Åh vilken fin liten bil🙂

Jag fick ärva en skokartong med små gamla bilar av brorsan. Dinky toys tror jag de kallades. Jag hade mycket kul med dem. De var väldigt slitna. Där var en motorcykel med sidovagn där man kunde öppna luckan och så var "gubben" löstagbar.

Jag tror jag har kvar dem i en låda i förrådet. Det är nog dags att ta fram eftersom ett litet barnbarn är på väg🙂

Jättefin liten bil och vilka fina minnen den väckt upp.
Önskar att jag haft kvar min lilla stridsvagn som jag fick när jag var liten. Den hittades inne i en tysk stridsvagn som hade levererats till plåtfirman som vi bodde granne med när jag var yngre. Den stridsvagnen skulle skrotas och plockas isär. Min yngste morbror började jobba där när han var under 14 år, så det var han som gav mig den.
Undrar om det var en modell från 2:a världskriget eller ej? Detta bör ha varit i början av 60-talet.

Läcker bil. Tror inte jag har sett någon sådan tidigare, trots att min bror hade en hel del bilar när han var barn.

För ett tag sedan hittade jag alla mina gamla sparbössor från Sparbanksveckorna på 1960-talet. Tror jag har haft fler, men kvaliteten var inte alltid den bästa så vissa gick sönder väldigt lätt när man lekte lite för hårdhänt med dem. 🙂

Har även kvar mina gamla barbiedockor (Barbie, Midge och Skipper) i en låda längst in i källaren. Får kanske försöka "gräva mig in" till lådan och ta fram dem. 😃

Jag önskade hett en Barbiedocka men fick en Skipper. Jag minns att jag bet av fötterna på dockan.

Undrar vad Freud hade haft för tankar om det😃

Du måste ha haft starka tänder Maria. 😃

Vad jag minns så hade mina barbiedockor - även Skipper - rätt hårda ben och fötter. Fast du kanske fick en senare modell, med lite mjukare fötter?

#5 Vad jag minns så var fötterna av ett slags gummimaterial. Bitvänligt😃 Skipper hade dessutom platta fötter och jag ville gärna ha en Barbie som kunde ha de fina små högklackade skorna.

Det är nog den enda "flickleksak" jag någonsin önskat mig.

#6 Tror de blev lite mer bitvänliga i slutet av 60-talet. 😃

Benen och fötterna på de modeller jag hade var rätt hårda och glatta. Både Barbie och Midge hade de högklackade skorna, och det var inte alltid så lätt att få dem att sitta kvar på deras fötter.

Vet faktiskt inte hur det kunde komma sig att jag fick alla tre dockorna, för de var ju rätt dyra och vi hade inte jättegott om pengar. Däremot fick jag inte så många färdigsydda kläder, utan min mor sydde nästan hela deras garderob.

Så jag har en stor och unik samling kläder i en specialgjord garderob. Den gjorde min far för övrigt av en gammal resväska. Han gjorde även små galgar att hänga upp kläderna på, och satte in små lådor till skor och andra små tillbehör som kammar, borstar, telefoner m.m.

Får se om jag orkar gå ner i källaren och gräva fram lådan. Har för mig att den ligger längst in och underst, så det är mycket att baxa bort. Eller också var jag så smart senast jag städade källarförrådet att jag lade lådan överst. 😃

Ursäkta att jag kapade din tråd Peter. ☺️

#7 Den där samlingen kan vara värd en massa pengar. Jag skulle se till att få den värderad av någon, kanske "leksaksgubben" på Antikrundan. 🙂

#8 Ja, det är inte omöjligt. Kollade lite på barbiemodellerna, och jag tror att mina är från runt 1963-1965. Minns inte exakt när jag fick dem, men jag är nästan helt säker på att jag hade åtminstone Barbie 1963. De andra kom nog åren efter. Skulle tro att jag fick en docka om året, men jag minns inte om jag fick Skipper eller Midge först.

Får nog försöka gräva fram dem ur källaren och kolla. Såvitt jag minns har jag kvar originalkartongerna, men de är inte i särskilt gott skick. Kunde nämligen inte låta bli att rita på det mesta när jag var liten. 🙂

Tror dessutom inte att dockorna är i jättegott skick heller, för jag lekte ofta med dem. De är inte förstörda, men jag friserade håret på dem rätt mycket så åtminstone Barbie har inte originalfrisyren kvar. 😃

Kläderna har nog mest värde för mig själv, även om de är väldigt välgjorda. Bl.a. virkade min mor en chaneldräkt och sydde en jättetjusig lång festklänning i spets med påsydda pärlor till Barbie.

