Jag skrattar väldigt ofta, men många tycker att mitt skratt låter som en elaking från tecknade filmer.

Jag är en glad skit.🙂

Kan skratta åt det mesta och har en ganska rå humor (tror jag)

Jag kan gråta så det skvätter om det också men det går över fort.

Jag tror inte jag skrattar speciellt när jag är nervös. Ingen har sagt något i alla fall…

Jag skrattar/fnissar mycket när jag är nervös men jag skrattar mycket i vanliga fall också, jag är en trevlig människa som tycker om att skratta :)

Däremot har jag lätt för att bli sur på vissa människor också.

Skrattar en hel del ja 😃 Ett gott skratt förlänger livet! haha
Men jag skrattar inte mycket när jag är nervös nej, jag blir pratig eller mer tyst, är himla olika,

Mycket skratt blir det, alla olika sammanhang heheh…Roligast, eller kanske pinsammaste är ju, när man INTE får/bör skratta 🤫😂

Skrattar?? Om man menar högljutt, typ HAHAHA-skrål så gör jag sällan det, skrattar lite mer lagom. 😃

Men förstår inte varför man skulle göra det när man är nervös? DÅ om någon gång är det väl lätt att hålla sig för skratt? 🤐

En gång har jag skrattat av ren nervositet och det var när jag och min man gifte oss. Jag höll på att explodera framme vid altaret och så kände jag min mans axel mot min och han var i samma dilemma.

När vi vände oss mot "gästerna" så såg jag min pappa som grät värre än på en begravning och då skrattade jag ännu mer.

Jag minns inte att jag har sagt JA 😂

 En katolsk präst kom hem till min på den tiden spanske pojkvän,( det var första gången jag såg en ) och begärde att Jose skulle ge varje månad 20-25% av lönen till att hålla kyrkan varm.  

Jose nekade,först och främst  behövde han dem själv och sedan så gick han aldrig i kyrkan. Prästen tog en bok som låg på bordet och ett batteri  som han lät rulla från ena kanten till den andra medans han pratade om himmel och helvete.

 Vi blev nervösa på prästen och särskilt då klockan var kvart i åtta och kl  åtta skulle ett par komma på middag ocvh han var emot präster över huvudtaget  så Jose var rädd de skulle komma just när prästen satt så där och började skratta nervöst. och

Jag som såg  scenen smittades av skrattet och där satt vi båda med ett hysteriskt skratt som inte gicka att stoppa då vännerna kom och såg förvånat på oss . Prästen var arg och smällde boken i bordet och gick..det tog lång stund innan vi kunde svara på frågan VAD GJORDE DEN JÄKELN HÄR?

#7 #8 😂🤪😂

Jag var alltid den som log, tyvärr har det varit gråt och frustration de senaste åren. Alla livets käftsmällar har gjort mig negativ och delvis tappat hoppet om att någonsin få medvind. Jag säger som mormor sa en gång "jag tycker inte om den här Jag som tittar fram". Jag vill få tillbaka den gamla jag med energi till både vardagliga saker och mig själv. Som därmed hade kraft att le åt eländet oftare. Skratta nervöst gör jag inte. Har social fobi, då är man tyst.

#10 🌺

Jag skrattar lätt och ofta Nervös är jag inte, så nej, skrattar inte nervöst 🙂

Min morsa är en sån som flabbar hela tiden när hon blir nervös. Hon är närmast associal, så det händer i stort sett alltid när hon träffar fler än en människa i taget.