Jag skulle nog tycka det känts rätt konstigt om vi befunnit oss i en fel miljö, typ inne på Ica en vanlig f.m.. Hade även direkt börjat kolla om jag känt igen personen eller om han/hon har någon märkbar diagnos. Det hade varit första tanke. Nån minut efter när det 'lagt' sig lite hade jag bara varit glad:) Med undantag om det varit någon sunkig gubbe(45-50+) med ölmage, då hade jag bara blivit rysligt äcklad och nästan lite förbannad..

#1 Hmm. Intressant.

Jag skulle inte säga någonting till personen ifråga. Det skulle både kännas pinsamt och onödigt tycker jag. Hon/han/den är nog redan medveten om sitt fördelaktiga utseende.

Jag skulle nog bara kunna yttra en sådan sak till någon om vi redan var i samtal och hunnit blivit lite mer bekanta med varandra. Risken förmissförstånd är uppenbar om man bara skulle tilltala någon så, jag tror att ganska många skulle ta det som ett raggningsförsök.

Jag vet inte… beror på vad som skulle sägas. "Tack, vad snäll du är" skulle jag uppskatta! Men om utseende skulle tas upp skulle jag tro att han var knäpp eller desperat. jag är inte snygg eller söt.

#4 "Beauty is in the eye of the beholder" heter det ju, så det kommer alltid att finnas någon som tycker att du har fullkomligt fel 😉

Haha, hade något sagt så till mig hade jag nog bett denne att byta glasögon😃

#6. Säger detsamma som du!😃 Om någon sagt det till mig hade jag undrat om den personen var svårt ögon skadad eller var berusad!😉

Fast å andra sidan hade det ju varit kul att få en komplimang men tror nog inte jag hade trott att den var ärligt menad! Ibland finns det ju folk som driver med andra på det viset!😕

Det beror väl på hur komplimangen sägs och vad det är som sägs till mig.. Den personen TS såg kanske var jättevacker.. då är det lättare att ta det som en äkta komplimang om man vet att man ser bra ut.

Bara en komplimang känns äkta och snällt given "bara för att" utan att personen försökte klistra sig på en vidare så skulle jag uppskatta den. Men då måste den ju vara trovärdig också förstås. för mig skulle jag nog ta just den komplimangen om "vacker" som ett hån för att vara elak om någon sade att jag såg vacker ut så där. Däremot skulle jag kanske uppskatta om någon gav en komplimang för något jag hade på mig som jag tycker extra mycket om eller så typ.

Jag hade nog också undrat om denne man varit riktigt nykter 🤔
Det är naturligtvis roligt att få komplimanger men om någon beter sig så påfluget, så skulle man nog känna sig mer förvirrad än glad.
Så det får ju helt fel effekt 😐

Varför ska det vara så svårt att ta emot (och ge) en spontan komplimang? Jag tror det har att göra med att det bryter mot konventionerna/de oskrivna reglerna. Trist är det i alla fall, vad det än beror på. 

Nu är det mycket länge sen jag fick en spontan komplimang av en främling (inte för att jag var bortskämd med det när jag var yngre heller). Men både då och nu skulle jag bli jätteglad. Och nu bortser jag givetvis ifrån "smörande" i raggningssyfte på krogen.

Jag antar att det är typiskt svenskt, att inte bjuda på det där lilla extra.

#10-11. Jag ser inte det som någonting negativt oavsett vad det beror på. Jag vill inte att helt främmande personer ska uttala sig om mig på något vis, komplimang eller ej. Det har hänt mig några gånger att någon helt spontant fällt en kommentar som i och för sig varit avsedd som någon sorts komplimang, men jag tycker att det är påträngande och jag vill absolut inte ha det så.

Annat är det om jag deltar i något sportsammanhang eller liknande, eller på något annat sätt verkar i ett socialt sammanhang. Då hör det till att folk kommenterar, men "på gatan" vill jag vara ifred med mina egna tankar och känner mig illa till mods om någon tränger sig in i min privata sfär.

Jag är jag och i min ensamhet är det full verksamhet i skallen. Att någon plötsligt och oinbjuden bryter sig in i detta gillar jag inte. Jag bjuder inte på det, aldrig i livet. För mig är det en form av ofredande.

Jag ser inga konstigheter i spontana uttryck/komplimang även till främmande människor.  Själv sade jag en gång till en främmande man.  O hjälp att du har så vackert hår.  Han blev jätteglad för min uppriktiga komplimang.

Tror att vi är inte vana att få beröm och bekräftelse. Men om någon hade kommet fram sagt så till mej i en kö. Jag hade idag blivit väldigt glad tackat. Men även så hade jag tänkt varför säger dom de,

Men vi behöver höra lite mer så spontana komplimanger. Både på arbetet vänskap familj och helt okända. De är en skön känsla och man blir lite längre än innan, Man växer.
Plus så kan de vara så att just den personen kanske behöver höra dom orden. För oavsett om jag tycker han hon är väldigt vacker. Så kanske personen inte tycker de. Dåligt dag kanske väldigt blyg osv.

