Annons:
Etikettsjälvförverkligande
Läst 3615 ggr
Tarotstollan
4/8/15, 3:03 AM

Hur äkta är du?

Kanske lite konstiga frågor men hur äkta är du som person med att vara och visa upp ditt "riktiga jag" när du träffar andra människor?
Om du träffar nya människor eller sådana som du känner väl, känner din familj igen dig i hur du är, eller frågar de dig efteråt "vad tog det åt dig, vad konstig du var"?

Jag är väldigt kluven till hur jag skall bete mig bland folk, har jag någon i familjen eller släkten med mig så gäller det att dämpa sig och inte dra för mycket uppmärksamhet till mig. Det uppskattas inte av vissa personer, då de fortfarande ser mig som ett barn fast att jag är 55+ numera.
Är jag ensam bland folk så pratar jag med vem som helst, likaså när jag är med mina kompisar, det är ju då som jag är ärligast och är mig själv för det mesta.

Det spelar ingen roll hur gammal man är, för enligt släkten skall man vara tyst och göra som de äldre säger!😉

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Annons:
Kalashnivik
4/8/15, 4:28 AM
#1

Min familj känner absolut inte mitt riktiga jag. Eller de känner mindre änbråkdel av mig. Mycket stillsam, eftertänksam, foglig osv.

De känner inte till mig med känslor. Min mor och far skulle bli minst sagt chockade om jag blev arg på dem eller om jag bad om en tjänst (större än Kan du stänga dörren efter dig).

Är jag med dem eller annat löst folk som jag är bekant med låter jag dem ta över situationen. Är tyst och lyssnar. Har aldrig några krav.

Med min kille eller nära vän delarjag med mig lite av det som snurrar i huvet. Är mycket mer öppen och social, inte supersocial osv men iaf.

Håller med. Va tyst och ät upp din mat snorunge! Hehe :P

Cristine
4/8/15, 5:09 AM
#2

Till 100 % Jag är alltid jag vem jag än talar med

Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.

Hemsida www.livskvalitet-2.se  kliv in!

Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.

_Fisken
4/8/15, 5:30 AM
#3

Det var någon sade till mig att man som människa innehar många olika karaktärer och roller beroende på vem du är med och var du är. Vissa karaktärer är jobbigare och upprätthålla än andra. Så frågan man ställer sig, vilken kostym passar man bäst i?  Som hon sade så var inget rätt eller fel. Hon beskrev en människa som en orkester. Ibland spelade alla instrument, ibland bara enstaka.

Många gånger önskar man sig en annan roll i vissa situationer men det handlar kanske mer om personlighetsutveckling eller styrkan att säga tack-och-adjö till den miljön/personer man vistas med?

AnnaFagerell
4/8/15, 5:51 AM
#4

Är alltid mig själv. Säger vad jag tycker och tänker men har fått lära mig att formulera mig rätt genom åren . Men de som har problem med att jag är mig själv och att jag alltid är ärlig behöver jag inte umgås med.

Medarbetare på djurskydd.ifokus

[TanatosNyx]
4/8/15, 7:58 AM
#5

Jag är alltid mig själv, men som _Fisken skriver är det inte alltid "alla instrumenten spelar". Jag anpassar mig rätt mycket till typen av umgänge med andra ord.

[peter54]
4/8/15, 5:14 PM
#6

Jag är som Cristine, likadan i vilket sammanhang det än handlar om. Jag anpassar mig i fråga om tal och tonläge om jag pratar med små barn eller gamlingar som hör dåligt, men jag beter mig alltid som mig själv och håller inte igen på något. 

Ibland faller det inte folk på läppen att jag är öppen och rak, men det bekommer mig föga och om någon har problem med mig, oavsett om det handlar om att jag går i kortbyxor med proteser utan kosmetik (det har hänt att folk förfasats av det), eller om det handlar om hur jag beter mig, svarar jag alltid att -"finns det ett problem här så hittar du det i ditt huvud, inte i mitt".

Annons:
Maria
4/8/15, 5:36 PM
#7

Jag är lite kluven till vad jag ska svara.

Det är klart att jag är mig själv med alla jag känner men samtidigt har jag haft en annan roll i jobbet. Där känner jag att jag (inför patienter) har antagit en mer professionell hållning och inte skojat  och flamsat som jag ofta kan göra privat.

Jag är en pratkvarn men mitt jobb har ju inneburit att ställa många frågor och lyssna och förklara och då har jag givetvis fått "dämpa mig"

Men jag känner ändå att de två rollerna inte har varit några svårigheter. Det går utmärkt att "koppla om" så att säga.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Honestyisdead
4/8/15, 6:07 PM
#8

Jag är mig själv i alla situationer men anpassar mig.

Ria74
4/8/15, 6:51 PM
#9

Jag är alltid mig själv. Men är ofta lyhörd när jag träffar andra och anpassar mig till situationen. Skulle aldrig medvetet vara otrevlig bara för att vara ärlig. Då håller jag hellre tyst.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

fruktgumman
4/8/15, 7:31 PM
#10

Jag är mig själv men är inte lika pratsam bland människor jag inte känner så väl.

[GunillaF]
4/9/15, 1:11 AM
#11

Jag är alltid mig själv och önskar att alla andra också försöker vara det.  I och med det så vet alla att det jag säger, det står jag för och det är sanning/som jag tycker o tänker.

Jag har svårt att lita på människor som jag märker inte är "sig själva" i vissa sammanhang - att de liksom spelar spelar en roll/teater.  Hur ska man kunna lita på dem? Hur vet man med säkerhet när de spelar en roll och när de är sig själva?

[sanna70]
4/9/15, 10:35 AM
#12

Det var en intressant fråga, personligen tror jag att vi intar olika roller i olika situationer och därför kan jag inte påstå att mitt sätt är detsamma om jag är hemma, på jobbet eller om jag är hos en vän. .  

Jag kan ta ett exempel. Jag var på VC en gång och träffar en kollega som jag inte sett på länge. Han frågar mig "Hur är det" jag svarar "Bra" och ler lite. Jag ställer samma fråga till honom och får samma svar. Vi sitter i väntrummet och väntar på vår tur, plötsligt börjar han småskratta och säger till mig " om allt var bra skulle vi inte mötas här på vårdcentralen"

Upp till toppen
Annons: