Annons:
Etikettordet-är-fritt-väl-valda-ord
Läst 449 ggr
Maria
2/25/17, 9:37 AM

Döden

Döden är skrämmande för många och man kanske inte pratar om det som vi alla ändå kommer att drabbas av😉

Pratar ni om döden emellanåt?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
Maria
2/25/17, 9:40 AM
#1

Kanske ett obekvämt ämne på Livskvalitet men naturligt tycker jag.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Sjuttan
2/25/17, 10:04 AM
#2

Jag pratar ofta med min dotter om hur det kan bli för henne när jag kilat vidare. Förmedlar sådant som jag tror skulle kunna underlätta för henne då. Ingen av oss har svårt för det här ämnet. Aa.

"Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting".
Oscar Wilde.

aggeelin
2/25/17, 12:14 PM
#3

Är en naturlig del av livet.

Aggeelin / medarbetare på Livskvalitet

Maria
2/25/17, 5:44 PM
#4

Jag minns att min mamma berättade att när hon var barn och bodde i lägenhet i Majorna i Göteborg så när någon dog i huset så placerades den döde i "brygghuset" som man på den tiden kallade tvättstugan för. Där hängdes upp vita lakan och man la granris vid dörren.

Hon berättade också att alla ungar i kåkarna tyckte det var spännande att gå ner och kika på "döingen" fastän de inte fick.

Döden var mer närvarande förr. Idag är den väldigt klinisk ofta och sker bakom stängda dörrar på något sjukhus.

Vi har på något sätt fjärmat oss från något som var mer naturligt och närvarande förr…tror jag.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Carmarino
2/25/17, 6:01 PM
#5

Det händer ibland. Har talat med mina närmaste hur jag vill ha det när den dagen kommer. Håller också på och sammanställer lite dokument med "bra att veta" om t.ex. försäkringar och hur jag vill ha begravningen. Även om vi pratat om det så är det kanske inte så lätt att komma ihåg det, beroende på hur lång tid som går innan det är dags. Skriver in information efter hand som jag kommer på den.

All information har jag lagt i en mapp som heter ". Om det händer mig något". Att det står en punkt före texten beror på att jag vill att mappen ska hamna längst upp i listan, så att den är lätt att hitta.


¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Tarotstollan
2/25/17, 10:02 PM
#6

Inget som vi i släkten direkt pratar öppet om, mer i skämtsam ton men visst har det framkommit vissa saker om hur de / jag vill ha det men framför allt innan man dör. Saker som om man hamnar i koma om transplantationer och sådant.
Jag hoppas bara att jag inte blir liggandes som någon grönsak i något hörn, utan att jag dör fort om det händer.

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Annons:
Sjuttan
2/27/17, 10:09 AM
#7

Himla bra #5 med en särskild mapp för detta! Hos oss flinade vi gott igår när jag sa till min dotter ungefär så här: "När jag dött skulle jag vilja vara med dig och hjälpa till med allt jobbigt, som att ordna med begravningen och tömma bostaden m.m." Aa.

"Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting".
Oscar Wilde.

Maria
2/27/17, 11:45 AM
#8

Min mormor sa till morfar (för många år sedan) att:

När någon av oss dör så flyttar jag till Guldheden😃

Nu hann de att flytta till Guldheden innan morfar dog.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

[PeterTM]
2/27/17, 4:58 PM
#9

Vi har ju som familj genomgått barnens mormors bortgång, det är fyra år sedan. Jobbig men nyttig erfarenhet för dem att som 10 respektive 12 år, uppleva hur en nära och älskad person dör. De var mycket ledsna, men samtidigt arga för att inte mormor kunde sluta röka när de fick bort lungcancern den första svängen. Hon rökte mer efter det, cancern kom tillbaka efter ett halvår och då var det kört.

Småkusinerna, som då var 9 och 6 år, var inte lika tagna, det kom senare för 9-åringen, medan 6-åringen bara satt och vred sig av rastlöshet i kyrkan och när prästen äntligen slutade prata, sa han med hög röst -"får vi gå hem nu". Det var förlösande och även de som var mest ledsna och rödgråtna skrattade, det gick inte att låta bli.

Våra barn är oroliga för mig, jag tillhör 3 högriskgrupper och alla i min omgivning är medvetna om att jag levt på "övertid" i mer än 25 år. Jag försöker att inte prata så mycket krämpor hemma, i alla fall inte så barnen hör. Den oro de redan bär är nog, de ska klara sin skola och sina egna liv också. Jag har lovat frugan att jag ska leva till 75, så jag jobbar på dels det, dels att inte dö före mina föräldrar, jag vill inte ge min farsa den "triumfen".

Det där med organdonatorsfrågan ligger mig mycket nära eftersom jag befinner mig på så att säga "kärandesidan", även om jag inte kan ta emot något. Jag tycker att om det inte finns en uttrycklig önskan från den avlidne, ska inte de anhöriga få bestämma, då ska det bara vara att ta de eventuella organ som går att använda. 

Idag finns det nära 5000 personer som behöver någon form av transplantat och nuvarande regelverk innebär att de får vänta mycket längre, i många fall så länge att även de hinner dö.

Maria
2/27/17, 5:11 PM
#10

#9 Jag håller med dig angående organdonation och uttrycklig önskan.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Aleya
2/28/17, 10:03 AM
#11

Jag pratar alltid om döden. Kommer inte undan den då jag jobbat med avlida. Döden har aldrig varit skrämmande för mig. Inte ens som barn. Jag har redan gjort klart hur jag vill ha min begravning samt hur jag vill göra med donation. Påminner mina anhöriga en gång i veckan. Så jag är klar för den eviga vilan. Så jag kan ha kul och leva istället.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Leifsdotra
2/28/17, 11:45 AM
#12

Jag och minstingen som är snart 12 år har pratat om det en hel del eftersom både hans mormor och farmor har gått bort. Mormor gick bort när han var knappt 3 år, och hon var väldigt sjuk sista månaderna så henne har han inte så mycket egna minnen av. Men vi pratar om henne, tittar på foton och gråter en skvätt ihop. Farmor gick bort när han var närmare 7 år så henne minns han bättre, fast de bodde långt ifrån oss så de hade ingen tät/regelbunden kontakt. 

Efter att min mamma gick bort så har jag och min man pratat en del om döden, eller snarare om livet och vad vi vill med livet, att vi inte ska skjuta upp saker. Min mamma och pappa hade planerat hur de skulle leva när hon gick i pension, men hon blev bara 60 år. Det blev en tankeställare och det är faktiskt tveksamt om vi vågat förverkliga våra tankar om att bli lantisar och ha djurhållning utan den tankeställaren….

Upp till toppen
Annons: