Absolut inte. Har du mal sa forsok uppna dem. Sa trakigt med manniskor som ska 'borja leva' nar man gar i pension. Jag tycker att man ska leva aven pa jobbet, fritiden och med sitt liv. Det du kan gora ar ju att jobba ett par ar och spara pengar, sedan ta ett ar ledigt och resa runt och gora det du vill. :)

For min del sa jag alltid att jag skulle flytta utomlands och har numera bott i Amsterdam i nara ett ar. Och kollar alltid efter mojligheter i andra lander som ar intressanta. Hade ett foretag pa nya zealand som var intresserade men inte just nu, sa det far bli nasta mal. Jobbar med datorspel vilket i sig ar en ratt konstig bransch men dar man har mojligheter att bo i alla mojliga lander. 

Kor pa dina drommar innan det ar for sent, vill du inte leva ett svenssonliv sa gar det utmarkt att gora nagot annat av det. Lycka till!

Det viktigaste är nog att inse att livet är "här och nu" oavsett om man lever svenssonliv eller är en globetrotter.

Det beror ju alldeles på hur man tar vara på sin tid. 

En trist bussresa kan bli ett äventyr om man börjar prata med grannen. 

Sedan ska man givetvis satsa på sina drömmar. Det mesta går att uppfylla på ett eller annat sätt beroende på vilka krav man har.

Jag tycker bara att man inte ska förakta ett svenssonliv. Det kan vara ett helt underbart liv för vi är ju alla så olika.

Följ din magkänsla..det är bra med ett fast jobb och inkomst och  medans kan du planera, som ErikSvensson säger så kan du få ihop till en bra summa så du har en grund, Annars kan det gå som för mej som skulle jobba som receptionist på ett hotell nära Svenska Abassaden  i Spanien men blev bestulen på pass och pengar i Tyskland, kom för sent och fick arbeta som artist i stället. Blev kvar 30  
 år i utlandet

Häromdagen träffade jag en kille som var färdig med sin utbildning för 4.5 år sen. Nu har han, inom samma yrke, bytt jobb för fjärde (eller femte gången) och kände sig mycket nöjd med att ha arbetat inom flera områden. Det är också ett sätt att utvecklas.

Det finns ingen färdig mall på hur du ska leva och göra. Gör det som känns rätt för dig just nu. Lev livet som du vill och strunta i hur andra gör/gjorde!

Ha så väldans trevligt! 👍

( Och självklart ska du utforska  norrland om du käner för det. Här finns mycket att uppleva)😉

Jag och min man klarar oss på ganska lite och har inga lån (och tänker inte skaffa det heller) så vi har råd att ha mer tid över till oss och våra djur.

Vi skulle klara oss jättebra om vi fick en heltidslön tex, vi behöver inte två som månag verkar måsta så vi behöver inte jobba heltid (nu kan jag ju inte jobba men då behöver ju min man ändå inte jobba heltid han behöver bara springvicka några dagar/månad för att vi ska leva bra)

Nu kan ju vi inte bara packa och fara på en resa för vi har djur och hus men vi är inte heller så intresserade av att resa, en liten bilresa genom Sverige räcker gott och väl för oss, min största resedröm är inte Mallorca eller så utan Sareks nationalpark och det är ju nära i norrlänska mått mätt 😉

så vi satsar på att leva nu snarare än till pensionen

#6 Lever ni två personer och djur på att din man är springvikarie några dagar per månad?

Allt ligger framför dina fötter, klart du ska utforska, res..utforska och bli erfaren på inlevelser, upplevelser, händelser folk, mm samla ihop i en upplevelse skål i minnet.

Gör det som kommer till dig och som du känner att du vill

Men ha en röd punkt(begränsning) som du inte överskrider i huvudet.

Därefter kommer du bli såå nöjd med det lilla och ge så mycket till kanske svensson livet?

Lev nu och sen se det som kapitel

#6 undrar bara vad ni gjort dessförinnan i era liv för att klara detta?

och som #7 nämnde hur klarar ni er ekonomiskt?

Skulle absolut vilja känna som er med naturen nära, andas leva njuta

men HUR?

#7 nej vi har min ersättning på 6400/månad (efter skatt) också

men då orkar jag ju inte hjälpa till så mycket hemma som jag önskar jag kunde

#9 innan var jag sjukskriven (blev det när jag var 19-20) och min man har alltid springvickat så vi har lärt oss att leva smått, nu slösar vi mer pengar än förr men på 10 000kr lever vi bra även om ju oftast har snäppet över.

OK, det förklarar en del. Då har du ju en inkomst även om den inte är så stor.

Jag tog studenten 2009 och valde att leva loppan, arbeta på somrarna och lite på hösten som extra. Under 2009 reste jag var tredje månad sedan åkte jag mycket på kryssningar och hotellövernattning med mitt ex under tiden vi var tillsammans samt mycket utomlands på konserter och solsemester. Jag har inte haft ett stadigt jobb, fast jobb.. för jag har inte velat. Jag har velat leva loppan och sist nu skaffade jag vovve och NU, 4 år senare, är jag redo för det ''vanliga'' livet.

Tillägg: Har en gammal bekant som också rest överallt. USA i en månad, bott i Spanien i 3 månader, pluggat och bara jobbat deltid/timmar/extra och om en månad flyttar hon till England till sin engelska pojkvän och där ska hon studera på universitet!
Under 2012 levde hon och jag loppan på party-kryssningar och skapade väldigt fina minnen tillsammans!

Alla gör vi som vi vill. :) Man ska göra det som känns bäst för en själv. Om det är att resa jorden runt på 1 år så gör det. Är det att börja jobba heltid och få en fast tjänst osv så gör det. Bara det känns bra för en själv!

Men jag har alltid tänkt såhär: när jag skaffar eget boende kommer jag inte kunna leva loppan för då är det räkningar som går före. Medan jag bor hemma så kan jag göra lite vad jag vill… jag har levt efter det. :) Fram tills nu då jag vill bygga upp mitt egna liv med stadig inkomst och eget boende.

Jag är månskens bonde med en lite gård  och några hästar och katter och får när jag kommer hem från mitt "Svensson-jobb" blir jag bonde och lever nära mina djur, familj och naturen

Ett liv jag valt och älskar, det blir väldigt intensivt, när jag lunchar på jobbet märker jag att mitt liv är så mycket mer än vad deras är med teve-tablån och en utlandsresa som höjdpunkterna i livet.

Aktiv fritid, äta, sova………dö lycklig det är livet för mig jag har alltid sagt att jag vill inte sitta på hemmet när jag blir gammal och ångra vad jag inte gjort, jag vill leva när livet finns.

Jobbet vill inte heller vara utan, jag vill ha kontakten med mina arbetskamrater och den rytm ett jobb ger.

inget nytt under solen
så där sa jag också, liksom även min föräldrageneration ..
 tänk också, att det finns de som har "svensson-liv" som dröm
så förakta inte det, respekterar bara det som. .annorlunda
..en av mina lärdomar

för mig var det väldigt bra att göra flera resor ut i världen
inte charter, utan med "tummen elr enkel biljett" någonstans
när jag var drygt tjugo, jag hade inte råd men åkte ändå
var hungrig ibland, hittade jobb ibland, träffade  människor
lärde mig mycket om livet och världen
insåg hur bortskämda vi är i Sverige, med vår oerhört generösa välfärd
som vi fortfarande trots allt har kvar mycket av..

lärde mig också mycket om mig själv!

jag är en av de som smått, avundats svensson-liv, ibland
men är nog för egen att passa in där
som några tar upp i tråden, du väljer själv
hur du vill leva, om du är redo att ta ev. konsekvenser av ditt val

du måste inte ha stora inkomster för att leva ett bra,rikt liv
 du väljer själv vilka utgifter ska tar på dig..
vad du "måste" ha för prylar att vårda
och hur piskad du väljer att vara för att uppfylla det, betala hur många räkningar varje månad eller ha ett liv istället..

ungar kan komma plötsligt,  knuffa in dig i ett svenssinliknade liv
 det brukar vara en jobbig välsignelse *ler*
passa på res innan..för din och deras skull
 när de är vuxna och inte hunnit skaffa barnbarn,
kan du resa igen på samma sätt som när du själv var ung…

   penke

Fast resa i Sverige kan man väl även då man har barn? jag gjorde då det som barn (även Norge/Finland).

De flesta resmål som lockar för mig är i Sverige faktiskt men det är ju praktiskt då man började ha hemlängtan första dan på bröllopsresan 😊

Tack vare att den var i Sverige kunde vi åka hem en dag tidigare då vi helt enkelt inte kunde vara hemifrån längre

Jag vill jättegärna göra som flera i den här tråden pratat om, att resa runt i världen och bo i olika länder, och har planerat/funderat på det i ett par år.

Men hur? Immigrationsregler är mitt stora hinder. Och många jag sett som bott lite överallt, har jobbat via internet, så det spelar ingen roll att de inte kan få jobb i landet.

#5, #8 och #14 - så kloka och befriande ord till en ung människa.👍
Missemel - Du är på rätt väg om du är en person som klarar att leva med morgondagen som ett oskrivet blad.

Vad jag kan bidra med är att berätta hur jag gjorde; Tryggheten i ett fast jobb (finns det nu för tiden?) och en egen bostad var vad jag såg till att skaffa. Jag var först bland mina kompisar med att flytta hemifrån och inrätta ett vuxenliv. Här i storsta´n var bostad det stora problemet, då som nu.

Men det var som om jag fastnade för länge i den där tryggheten. "Man vet vad man har, men inte vad man får", sägs det ju. Men drömmar hade jag ju; om resor, om utbildningssatsning och om att bryta upp och bosätta mig i en annan landsända. Det var bara det att de förblev drömmar. Och så kärleken då…. Är en hopplös romantiker och satsade allt på Honom.

Livet gick, ungdomen tog slut; skilsmässa mitt i min sent startade utbildningssatsning. Jag var en bra bit över 30 när jag tog min universitets-examen. Tänkte att det får väl bli karriär och ingen familj.

Men tänk så fel jag hade!

Nu, i medelåldern, har jag satsat på min dröm om att få skriva. Jag är mamma och har ingen som helst karriär. Och det bara för att jag var på en viss plats vid ett visst tillfälle och "drabbades" av den sorts kärlek som sveper iväg en på en underbar våg av lycka och frihet från behovet av att alltid ha kontroll. Det var för 15 år sedan.

Först när jag vågade riskera den där ekonomiska och materiella tryggheten kunde jag leva fullt ut.