Jag anser att jag är religiös men är man inne på andra sidor här på iFokus så har jag fått veta att jag inte är det eller att jag är new ageare osv.😉

Jag skiter i vilket och vet ju hur jag själv känner och tänker.

Jag tillhör Svenska kyrkan men min tro håller jag oftast för mig själv för det är ju just "tro" det handlar om.

Jag är religiös och aktiv i min församling. Brukar dock inte prata så högt om det eftersom jag mer än en gång har blivit idiotförklarad och kölhalad.

Jag är religiös, min religion går inte direkt att urskilja från mitt liv.

Religioner över lag strävar ju efter att man ska bli en bättre människa, både mot sig själv och andra, så jag tycker det är positivt. En värld utan religioner tror jag skulle vara en mycket dystrare plats.

Jag är inte religiös. Jag har ett hopp om något fint efter döden, men jag tror inte på någon gud, inget öde osv. 

Men jag tycker att det är väldigt intressant. Hade jag valt att bli ämneslärare så hade religion varit ett av dem jag valt.

Enligt prästen som jag intervjuade är jag inte kristen. Jag är döpt och jag är konfirmerad men jag är inte troende. Så jag är väll kristen på papper. Men jag skulle inte kalla mig kristen själv heller. 

Det som jag tycker är jobbigt med de flesta religioner är att homosexuella inte är okej. Även om jag inte ska dra alla över en kant. Sedan tycker jag i princip allt annat är bra i nästan alla religioner.

#5 Det finns enormt många religioner där homosexualitet är ok och till och med hyllas. Det är i princip bara de abrahamitiska religionerna som tar avstånd från homosexualitet.

#6 Vilka större religioner är det som hyllar homosexualitet? :) 

Och vet du varför abrahamitiska religioner tar avstånd egentligen? vad är det som de anser vara så fel??

#7 Många delar av hinduismen hyllar tex transgena och homosexuella människor. Sedan trodde jag vi pratade religioner i allmänhet och inte bara de stora 😉

Troligen beror det på kulturellt befästa moraluppfattningar. Alla de tre är födda ur liknande kulturer och är mer eller mindre byggda på varandra.

#8 ne det var mest att jag kanske skulle ha en chans att veta vilken religion det var… är ganska okunnig i ämnet 😃

Sen ska man komma ihåg att Bibeln gör klar skillnad på människa och handling. Så att dömma människor blir fel. Även om man som bibeltroende tar avstånd från handlingar. Orsaken till att de abrahamitiska religionerna tar avstånd från homosexualitet är att Gud sa till Abraham att han skulle hålla SIF ifrån "folk av nationerna" där bla homosexualitet och avgudadyrkan förekom. När sedan judarnas lag skrevs som med tiden blev delar av moseböckerna så finns lagar mot homosexualitet, bla mycket annat.

Funderade på hur man är när man är religiös…gogglade och hittade den här sidan:  http://religionsfroknarna.se/?page_id=945

Och enligt den så är jag nog varken kristen eller religiös. Jag gick ur Svenska kyrkan i höstas, tycker jag har mer nytta av de tusenlapparna än kyrkan.

#0 Jag är inte det minsta religiös och inte medlem i svenska kyrkan. Jag och frugan gick ur för 20 år sedan. Jag är inte döpt, inte konfirmerad, våra barn är inte heller döpta. Eftersom varken jag eller min fru är troende, vill vi heller inte använda oss av några kristna symbolhandlingar, vi tycker därför att det vore hyckleri att döpa barnen.

För mig personligen är religion helt meningslös, jag tycker att det bara är slöseri med tid och tar fokus från det som är väsentligt i livet. Min övertygelse har alltid varit att människor skapade gudarna, inte tvärtom.

Jag har inga problem med att andra väljer religionen som sin ledstjärna, men jag vill själv styra mitt liv. Jag bröt mig inte loss från mina föräldrar för att lyda eller stå under inflytande av en annan fader.

Ibland kan jag tycka att religion är fegt, det är när människor hänvisar allt möjligt till sin gud istället för att ta fullt ansvar själv, både för sitt liv och sina handlingar.

Man måste inte vara religiös för att äga goda moraliska och etiska värderingar, på senare tid börjar jag nästan tycka tvärtom när jag läser om präster som förgripit sig på barn till exempel.

Här i Sverige är kyrkan skild från staten och det tycker jag är mycket bra. Det är en slags garant för att det inte blandas religion i politiken. I många andra länder är politiken, staten och kyrkan samma sak. Jag tycker att det är förfärligt illa.

Nuförtiden finns inte många som lever som de lär ur religionsperspektiv. I USA till exempel, bekänner sig nästan alla till kyrkan samtidigt som de dyrkar Mammon och håller en revolver i ena handen.

Jag kan tycka att kyrkor är vackra byggnader, men det gör mig inte religiös, lika lite som det faktum att jag tycker rökpipor kan vara vackra skulle göra mig till rökare, eller att jag tycker att gamla Coltrevolvrar är vackra skulle göra mig till potentiell våldsman.

Ibland tycker jag att den krista världen försöker få obestridliga vetenskapliga rön att passa in i religionen, men just när det gäller sexualiteten har nästan alla religioner misslyckats som jag ser på saken.

Människan som däggdjursart har sett ungefär likadan ut i ett par hundratusen år, men själva utvecklingstiden från Australopithecus till våra dagar omfattar en tid på 2 miljoner år.

Idag känner vetenskapen till att man att man föds med sin sexuella läggning, precis som man föds med sin hudfärg, det är inget man kan "lära sig" och det har sedan vår tideräknings begynnelse med stor sannolikhet sett likadant ut, nämligen att mellan 5 och 10 procent av mänskligheten har någon form av sexuell avvikelse. Det betyder att kanske en halv miljard människor är hbt-personer. Det blir rätt många att förskjuta ur religionen.

  Jag ..tror mer på Gud, än kyrkan
ergo
 är jag mer andlig, än religös.

 religionerna reglerar och begränsar ..mer
 andligheten.. befriar, men ger ansvar

 inte bara färdigtuggat och svälj

   penke

#12 Det är därför jag är medlem i EKHO 😉

Inte det minsta religiös, trots att jag är uppväxt på en kyrkogård (begravningsbyrå som familjeföretag), är döpt, konfirmerad och tillbringat 7 år i kyrkans barntimmar. Barnet är döpt av präst utomhus på gammelgården, går i privat kristen skola osv osv. Kyrkor ger mig lugn och jag njuter av det estetiska. Detta beror med största sannorlighet på att mormor = trygghet. Den enda jag hade som barn. Tiden med henne i likbil, till och från begravningar, bårhus och krematorie vårdar jag ömt. Denna start har nog däremot fått mig att respektera andras tro och religioner, även om jag inte förstår. Sedan är jag naturligtvis emot alla som skyller illdåd på religionen.

Att acceptera och respektera andras tro och val av livsstil ingår i det jag kallar för att vara kristen. Det heter ju döm inte så ska du inte bli dömd.

Jag har min tro och försöker leva så att jag gör gott för andra i den mån jag förmår. Men jag pratar nästan aldrig om det.

Vad man sen benämner sin tro med spelar mindre roll för mig än hur man är mot andra människor. En av de mest "kristna" (läs:osjälviska och goda) människor jag känt sade att han inte trodde på Gud.

Minns att jag frågade min konfirmationspräst om de som säger att de inte tror på Gud kommer till himlen. Han svarade: "Huvudsaken är väl att Gud tror på oss."

#16 Menar du att man som ateist inte förmår respektera andra människors val?

Jag är kristen och medlem i Svenska kyrkan.

#17 Nej, verkligen inte. Hur kan du tolka mitt inlägg så? En ateist kan vara mer "kristen" än en som sliter hårt på kyrkbänken året runt. Kristen är en benämning jag använder på en god och osjälvisk människa. Men ordet är laddat med olika saker för olika människor. Genom historien har makthavare och all sköns fundamentalister krigat och mördat och försökt rättfärdiga det med att de gör det "i Guds namn". Längre än så från att vara kristen, eller muslim för den delen, går det inte att komma.

