Jag tycker faktiskt att det är skönt att vara ensam hemma. Vi har också haft så många barn och tonåringar hemma så när de tog slut så var det en lättnad. Jag tänker att det gäller att hitta något som är roligt för mig själv och att jag "blir till" genom att själv ha roligt - inte genom mina barn. Det är jätteroligt när de är här eller när jag är hos dem men  sen är det skönt att vara ensam igen.

Jag åker och tränar, träffar kompisar, läser, är inne på datorn, jobbar, lagar mat, håller på med foto, lägger mig i badet - tvättar, städar, lagar mat och håller på med en massa olika saker.

Jag har inga problem med att vara ensam hemma.

När vår son var tonåring så jobbade min man utomlands i flera år och då var var vi ensamma ganska mycket och alla som haft tonåringar vet att de inte "häckar" med morsan hela tiden precis😉

Numera jobbar jag halvtid och är ensam hemma ganska mycket. Jag tillbringar tiden med datan, handarbete och så läser jag mycket.

Nja, jag tycker det är så tråkigt att vara hemma själv hehe Roligare att ha någon att prata med och umgås med.

Jag är väldigt sällan ensam. Barnet går i skolan, då är jag ensam med hunden. Då försöker jag sova ikapp en dålig natt, göra trädgårdsarbete, diska, tvätta - ja hushållsgrejer helt enkelt. Önskar jag hade lugnet och friden till mer kreativa saker som att måla t ex.

Jag tycker att katterna är ett jättebra sällskap, och det tycker även sambon. När katterna och jag var borta i somras tyckte sambon att det var mycket ensamt här.

Ja, men det sker nästan aldrig. Jag passar på att ta långa duschar och ha hemmaspa, men nu har jag inte tid med det eftersom att jag måste sticka på makens julklapp de få dagar han inte är hemma 😃

Jag är aldrig ensam och vill inte vara det 😉

Jag gillar att ha folk nära å känner ett behov av det. Men någon gång ibland kan det vara skönt att vara själv 🙂

Jag kommer ihåg hur tomt och ensamt det blev när grabben flyttat hemifrån, men då var det ju bara han o jag.
Saknade våra kvälls-fikastunder, ha någon att se en film med, samtala om stort o smått…. samtidigt var jag ju glad för hans skull att han hade jobb och fått en fin lägenhet.

Sen träffade jag min make och vi jobbar båda dagtid och är hemma på kvällarna, så nån ensamtid blir det knappt längre.

Det kan jag sakna ibland, lite egentid är jätteskönt när det inte är påtvingad ensamhet.

Både gillar och ogillar. När jag var sambo så brukade vi fixa😃 egentid och det gillade vi båda. Vi brukade skoja om att vi tog ledigt från varandra! 

Numera så har jag gott om sådant och det är inget problem. Och sysselsättning saknas inte.

Jag är ensam ofta men det räcker ändå inte. Jag skulle vilja åka och bo för mig själv i en stuga ända tills jag själv känner att jag vill ta kontakt och träffa folk igen. 3-6 månader ungefär för att ladda batterierna.

Både nej och ja, har ju våra katter som sällskap så det blir aldrig ensamt, men ibland vill jag ju ha någon människa här att prata med :)

Jag är ensam om dagarna och det tycker jag om, förresten ensam och ensam….

Jag har ju er alla att prata med.

#13 Ja, där sa du något.

Man är ju knappast ensam med alla forum som numera finns.

Jag kan tänka mig att det är guld värt för de som är verkligt ensamma.

Ja..känner man sej ensam har man ju alltid datorn!    🙂

Visst kan jag vara ensam hemma,
men känner inte att jag behöver det. 🤪
Min man stör inte mig när jag pysslar med mitt
och förhoppningsvis stör inte jag honom…

Beror på vad man menar med  ensam.

Är frugan inte hemma,  så är ju katterna det, och alla fiskar 😃