorde det. Det betyder mer nu än platserna i sig. ## Comment 2 Author: Stephanie Det är sånt här som får mig lite ledsen över mitt dåliga minne. Jag minns ingenting alls från min barndom 😕 Jag var i London för sex år sedan, minns ingenting alls! Jag tog studenten för fyra år sedan - minns ingenting av gymnasiet. Allt försvinner så himla snabbt... ## Comment 3 Author: Niklas En av de saker Emmy minns mest från när hon var mindre, är när hon och jag tog en promenad mitt i natten en sommar när vi hade svårt att sova. Inte alla de saker vi ansträngde oss för. :-) ## Comment 4 Author: Maria #3 Precis det jag också menar. Man anstränger sig för att skapa något bestående som visar sig kanske vara helt ovidkommande. Men visst känns det härligt att du gjorde denna promenad och att hon minns den som så speciell. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Våra barn, som ännu inte är så stora, Lovisa blir 12 och Ludvig blir 14 i år, blir mest generade eller tycker att vi är pinsamma när vi berättar sånt som vi vuxna ser som roliga, trevliga och fina minnen. Som till exempel när Ludvig var 5 och lekte att han var dinosauriefilmare som Nigel Marven och jag skulle jaga efter och filma honom när han smög omkring med sin Bamseryggsäck och solhatt. Eller när Lovisa hade plockat 40 cm långa tovsippor i rabatten och kom med en hel växt med rot och allt i vardera handen till mig och sa -"titta pappa, jag har plockat vitsippor". De nämner istället sånt som att de hälsade på mig på dialysen och fick varsin glassbägare av en sköterska, eller när de plockade kastanjer i Sala stadspark. 🙂 Ett ganska färskt minne de upprepar gång efter annan är när vi för någon månad sedan var på Vasamuséet. På väg hemåt på Valhallavägen satt ungarna och spelade på sina "smartfåns". Tydligen gick det inte bra för Ludvig, för han satt och sa "helvete, det går inte att hoppa" och sekunden senare, "men jag har ju tryckt på hoppa för helv …" Min fru sa -"men Ludvig, sluta att svära så" och bara sekunden senare klev det ut en dam i gatan som för att ta sats mellan bilarna och frugan utbrister spontant -"men flytta på dig jävla käring". Det blev knäpptyst i bilen i två sekunder innan alla brast ut i gapskratt. ## Comment 6 Author: Niklas Ja, det är roligt att hon har såna minnen. För mig är det ju inte viktigt vilka de är. Jag har i alla fall lärt mig att inte överanstränga mig. De starkaste minnena kostar vanligtvis inte en massa pengar. Det jag minns mest från min barndom är inte heller saker som kostar pengar. Ändå är det lätt att gå i den fällan och tro att man köper minnen till sina barn. ## Comment 7 Author: Inkanyezi Jag vet inte om det är så för andra, men det har aldrig varit så för mig. Minnena man har är ju minnen av det man har upplevt, och den där mamman tänkte kanske att det skulle vara en alldeles särskild upplevelse. Man kan ha sådana drömmar. Jag har aldrig någonsin drömt om att komma till Disney World, men jag har varit där (Orlando, FL). Jag var inbjuden, har släktingar som jobbar där, väldigt fint hotell, och vi var där över jul. Inga direkt fina minnen för min del, mest mycket trängsel och köer - vi var där med styvsonens familj med två barn, och deras höjdpunkt var Micky. Minnen har man med sig ganska många när man har hunnit upp lite i åren, och kanske just Disney World skulle vara en sådan minnesvärd sak för just den här mamman, oavsett vad sonen eventuellt skulle minnas av det. Själv har jag en sådan ouppfylld dröm, då min son gärna ville åka till Pompeji, men vi gjorde aldrig det. Och mitt allra käraste minne efter min mor, som nyligen dog i sviterna efter vinterkräksjuka, det är när hon tog min bror och mig på en cykeltur runt England, då vi sov på vandrarhem och trampade runt i stort sett hela södra England. Vi träffade bekanta till mamma i Birmingham, och vi var i Cheddar Gorge och gick ner i droppstensgrottan. Vi cyklade också runt Isle of Wight, och återvände till London där vi hade hyrt