Har fått en ny morbror tack vara min blogg
Sånt här händer egentligen inte men för någon vecka sedan dök det upp ett mail hos mig från min blogg. Jag har ett formulär på bloggen man kan fylla i om man vill komma i kontakt med mig så jag slipper skriva ut min mailadress. I vanliga fall brukar dessa meddelanden handla om recept, frågor eller kommentarer om ett ämne jag skrivit om osv. Men den här gången började det med "Jag har funderat på om jag skulle ta kontakt med dig i ett år"
Det visade sig att personen för ett år sedan beslöt sig för att forska i sin pappas familj, en pappa han inte träffat sedan han var 3 månader. Så han googlade sin pappas namn (som är extremt ovanligt) och en av de få träffar han fick upp ledde honom in på min blogg. Där jag har skrivit ett par inlägg om min släktforskning. Jag har inte skrivit ut några namn men han gissade att min pappas biologiska pappa var hans biologiska pappa. Eftersom min pappa inte lever idag (vilket också stod på bloggen) så funderade han i ett år på om han skulle ta kontakt eller inte.
Nu visade det sig att det inte alls är min pappa som är barn till hans far utan min mamma (jag har en väldigt komplicerad familjehistoria). Så jag fick slänga mig på telefonen när jag läst mailet och ringa till mamma för att säga att det har dykt upp en man som säger sig vara hennes halvbror. Mamma har vetat att hon har haft en halvbror men eftersom hon inte hade någon kontakt med sin pappa efter hon var 3 år och halvbrodern är 5 år yngre så har det aldrig funnits någon mer information än att han var född.
Så hon sa att jag skulle svara så jag gav honom en riktig chock att inte bara har han hittat en släkting, han har en halvsyster som är i livet.
Ett par svängar fram och tillbaka och det ser ut som jag har fått en morbror vilket jag inte har haft sedan min andra morbror gick bort när jag var 7 år. Mamma är överlycklig, han verkar också enormt glad och förhoppningsvis kan vi ordna ett möte snart så alla kan träffas och prata.
Allt detta för min blogg. Jag tror aldrig jag har varit så lycklig att jag startade den som jag är just nu. I flera år har den varit en ventil, en dagbok och ett sätt att knyta kontakter med likasinnade. Men nu är den så mycket mer, min lilla guldklimp.
Vilken härlig känsla det måste vara
Fantastisk historia! 🙂
#1 Ja det är det faktiskt. VI är en väldigt liten släkt och de senaste åren så har vi krymp så det känns så otroligt roligt att vi kanske kan växa istället för en gångs skull.
Så kul Lina, verkligen roligt!👍 Hoppas att ni 3 snart får träffas och se om ni liknar varandra!🙂
Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!
Oj, vilken krånglig släkt och sånt! men jag har en (eg två) fråga.Hur kunde han ta fel på dina föräldrar? Är dina föräldrar syskon?
Vilken härlig historia.
/Maria
Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.
Fantastiskt! Men undrar som någon annan att det var din mamma och inte pappa?
Aggeelin / medarbetare på Livskvalitet
#5 o #7 Ha ha, nej mina föräldrar är inte syskon 😂. Det är lite komplicerat men i runda svängar så gick det till såhär:
Båda mina föräldrar är adopterade, mamma bara på sin pappas sida (hon bodde alltså med sin biologiska mamma och adoptiv pappa) och hon hade kontakt med sin biologiska pappa tills hon var 3 år. Vi har alltid vetat hans namn och som sagt, det har gått rykten om att han har haft fler barn. Men inget mer.
Min pappa är adopterad inom familjen, hans biologiska mammas moster och hennes man adopterade honom när han var 2 år. Han hade då bott hos dem sedan han var 6 mån. Vi har aldrig vetat så mycket om hans pappa, det enda vi har vetat är vem hans biologiska mamma var och att han föddes någonstans i närheten eller i Göteborg.
Så när jag började släktforska så var det väldigt mycket krångligare att få fram information om min pappas biologiska pappa. Så när jag lyckades så skrev jag ett blogginlägg som ett exempel på hur man kan gå tillväga när man hamnar i en återvändsgränd. Men som sagt, jag skrev inte ut några namn utan bara att det var min pappas biologiska pappa det gällde.
När det sedan kom till min mammas biologiska pappa så visste vi att han varit militär och med hjälp av ett par sökningarna så hittade jag hans födelseort, men jag hittade inte hans familj i husförhörslängderna. Så jag bad om hjälp på anbytarforumet (det visade sig att socknarna hade skilts åt så jag letade i fel socken). Där uppgav jag naturligtvis vad han hette (svårt att få hjälp annars 😉).
Så när min morbror sökte på sin biologiska pappas namn (det finns en person i registren med det namnet de senaste 130 åren) så hamnade han på mitt inlägg i anbytarforumet. Därifrån klickade han sig in på min blogg och eftersom jag bara hade skrivit ett inlägg om min jakt på min biologiska farfar så antog han att det inlägget hängde ihop med min fråga på anbytarforumet.
Jag hoppas ni hängde med 😃
Oj, vad spännande!
Så roligt att du och din mamma blev glada!
Själv har jag väldigt svårt att förstå mig på den stora glädjen över att "hitta"/få kontakt med ny släkt eller till och med släkt generellt. För mig är det i princip lika intetsägande som att en främling mailar och vill ha kontakt, jag kan inte se någon som helst poäng eller ens spänning i det. Men jag har förstått att jag är i minoritet och att de flesta tycker att blodsband per automatik betyder något, jag har bara svårt att sätta mig in i hur folk generellt kan tycka att det är så viktigt då mitt intresse för släkt är noll (förutom mina närmaste som är mer "bästa vänner" och då självvalt).
"I will not be pushed, filed, stamped, indexed, briefed, debriefed, or numbered! My life is my own!" - Number Six
Jag förstår spänningen har genom slumpen och ett anbytarforum på Internet fått två helt nya släktgrenar med trevliga människor. Tyvärr bor de inte i Sverige, så vi kan inte träffas så ofta som vi skulle vilja. Men med internets hjälp så kan vi hålla kontakten ändå.
Låt dagen idag bli din bästa hittills!
Wow så underbart för dej,, Grattis
Tack för du delade med dej
Fantastisk historia och samtidigt vad häftigt!! Lycka till och hoppas att ert möte blir toppen!! Ni har en spännande tid framöver er!!
#10 Jag tror inte heller på att man automatiskt har mer gemensamt bara för att man är släkt. För ett par år sedan tog min halvsyster kontakt med mig och där stämde det inte alls. Jag fixade inte hennes inställning, personlighet och allt annat. Det hela slutade med att jag var tvungen att ta ut ett besöksförbud eftersom hon inte lämnade mig ifred. Så ja, okända släktingar är inte alltid en gudagåva.
Men den här gången klickade det verkligen. Min mamma och hennes halvbror vekar väldigt lika i personligheten och fast att de aldrig haft några band så har de levt väldigt liknande liv och har ungefär samma livserfarenheter.
![[Ruffsetuss]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
#14. Håller med dig till 100% , jag fick kontakt med en syster på min biologisks pappas sida . Först var allt bra sedan smög det in avundsjuka och manipulation från hennes sida och jag var tvungen att bryta kontakten , sorgligt men hon är så trasig av sin traumatiska barndom.