#19 Kristen är väl ändå en som tror på Jesus, värdet av Jesu lösenoffer OCH uppvisar Kristi egenskaper? Sen kan man givetvis vara god, omtänksam respektfull osv, dvs visa kristuslika egenskaper även som ateist, eller troende på icke-kristen religion, men det betyder inte att man är kristen för det. :)

#19 Jag tycker att din första mening betyder det. Där finns en undermening som för mig innebär att om jag delar den moral och etik som man hävdar finns i kristendomen (jag betvivlar att det gäller generellt där), så är man per automatik att betrakta som kristen.

För mig betyder epitetet "kristen" att man är religiös och eftersom jag är ateist, men ändå lever efter samma moraliska och etiska riktlinjer som betraktas som kristna så finns som jag ser det bara två alternativ;

antingen är jag kristen eller så kan jag inte respektera troende. Det är vad du säger i din första mening tycker jag.

Jag vet ju att jag inte är religiös, utan har en fullkomligt ateistisk läggning.

#20 Det där stämmer mycket bättre in på hur jag menar 🙂

#21 Vid närmare eftertanke så är det är väl jag som uttrycker mig så att det blir svårtolkat. Jag borde inte ha sagt är kristen utan beter sig kristet. För övrigt håller jag med dig i mycket av vad du säger.

Jag tycker också att det är bra att kyrkan skilts från staten och att föräldrar aktivt får välja om de vill att deras barn ska bli medlemmar i Svenska kyrkan. Att ha kyrkbröllop om ingen av parterna är troende blir för mig lite svårt att se meningen med. Det går ju att anordna jättefina borgerliga vigslar (och namngivningsceremonier också).

En präst gav mig den enkla (formella) definitionen på kristen; den som är döpt är kristen.

Nu gällde ju TS fråga om man är religiös. Som synes i tråden kan det tolkas på olika sätt. För mig är kristen och religiös inte samma sak. Kristen står för själva tron och levnadssättet (jag är alltså inte riktigt nöjd med prästens enkla definition).

För mig är den som är religiös en som aktivt utövar sin tros riter; går i kyrkan, moskén eller synagogan och firar religionens högtider. Och nu menar jag inte att det i så fall räcker med att käka skinka och ha klapputdelning på jul. Julskinkan är ju inte ens ett kristet påhitt - åts väl ursprungligen på midvinterblot.

Vad min tro beträffar har jag aldrig tvivlat på Gud. Men min tro på kyrkan är väldigt svag. Så mycket elände som makthavare i kyrkan ställt till med. Dock har jag mött många fina människor som är aktiva inom kyrkan, både vanliga församlingsmedlemmar och anställda. Känner några präster och en diakon. Det är en ständig balansgång för dem att få ihop tron med det vardagliga arbetet. Kyrkan som arbetsgivare är inte ett dugg bättre än någon annan.

#22 Ja det där håller jag absolut med om. En kristen person är religiös, men en religiös person behöver inte vara kristen, det finns hyfsat många andra religioner att bekänna sin tro till, med det är det också självklart att en religiös person bekänner sig till en religion av något slag.

Min pappa hade ett uttryck; "Var och en blir salig på sin tro." Så sant som det är sagt. I vår anglofierade tid skulle vi kanske kunna säga; Live and let live!

Att jag sen inte förstår eller håller med om saker andra tror på är sällan ett bekymmer. Jag är väldigt nyfiken och lär mig gärna mer om andra religioner. De enda gånger jag retar upp mig är när man försöker tjäna pengar på sökande människors längtan efter en andlig dimension i livet. För att åter citera någon annans kloka ord; "Det går inte att tjäna både Gud och Mammon."

24) Jesus sa till och med: ni har fått för intet, ge för intet! Så jag kan inte annat än att hålla med dig :)

#24 Det är därför det är svårt att respektera den amerikanska kristenheten tycker jag, munnen säger "god bless you", men i ena handen håller man dollarsedlarna och i den andra revolvern.

#26 Därom är vi rörande överens. Men jag vill inte dra alla kristna amerikaner över samma kam. Det finns säkert genuint troende människor där också.

Tycker både det ena och det andra om överdriven amerikansk patriotism och presidenters despotiska uttalanden. Men det hör väl inte hemma i den här tråden.