cyklarna. Resan över Nordsjön gjordes med ångarna Suecia och Britannia. Men idén att "skapa minnen" har aldrig fallit mig för, utan minnen är någonting som blir under resans gång. Jag tycker om att göra sådant som jag ser som intressant, vilket knappast är särskilt ovanligt. Det har tagit mig till avlägsna platser, som Potosí i Bolivia, Machu Picchu, något som också lämnade djupa minnen. Men själva idén var aldrig att "skapa minnen", utan det är väl snarare så att jag bara hela tiden är "mitt i livet". Och visst har var och en sina egna minnen, och Disney World kan ha varit just en sådan dröm, som Pompeji. Man behöver inte heller alltid uppfylla dem. Kanske Disney World är bättre som en dröm än att verkligen komma dit? ## Comment 8 Author: Maria #5 Haha😃 Jag minns vår första utlandsresa till Kreta med sonen och då var han 12. (Vi hade inte haft råd att åka innan) Jag minns att han sprang första dagen på stranden som en kalv på grönbete och jag var övertygad om att detta skulle bli ett minne för livet för honom för han såg så lycklig ut. Han kommer inte alls i håg det. Själva resan minns han men inte så som jag föreställt mig. Jag och min man skapade snarare ett minne åt oss själva😉 ## Comment 9 Author: Maria #7 Jag menar inte bokstavligen "Skapa minnen" utan snarare saker man tror kommer bli minnesvärda. Andemeningen var väl att, som Niklas skriver, det behöver inte kosta massa pengar. ## Comment 10 Author: Inkanyezi #9 Och det var precis så jag uppfattade det. Jag har aldrig gjort någonting av tro att det vore minnesvärt. Minnen får man ju hela tiden, och ofta är det just ganska små saker, som för andra kan vara obetydliga, men som följer en genom livet. Och om man har en dröm, så finns ofta valet att uppfylla den. Det kan bli mycket bättre än man någonsin föreställde sig, liksom det kan falla platt. Man kan knappast skapa minnen åt andra, vare sig det är de egna barnen eller vem det vara må. Men om man drömmer om Disney World, så finns ju alternativen att ta sig dit, eller att låta det fortsätta vara en dröm. Kanske inte för den som är svårt sjuk, men livet består till mycket stor del av drömmar, och jag respekterar hennes dröm om Disney World, även om jag inte tror att den är samma, som eventuellt sonens. Kanske det är sonen som vill komma dit? Min son ville också komma till Disney World under en period. Drömmar behöver inte alltid uppfyllas. Ibland är de bättre som drömmar. ## Comment 11 Author: Maria #10 Absolut. Vad vore livet utan drömmar? ## Comment 12 Author: [Borttaget] Jag minns ännu smaken av snön jag åt direkt från en gran när jag var ute och åkte skidor med pappa och farfar en vanlig vardag på något lov när jag gick i lågstadiet. Men jag har svårt att minnas de årliga resorna till grekland som vi gjorde under hela min uppväxt. ## Comment 13 Author: Cristine Mina minnen är när mina föräldrar cyklade 6 mil (nu är de tre) hit ut till Tynderö med mej och  min bror bakpå för att som varje veckoslut  stanna över där. Det som jag mest kommer ihåg är lukten av tjära från ekorna, lukten av halmen vi hoppade i och släktingens spottstråle av snus till spislådan på två m håll. Vi barn var  fasinerade  och alla kommer ihåg det. ## Comment 14 Author: MrsGoldfire Grejen med den sjuka mamman är väl att hon vill försöka skapa ett fint minne av ett dåligt, eftersom hennes sjukdomstid och död kommer att vara ett tung minne. Tyvärr har jag egna erfarenheter.  Så, det är bra på att fokusera på roliga minnen och lyfta fram roliga vardags-små-saker. Jag försöker tänka på att överraska med små saker, helst en gång i veckan och ibland kan det vara en fejkad brottningsmatch eller kappridning på barnens pappas rygg och min eller att vi gömmer oss. ## Comment 15 Author: Maria Jag såg att familjen fått in pengar nu så man kan ju bara hoppas på att hon är "frisk nog" för att orka resa. Stackars familj... Det skulle ändå vara intressant att veta vad denna resan i framtiden har för betydelse för barnen.