Fotad så här ser Saab 96an från 1971 nästan riktig ut. Köpte denna modell till min samling trots att den är från 70-talet (jag samlar 50- och 60-talare). 

Vet inte hur många såna jag har haft i verkliga livet, minst tio i alla fall. De var enkla och pålitliga. Slutade tillverkas 1980 för att de var för bra, det gick inte att ta ut tillräckligt högt pris för dem för att de skulle vara lönsamma att tillverka.

Min Mercedes Grand Prix 1936 från Schuco har fått en kompis 😃

Ytterligare ett av mina nostalgiobjekt, en Colt Navy cal .36 från 1855. Visst, den är ett vapen avsedd att skada eller döda, men hantverket, designen, de tekniska lösningarna … sammantaget gör det hela skapelsen till någonting vackert i mina ögon. Inte blir det hela sämre av Henrik Brandts hölster heller.

Skjutvapen i sig är ofarliga, harmlösa, ända tills man laddar dem. Det är projektilen som är farlig, inte själva vapnet. Till den här gamla mynningsladdaren finns ingen färdig ammunition, de laddas för hand och kan inte laddas med patroner. Därför är de licensfria om de är tillverkade före 1890.

Saaben hade jag definitivt trott var en riktig bil om du inte förklarat.

Wow vilken fin pistol eller revolver eller vad det kallas….

#13 Revolver när den har en roterande trumma som denna, pistol när den inte har en roterande trumma.

#14 Oj då vet jag det haha.

Häftig bild på Saaben. Min farbror och faster hade nästan bara Saab 96or, och oftast i samma färg som din, så det blev en riktig nostalgitripp för mig när jag såg den. 🙂

#10 Fin SAAB! Min bror hade en sådan för några decennier sedan, också samma färg. Trevligt bilmärke.

Här har vi två bilder av vad jag samlar på. My little pony och Barbie. Jag har ett rum bara för detta. 😜

Ett helt rum?😮

#19 yep. Jag har inte fixat det klart ännu dock. Men bor i en trea så jag kan offra ett rum för detta.

Imponerande🙂

#21 blir väl lite jobbigt om det kikar fram små knoddar. Men hey jag lever i nuet så nu har jag min dröm… ett eget rum för mina samlingar. Glömde ju säga att Molasses (hästen) jag la upp kom ut i början på 90-talet och det var en serie med ponys som luktade. Och hon luktar ännu pepparkaka. 💖

Fina samlarobjekt.

#18 Barbie skulle jag nog lätt kunna snöa in på igen. Mina gamla barbiedockor finns kvar hos pappa, några har jag ärvt efter släktingar födda i slutet av 50- och början av 60-talet, så det börjar väl bli samlarvärde på den snart!

#24 jag snöade aldrig bort från dom tyvärr. 😂 Jag var "borta" i två år (14 till 16) för att verka "normal". Gick likt tusan ändå och kollade på alla nya dockor som jag kunde. Men köpte inget men det gjorde ont i mig att se men inte köpa. Nu samlar jag mest dom dockor som är till för samlare. Tja… det är väl ett visst värde på dom dockorna. Men sen är ju skicket a och o för samlare. ☺ En hel djungel detta.

#8 Var nere i källaren idag och kollade, men Barbieväskan m.m.  syntes inte till, så den ligger förmodligen längst ner inne i en hörna, under allt annat "bråte". 🙂

Skulle verkligen behöva röja där nere, men orken tryter alldeles för fort numera. Får be om hjälp om det ska bli av. 😕

#26 hoppas du finner den. Ska bli spännande att se.

#27 Tack. Jo, jag är rätt sugen själv på att hitta den. Det var så länge sedan jag såg den senast; runt 10 år sedan tror jag.

Den här fick jag fatt i nyligen, En modell i skala 1:18 av en Saab 96 tvåtaktare (trubbnos, djungeltrumma) årsmodell 1961-1962. Hittade den hos en handlare i Nederländerna, det tillverkades bara 240 ex av modellen 2009-2010, så den är grymt svår att finna och därför också löjligt dyr, ungefär 2700 kr.

