Jag ringer och frågar om de är hemma och har tid med en. Jag har inte alltid tid när jag jobbar heltid och har tre barn med div aktiviteter. Uppskattar att man ringer innan.

Jag "kan" ju inte träffa min familj spontant, eftersom att de bor 25 mil bort. Vi umgås mycket på internet istället och träffas vid födelsedagar osv.

Vänner har jag inga direkt här heller. En har jag, men eftersom att hon bor hemma fortfarande och det inte finns något café eller dylikt här ute så kommer hon oftast hit. Om det blir vår igen (jag tvivlar starkt😂) så kanske vi träffas ute, badplatsen ligger t.ex 75 meter bort. Då kanske det blir mer spontant.

"Bjuda hem" gör vi när vi vill ha hem ungarna på middag, men till vardags kommer de när de har vägarna förbi. En fika hinns alltid med. Däremot ringer de först om de tänker "dumpa" av nåt barn en stund, så vi är har tid att vara barnvakt medan de handlar tex. Vi umgås gärna med våra vänner över en bit mat och eftersom de flesta jobbar skift eller helger, så bestämmer vi dag i förväg. Men en spontanfika händer ju det med.

Jag bokar. Mina vänner är upptagna med jobb, barn, djur osv, så det är svårt att bara gå/åka förbi. Mormor är den enda släkt/familj jag umgås med och henne ringer jag någon dag innan eller då jag är i faggorna. Jag vill inte ha impulsivt besök, då får jag panik. Har social fobi och ocd som gör att jag måste ha en viss kontroll för att känna mig trygg.

Jag uppskattar inte om någon bara dyker upp.

Hit kommer de mest när vägarna bär förbi, några har sina sommarstugor härute elle är inbjudna till dem och tittar in.

Andra ringer och talar om att de kommer eller är på väg.

För oss som har 12 mil till närmaste släkting, min syster, funkar det inte med spontafika. Vi måste använda oss av kalendern. Samma sak gäller våra nära vänner, att de är utspridda långt bort.

Jag tycker snarare att det är av hänsyn jag inte bara dyker in hos kompisar och ser inte alls planering som att "beställa tid". Jag har ingen aning om vad de gör eller kanske redan har planerat och det blir riktigt snöpligt om jag har tagit mig en bra bit och det visar sig att ingen är hemma eller att de har annat för sig.

Spontanitet i detta avseende funkade när vi var tonåringar, men inte när alla har familj och barn och har flyttat bort från det gemensamma kvarteret.

Jag bor på ett internat, vilket innebär att många av mina vänner bor i samma hus, så vi svänger förbi varandra och umgås som vi känner för den dagen. Ibland i flera timmar, ibland småpratar man bara några minuter. Just eftersom det är ett internat tycker jag det är okej, de flesta av oss fyller fritiden just med att umgås med folk och tjusningen är ju att man alltid har kompisar att umgås med! 

Men hemma skulle jag inte uppskatta om folk dök upp och ville umgås hur som helst, då har jag oftast andra saker att göra eller vill inte umgås med någon. Det hör till vanlig vett och etikett att fråga först, tycker jag. Ogillar också människor som ringer och säger att de är på väg, utan att ha kollat med mig om det är okej först! 

Du skriver även "Förr så gick/åkte man bara hem till varandra utan att "boka tid" i förväg." men nu för tiden är de flesta medlemmar på sociala medier, de flesta har mobiltelefon (eller åtminstone hemtelefon…) och kan gott meddela om de dyker upp. Vardagen ser inte likadan ut som den gjorde förr i tiden och jag upplever att tiden att när som helst släppa allt för en fika finns inte längre, speciellt inte i storstäder. Dock upplever jag att man på landet fortfarande svänger förbi varandra bäst man vill och tar en liten fika, istället för att ringa och boka tid först. :-)

Här är det öppet hus, sällan någon ens knackar på. Försöker lära "nya" (två år gamla) grannarna att bara öppna och komma in de också. Varför ska jag behöva gå till dörren och öppna när det är känt folk???

Igår dök deras barn upp och undrade om de fick vara här när de hade studiedag från skolan, så de fick middag och fika och när föräldrarna dök upp på kvällen, jo..de ringde och talade om var de var, så hade vi kaffe och 20 våfflor klara.

Mina riktiga vänner "tål" samma behandling, och man frågar aldrig om man vill ha fika, kaffet sätts bara på! 🙂

Men ska jag hälsa på någon som bor längre bort än 4-5 mil så brukar jag kolla om de är hemma.

Vi som har bonde-rötter eller är uppväxta på landet har nog en annan syn på det här med besök.

Det är fortfarande spridda skurar som det alltid varit. Jag kommer inte vända mig till specifika inlägg då det är ungefär vad som brukar vara utan bara skriva mina egna tankar.

Som jag sa i början så tycker jag det är bakvänt att man ska boka tid speciellt när det familj/släkt. När det gäller vänner så är det ju vad man kommer överens om som gäller. 

