Nu är julen snart här! Snön har fallit runt om i vårt land, lyser i nattens mörker och trädens grenar hänger tunga. I fönstren börjar ljusen glimma och förväntningarna börjar kännas i vart hus. Inomhus höjer många ljus mysfaktorn, första adventsljuset brinner till helgen och glöggen provas. Det luktar jul! Känner ni lukten ?
Visste du?
Att så här var jularna förr..lite hopplock.
På julafton var det praktiskt att snabbt doppa lite bröd i köttspadet, som ändå stod på spisen, när man förberedde julmaten som bäst. Det var alltså inte tillåtet att äta kött fram tills dess, men det kunde man komma runt genom doppa bröd i köttspadet och få känna köttsmaken i alla fall.
Julölet skulle vara färdigt till den 9 december. Den 21 december gick man runt i gårdarna och smakade på varandras julöl.
På julafton puttrade grytorna och från visthusboden hämtades korvar, sylta, lutfisk och mycket mer, julskinkan brukade sparas till sommaren.
Julskinkan var herrskapsmat och blev mer vanlig i slutet på 1600-talet. Men grisen gav ju syltor, korvar och revbensspjäll också.
Innan man åt risgrynsgröt var korngrynsgröt vanlig.
Inlagd sill är numera ett måste, men förr var salt sill den vanligaste vardagsmaten.
Julbrödet gjorde man lite extra gott med sirap och saffran och bland juldryckerna var julölet viktigt och brännvin har alltid stått på julbordet.
Mot slutet av 1800-talet blev glöggen en typisk juldryck. Tidigare hade man druckit glögg när som helst på året. Kryddorna var bra för att dölja den kanske dåliga kvaliteten på vinet.
Man lät maten stå kvar från julaftons kväll över natten. Enligt folktron skulle släktens avlidna komma hem och få smaka på maten. Man sov också på golvet så att de avlidna skulle kunna ligga i sängarna.
Vet du varför tomten heter just tomte, jo hans släkting var tomtgubben (gubben på tomten).
3 var och en!
Ha ha såå fin med flätorna!