#29 Jättefin är den. Har man inget att jämföra med så ser den absolut ut som en normalstor bil. 🙂

Nu blev jag nostalgisk igen, för det var ungefär den färgen min fasters och farbrors Saab 96:or brukade ha.

#29 den var då välgjord. Bra objekt i din samling må jag säga.

#30 Jag hade en "djungeltrumma" årsmodell 1964 själv på 80-talet, trecylindrig motor på 38 hästkrafter, tvåtakt (oljeblandad bensin) 🙂

#32 Tjusig färg. Den ser lägre ut än modellen. Är det för att den står i högt gräs, eller var den lite mer "tillplattad" i verkligheten?

#33 Jag hade sänkt den ett par fjädervarv 😉

#34 Och lagt till en extra strålkastare fram tydligen? 🙂

#35 Två är det, bor ju i skogen, så det behövs mycket ljus och lamporna i de där gamla bilarna var inte mycket att komma med i kolmörker 😃

En annan samlarkategori jag har är knivar, särskilt de finska Iisakki Järvenpää-knivarna från Kauhava. När jag var liten hade min pappa en sån 27 cm och jag ville så gärna låna den, men fick aldrig ha den.

När jag sedan fyllt 18 år köpte jag en själv hos Walter Borg jaktbutik på Klarabergsgatan i Sthlm och den har jag kvar än. Den är välanvänd och inskriptionen på bladet har nötts bort.

Runt nyåret sist fick jag nys om en jubileumsutgåva av en sån kniv. De hade inte visat upp den i reklamsyfte alls, ändå var alla 100 bokade innan de ens börjat tillverkas. Den firar 100-årsminnet av Finlands frigörelse från Ryssland 1917 och som sagt tillverkades bara 100 st, allt material som använts vid tillverkningen är från tidigt 1900-tal.

Jag bad att få ställa mig i kö för en sån, ibland hoppar ju folk av. Jag fick nr 8 i kön, så jag trodde att det var kört, men så en dag i maj månad fick jag ett mail. Det fanns en ledig, ville jag ha den, 4500 svenska kr. Jag blev så glad och bokade den direkt, den har nr 4/100 och jag har redan blivit erbjuden 1000 $ US för den. Jag gissar att den kommer att vara värd tio gånger den summan om bara 10-20 år.

Här är de, min gamla från 1973 och den fina jubileumskniven tillverkad i februari 2017, som jag hade tur att få köpa.

#36 Ja nu ser jag att det är två stycken. Den andra "smälte ihop" med den befintliga. Fina knivar.

Idag kom en efterlängtad nostalgiatripp i brevlådan. En Volvo 121 Duett 1956. Min morbror hade en sån när jag var kanske 4-5 år.

Så fin den är.

Jag har köpt jättefina bilar i skalenlig modell till min son. De bästa är gamla Chevrolet-modeller. De är tillverkade av metall och rätt hållbara. En och annan backspegel har väl ramlat av när vi lekt med dem genom åren innan han växte ifrån dem. Men det gjorde nog inte jag.😊

En är en röd och vit Camaro (minns inte årsmodellen) och en Bel Air från 1955. Nu är bara frågan var de hamnat. Jag har också köpt några gamla leksaksbilar på Leksaksmuseum i Stockholm. En är från 1930-talet. Jag tror att det är en Ford. Vid nästa förrådsröjning ska jag leta efter dem.🤓 

Sonen har lekt rätt hårdhänt med de gamla amerikanarna. Så frågan är hur hela de är. Eftersom just dessa bilar är nyproducerade på 2000-talet, så har de säkert inget samlarvärde. Men för mig är vissa av dem förknippade med underbara minnen av min pojkes uppväxt. 🎈🎁🙂

Under en tågresa till Norrland tillverkade jag ett garage av kartonghållaren till fyra plastkaffekoppar, som man fick i cafévagnen på SJ-tåget. Det garaget körde sonen sin turkos-vita Chevrolet Bel Air in i och ut ur, innan han gasade vidare på bordet mellan fyra sittplatser. Han var knappt två år då och det var inte helt lätt att gå mellan vagnarna med son, bullar och kaffekopp samt någon dryck jag köpt till honom. På den tiden fanns det inga automatiska dörrar på väg mellan, bitvis krängande, vagnar på de gamla tåg SJ hade satt in på rutten norrut, längs med ostkusten. Minns ni hur golvet rörde på sig över vagnsskarvarna (eller vad det nu heter)?

#40 Jag började som jag säkert sagt förut, när jag satt i rullstol med nyamputerade ben och hade tråkigt. Satt och bläddrade i en Clas Ohlson-katalog någon gång under våren 1997 och fick syn på de stora modellerna av metall i skala 1:18. 

Jag tänkte att de var fina och köpte några på prov. Minns att de första var en Ford Fairlane Crown Victoria 1955 med det gröna plexiglas-soltaket och en Chevrolet Impala (som inte en enda svensk kan uttala rätt) 1959, den med vingarna.

Sedan har det fortsatt, inte i någon frenetisk anda, men en nu och då. Jag har omkring 70 modeller nu och från början var det enbart 50- och 60-talsjänkare, men senare har en del europeiska modeller tagit plats i mina fyra skåp. 

Sedan de senaste tio åren, har modeller av så kallat "resin" (komposit) äntrat scenen. De har snyggare finish, men de är lite tråkigare eftersom ingenting är öppningsbart på dem. Jag har fem-sex såna modeller som jag köpt mest för att det finns gamla svenska bilar tillverkade i resin, som inte finns i metall.

Just Chevrolet bel Air, som för övrigt är föregångaren till Impala, har jag flera årsmodeller av, 1950, 1953, 1955, 1956 och 1957, samt en 1957 "Sport Sedan", den har "kjolar" över bakhjulen och utanpåliggande reservhjul bakpå.

Här är min Chevy bel Air 1955

Idag har jag totat färdigt hölstret jag pysslat med en tid. Det är ett prydnadshölster som inte duger till att spänna på sig och dra revolvern ur eftersom det är gjort av skinn från dovhjort istället för läder, det är med andra ord mjukt. Jag kan inte sy med mina skadade fingrar, så därför är hölstret laskat med naturfärgad flat läderrem och den enda metall i konstruktionen är spännet.

Försöker sälja puffran, en replika (kopia) av en Colt Army 1860, men det visar sig mycket svårt. På Blocket och även på Tradera får man sälja riktiga revolvrar, men inte en replika som "kan misstas för en riktig". Jag har till och med hotats om utkastning om jag envisas att bryta mot regeln, mest för att jag ifrågasatt logiken i den skulle jag tro.

Så snyggt Peter. Riktigt häftig. Har dovhjort mjukare skinn? Vilka märkliga regler…

#43 Hjortskinn är alltid mjukt och sällan tjockt nog att göra läder av, men skinn är generellt mjukt och läder hårt 🙂

Jag fick en gång för länge sedan tre hela dovhjortskinn av en kille som betalning för ett koger jag byggde åt honom. Detta hölster är gjort av de sista bitarna jag hade kvar av dem.

#44 Nu hänger jag inte riktigt med…är det skillnad på skinn och läder? Eller är det prepareringen så att säga som skiljer sig?

#45 Ja, det som gör skillnaden är hur man bereder skinnen.

#41 🙂Där är den ju!👋 Men den som ligger i en kartong någonstans i vårt förråd har en ljusare turkos färg. Jag tror faktiskt att den var hel när jag packade undan den.

Nu blir det off topic en stund:

 🌛 Ja,  nu är det natt och jag måste faktiskt gå och lägga mig mycket snart. Min son börjar gymnasiet i morgon. Men han har inte något busskort, för pressbyrån stängde innan jag hann dit ikväll. Här verkar de bomma igen så attans tidigt nu för tiden, så att man kan tro att vi bor ute på landet. Kanske är de rädda för att bli rånade på söndagskvällar.🤔

I morgon bitti ska jag kolla att min son kommer iväg. Han kan betala med mobilen. Här där jag bor hanterar bussförare inte kontanter längre. Men han har planerat att bli skjutsad på moped.😮🤔 Jag och karln var först överens om att det inte var någon bra idé. Sedan gick han in till grabben och gav honom alternativ. Bilskjuts var inte aktuellt, eftersom han ska ta bilen till jobbet flera timmar tidigare. Min enda chans att inte tugga ner naglarna till nagelbanden av oro är att lita på att tjejen, som vi bara vet förnamnet på, kör säkert och att ingen försenad bilist, med mobilen i ena näven, kör på dem.🤪 Uppropet är först kl 10.  Ingen rusningstrafik då.☝️ Det borde gå bra…