Det med om man har planerat nåt annat. Om jag spontant åker hem till nån och den har besök eller planerat nåt annat så stannar jag max 5 min bara säger hej och frågar hur den mår. Det är lite det som är poängen med spontanbesök anser jag då, att man får ta det som det är. Har den man besöker nåt annat ja då åker man, men man visat att man ville träffa den och höra hur den mådde.

För mig när jag bjuder hem nån så vill jag alltid ha nåt hemma att bjuda på mer än en slät kopp kaffe. Spontanbesök blir oftast bara just slät kopp kaffe.

Det där med öppna dörrar, det skiljer lite på personer. De flesta bara ringer en pling på klockan och sen öppnar och kommer in. 

Vardagen visst finns det skillnader idag mot förut, men på det stora hela så är grundvardagen likadan. Man har jobb/skola och sen fritid och fritiden är vad man gör den till.
Sen som sagt finns det skillnader att förr fanns det tex massa olika affärer även på mindre orter, idag får man åka en bit för att handla. Barnens aktiviteter förr så tog barnen bussen själv eller tog cykeln, idag måste föräldrar skjutsa då det oftast ligger längre bort. Och när jag slutade skolan i slutet på 70-talet så kunde man få jobb fast man inte hade gymnasieutbildning det går inte idag. Men grundvardagen är densamma. 

Visst kanske det är större skillnad i större städer, men jag bor inte på landet utan i ett helt vanligt samhälle.

#10 Nja, när man, som vi, har långa avstånd finns inte spontanbesök på kartan, särskilt inte att åka minst 24 mil t o r för att titta in 5 minuter för att säga hej.

Sedan har man ju sitt liv att försöka få ihop med jobb, barn och allt annat, så jag tycker att spontaniteten bygger lite på vad jag var inne på tidigare, närhet och tillgänglighet för alla inblandade.

🙂

peter jag förstår att när det är avstånd att man planerar och det gör jag också och det skrev jag också i TS att det gäller att man har de i närheten eller har vägarna förbi.

Jag öppnar inte dörren om jag inte väntar någon. Avskyr när folk dyker upp oanmälda. Och jag bokar alltid om jag ska till någon. Ger samma respekt som jag kräver.

#10 Varför måste släkten vara öppen för alla i släkten? Och vad ä'r släkt för dig? Är det syskon, mamma, barn eller vad? Mina barn kommer alltid att få komma när dom vill, men är jag inte hemma så är jag inte. mina syskon får höra av sig innan. Jag har tre barn mellan 3-13 år. Jobbar heltid och har ett ganska välfyllt liv. Om någon bara klampar in när det är som mest så blir det jobbigt. Vissa dagar hade det fungerat, andra inte. tycker det är bättre att folk blir avvisade per telefon än att man ska snäsa av dem i dörren. Det är stressigt nog ändå. Tänker att om folk bara ska komma och fika och prata så kan dom väl bara komma och hjälpa till lite också men hur ofta händer det?

#13 Håller med dig fullständigt.

Tycker verkligen inte om när det knackar på och någon kommer oanmäld. Nej, jag vill vara redo för besök och för att besöka. Låter kanske stelt men jag är spontan på andra sätt istället. Men just det där med påhälsningar vill jag ska vara planerade 🙂

Nisse uppe i skogen knackade på, stegade in i stugan och satte sig på en stol i köket, det var kaffedags så naturligtvis fick han också. Det blev mycket prat om ditt o datt men till slut så skruvade Nisse på sig och sa..

-Ja…jag kom egentligen bara för att låna en spann att bära vatten i… för det brinner i huset därhemma! 

På landet stressar vi inte och är glada över spontana besök, och bråttom har vi inte. 😃

AnnaFagerell jag menar inte att det är mer måsten när det gäller släkt. Vet inte vilka ord jag ska använda här, men det gäller ju samma regler för alla man umgås med att man kommer överens om hur det ska vara. Just när det gäller familj (släkt) så det jag ser bland de jag känner så är man ofta lite annorlunda i sitt umgänge med familj. (sen vilka man räknar som familj skiljer sig åt)

***

Att jag starta den här tråden var för en diskussion jag hade med en kompis som sa att idag var det så att alla bokade in tider för att träffas oavsett vem man skulle träffa och varför. Och jag blev fundersam om jag missat nåt i samhälle för jag har inte märkt nåt sånt.
Och bara det som skrivits i den här tråden så visar det att det är lika idag som det alltid varit, att man gör olika och att man gör det som känns bra/rätt för en själv.

Min erfarenhet är att det är mycket vanligare med "obokade" besök på landsbygden.

#16 det är nog olika det där också. Jag bor på landet och uppskattar besök men det är jobbigt med besök som kommer mitt i något man planerat

#19 Då kvittar man det mot de gånger man själv kommer olägligt. 😉

#20 jag ringer alltid

#16 hahahaha