Dör jag så finns ju min man kvar.

Dör vi båda två så har vi sonen som reservpappa.

Har ni pratat så han vill ta över?

Jag har min son, annars får Spike kanske gå över till uppfödaren (min kusin) eller min moster eller kusin som har syskonen.

#2 I och med att jag varit så sjuk så har vi pratat igenom det mesta som gäller döden känns det som. Det är skönt.

Nej, har inte pratat om sådant. Mina syskon och vänner kommer naturligtvis att ordna så att djuren får det bra.

Barnen vet hur man sköter mina djur, men det finns inget intresse att behålla dem om jag skulle dö. Jag har en färdig planering för sånt, kompisar som tar hand om dem. Jag har dokumentation på alla djur, vem som fött upp och när de är födda. Barnen vet vad som är vad så att det inte blir ihopblandat.

Ja skulle jag dö så tar ju min man katterna. Skulle vi båda två dö så vet jag faktiskt inte, men jag skulle nog vilja att de kom till makens pappa. De har ungefär samma syn på katter som vi.

Jag och min katt bor ju hemma så.. det är inte så svårt att lista ut vad som skulle hända med min katt om jag dog, men jag är bara 19 år så förhoppningsvis lever jag många år till.

Huskatterna är bara stödkissar så där fixar KKS nytt hem. Raskatten som kommer i vår tar bästa vännen hand om om något händer mig.

Jag har ju mamma och släktingar men tyvärr tror jag ingen av dem vill ta hand om mina djur. Katterna kanske men ingen som vill ta hand om alla skräpande fåglar.

Fast vem vet, det dåliga samvetet kanske gör att de tar hand om dem i alla fall! 😉

Planen är att jag ska bli skitgammal ;)
Om det nu inte blir så… då har djuren resten av familjen som kommer att ta hand om dem <3