Tänk om jag hade ett Körkort och en riktig Cheva bel Air eller varför inte en Impala (en sådan har jag faktiskt åkt i en gång i min ungdom). Hur ska det uttalas Peter? Då hade jag kunnat släppa av honom framför skolan och låtit honom göra en elegant entré in till skolbyggnaden!😃

Åter till nostalgin: Här har vi röjt ut det sista legot och en hel del massa smått och gott ur min stora grabbs rum. Jag, som är en riktig nostalginörd har sparat en del grejor, bara om och utifall. Det kan ju bli barnbarn innan jag hamnar på senilavdelningen på ett äldreboende eller var de nu gör sig av med "gamla fnoskiga tanter" när det väl blir dags för mig,😉

#47 Det ska vara långa betonade "A" på båda, liksom "gapa och säg aahhh" som doktorn säger på båda "A" i Impala eftersom namnet är afrikanskt och är en antilop.

 I Sverige har de flesta lagt betoningen på "I", vilket är helt galet och tillhör raggarkulturen, de säger ju också "Bjuck" om Buick. 

Sånt sprider sig, särskilt på landsbygden där mycket få av den vuxna generationen har någon vidare engelskakunskap. 😃

#48 Vilken tur! Då har jag uttalat det rätt. Tycker det låter enormt konstigt med betoningen på "I". 🙂

Fortsättning från God Morgontråden 31 augusti 2017 #24: Knivsamlandet.

Den med näverskaftet här har en lustig historia. Den är tillverkad på fabriken Iisakki Järvenpää OY i Kauhava, Finland någon gång på 8+-talet, det kan man se på inskriptionen på bladet. När jag köpte den billigt för bara 150 kr, saknade den slida och jag började söka en ny, men hittade inte någon som jag ville acceptera till en såpass fin kniv.

Då kontaktade jag fabriken, men det visade sig att storleken på kniven (20 cm) inte ingår i produktionen längre och därför hade man inga slidor heller, dock var de mycket tillmötesgående och erbjöd sig att själva söka, eventuellt även på deras museum. Detta visade sig inte heller vara en framkomlig väg, så jag fick erbjudande om att skicka dit kniven så att de kunde tillverka en ny slida enkom för min kniv.

Sagt och gjort, det skulle bli dyrt förstås, 1000 kr, men kniven var ju billig och en ny liknande skulle ju kosta 1650 kr, så det var en god affär ändå. Innan de skickade tillbaka kniven med ny slida till mig, fick jag frågan om gravyren. Av någon anledning saknades gravyren på skaftholken på kniven, de kunde inte förklara varför, men ville jag ha den? Visst ville jag, särskilt som den erbjöds utan extra kostnad.

En till synes enkel hästhuvudkniv hade plötsligt blivit en riktig pärla som nu är värd omkring 2000 kr  De båda andra knivarna är tillverkade i fabriken på 1950-talet, den lilla svarta som souvenir till de Olympiska spelen i Helsingfors 1952.

Wow, vilken historia.

Så vackra knivar.

Idag fick jag hem två samlargrejer, en kniv som jag kommit över till löjligt lågt pris, tillverkad av Kauhavan Uusi Puukkotehdas (Kauhavas Nya Knivfabrik) verksam mellan 1918 och 1935, alltså en slags avknoppning till Iisakki Järvenpää OY. Kniven är i fantastiskt skick och jag är så glad att jag fick tag i den.

Den andra grejen var en Volvo PV445 Duett i blått/grått, precis en sån min morbror hade när jag var liten knodd. Den här modellen har varit mycket svår att finna på marknaden eftersom den bara tillverkats i 1000 ex och jag trodde aldrig att jag skulle lyckas få tag i en blå, den röda är lättare att hitta. 🙂

Fina samlarsaker.🙂

Grattis! Jättefina saker.

Ni har väl sett "Bilar" med "Blixten McQueen" och "Doc Hudson"? Här är en modell av just en Hudson Hornet från 1953, en av de coolaste kärrorna tycker jag och jag är så glad över att jag lyckades vinna den här på auktion, den har till och med "rätt" färg för min smak 😃

Snygg! 👍

Jättefin. Snygg färg.

#56 Så snygg bil!

Vilken snygging!👍 Jättefin färg!

#0 Jag förstår varför du köpte bilen.

För några år sedan köpte jag en bok från ebay australien. Denna bok hade jag läste hemma hos andra när jag var barn men vi hade inte råd till böcker. (jag är en bokmal så det var synd). Jag ägde endast en bok när jag var barn, Heidi.

Det känns så mysigt att få äga boken.

Här är den som jag köpte:

#61 Den boken har jag aldrig sett, men den kanske inte är spridd utanför Australien? Det ser ut att vara en koala och såna är det svårt att relatera till i resten av världen.

jag hade bättre tur med böcker som liten, min moster var en bokmänniska och hon försåg mig med diverse böcker. Ofta var det böcker om hästar, hon hade fått för sig att jag gllade hästar framför annat, vet inte varför. Någon har jag fortfarande kvar, en bilderbok i portfolioformat om hästar i det vilda. Boken är gammal, så alla bilder är i svartvitt.

Favoriten har jag också sparat, den heter "Chendru får en tiger" och handlar om en indisk pojke i verkligheten. Boken är skriven och fotograferad av Astrid Bergman Sucksdorff, dotter till den då berömde filmaren Arne Sucksdorff. Boken är utgiven första gången 1959. 

Som vanligt när det gäller mig, måste jag markera att den är min, så även när jag var liten, så jag har kluddat på försättsbladet. Lite kul att se idag förstås, men gissa om mina föräldrar var arga när det skedde.

Den här indiske pojken Chendru var till Sverige på någon slags turné vill jag minnas. Jag gissar att det var en PR-grej som Astrid Bergman Sucksdorff ordnade.

#62 Den går att köpa i den engelsk talande världen.

Den är så fin inuti pga den brunröda färgen.

Jag har här min Heidi bok, mamma skickade den till mig.

Jag minns två böcker som barn och det var Hattstugan och Pelles nya kläder av Elsa Beskow. Vi hade som sagt inte mycket böcker hemma och alla saker är numera borta eftersom farsan inte ville ha kontakt med mig och min bror och nu är han död.

Jag har köpt dessa böcker själv nu för det kan vara kul att ha hemma när lille barnbarnet blir större🙂

#64 Precis!

VW bubbla 1951 🙂

Så fin

Jättefin!

Jag har hittat sonens gamla fina kopior av leksaksbilar. Två av dem står på bokhyllan bredvid mig; en blå Chevrolet Bel Air från 1957 och en röd Camaro från 1967. Båda har vita detaljer i lacken. Bel airen har vitt tak. De är i skala 1/24 (så står det under dem i alla fall. Synd att jag inte kan fippla in kort på dem från telefonen till datorn. Jag är så tekniskt obegåvad och alldeles för trött just nu. 

Den mindre turkos och vita Bel Airen från 1955 har jag inte lyckats lokalisera i kartongerna än. Vi har så mycket gamla saker stuvade längst in i förrådet. Sonen har gett bort en hel del bilar till yngre barn genom åren också.

Undrar om jag har kvar mina gamla Barbie-dockor?🤔

Mina äldsta nallar har jag i alla fall kvar. Jag har också min pappas gamla nalle. Den måste ha varit väldigt modern när det begav sig. Den brummar när man lutar den framåt. Båda de pälsklädda nallarna är slitna av många nätter i min barndoms sängar. Hittade min spädbarnskramfigur också. Den kallade jag Lalle när jag lärde mig prata; kunde väl inte säga nalle. Han är lagad i ryggen av min pappa; svart björntråd på hudfärgat tyg. Inte vackert… Men det var pappas omtanke som räknades. Jag ville bara ha min lilla Lalle hel igen.🙂

#69 Så roligt att ha kvar så mycket. Var rädd om de sakerna.

Själv har jag ju blivit av med det mesta eftersom min pappa hade sagt upp kontakten med mig och på så sätt så försvann "barndomshemmet" även om det bara var en lägenhet med alla saker.

#18 Jag har kvar mina döttrars Barbie o MLP i källaren.  De är från 80-90-talet. Har ett MLP stort stall.

Julafton kom min bror och jag till att prata om Barbie och han nämnde då mitt Barbiespel. Det hade jag helt glömt bort, men det finns kvar i gömmorna än. 🙂

#72 Oj då. Visste inta att det fanns ett spel också.

#73 Nej, det var nog inte så vanligt. Det står 1965 på det, så förmodligen var det då det kom ut.

Så här såg spelplanen ut.

Den dyraste balklänningen kostade 65 kronor. 🙂

#69 Den här?