Jag har väldigt lätt för att prata med främlingar och kommer ofta i samspråk med någon på bussen eller spårvagnen men att vara så personlig så att den andre skulle kommentera utseende skulle jag nog störa mig lite på även om det skulle vara positivt.

Min privata sfär är nog ganska stor tror jag. Jag tycker till exempel inte om alla dessa kramar hit och dit till folk som inte står en särskilt nära. Många har ju för en vana att hälsa med en kram. Jag blir nog lite stel då men försöker hålla masken😉

Massage är inget för mig. Har gjort det en gång men jag var väldigt obekväm i situationen.

Ja. Komplimangen kanske bör serveras flyktigt, likt en vindpuss på kinden. Så mottagaren börjar fundera på om det som hände, verkligen hände. 😎

Ord är en sak,  kroppskontakt en helt annan. Jag håller med Maria om det hon säger om kramar. För mig känns det både falskt och fel att krama människor som inte står mig nära. För mig är en kram ett uttryck för kärlek och/eller nära vänskap - inte ett slentrianmässigt sätt att hälsa.

#5 Nej, det har du rätt i. Egentligen ska man inte yttra sig om sitt eget utseende för då kanske man dissar någon annans "smak" Jag har svårt för komplimanger överlag men speciellt angående utseende. Jag ser ut som jag gör och varför ska jag bry mig om hur en främling bedömer berömmer mig? Och så tycker jag det är otrevligt med folk som tutar eller visslar… Finns en som jag inte känner mer än vid namn som varje gång jag möter ska ge komplimang, "oj vad fin du är i håret, du passar i mörkt" "vilken snygg tröja" "oj, har Du gjort den oj vad duktigt"… jag vet att hon är en sån där social trevlig typ som inte menar illa men jag tycker det är jobbigt och försöker faktiskt undvika henne om jag kan :)

Vissa saker blir större om man behåller de för sig själv 🙂

Om jag ska gå till mig själv, så skulle jag nog tycka att det var jobbigt att få en komplimang i ICA-kön en tisdagsförmiddag. 

När jag är utomlands händer det ju ofta att man får komplimanger av både kvinnor och män, spontant bara då och där. Detta kan jag ta hur bra som helst, blir jätteglad och det känns inte alls att man blir blyg eller tar det fel på nåt sätt.
Så ja, Andorr, tyvärr tror jag det är typiskt svenskt, inte bara att ge det där extra utan också att ta emot det på rätt sätt.

Däremot tycker jag inte man behöver känna varandra alltför väl innan man kan ge en komplimang som tas emot på ett bra sätt.

För mig känns det väldigt viktigt att berätta när någon gjort något bra, har fina kläder, ser bra ut osv. Jag vill gärna se människor växa och tror det positiva kan växa som ringar på vattnet så komplimanger ger jag ofta till de jag känner (om än bara som bekanta) - och får, vilket inte känns svårt att ta emot. Men aldrig skulle jag ge en komplimang utan att verkligen mena det.

Förr hade jag svårt ta emot men idag hade jag blivit glad över de om någon hade kommet fram till mej sagt något fint. Även om jag inte känner personen.
För just dom orden kanske den personen behöver höra.
Typiskt svenskt att inte berömma. Utan bara säga något när något inte är bra. Men varför inte vända på de även säga när något är fint vackert duktigt,. Behöver inte vara så märkvärdigt.  För man växer inom sej,

Kommer ihåg för några år sedan jag kom cyklade en kväll efter jobb. Hade bytt batterier på framlampan. Bra cykel lampa för den lyste rätt bra.
Mitt på cykelbanan stod tanterna med sina hundar. Tänkte precis plinga för att dom skulle flytta sig. Just för att dom flyttade sig aldrig när jag kom cyklade på kvällen.
Men då säger en av dom.
Så bra ljus du har på din cykel. Jättebra.
Jag blev glad där. Enkla ord som betydde mycket just då😃

🙂Du skriver nästan exakt vad jag tänker, Stina. Du uttrycker det så bra. Jag behöver inte leta efter egna ord eftersom du träffar så rätt med dina.

#20 Jag håller fullkomligt med.

Jag tycker bara det är en himla skillnad på att säga till en främling att den är vacker mot att berömma ljuset på cykeln.😉

Det får inte bli för personligt tycker jag men jag kanske är den där typiskt svenske?

Jag hörde en gång en gammal gubbe kommentera detta i samband med ett TV-program om karnevalen i Rio. Ha sa ungefär; vi nordbor isolerar oss med tjocka kläder inte bara mot kyla, utan även mot andra människor.

#23 Ja det ligger nog något i det.

När sådant händer känner jag bara att jag på något vis blir bedömd på mitt utseende. Nu låter det lite snobbigt, men det händer faktiskt ganska frekvent. Har känt samma sak när modellscouter kommit fram till mig apropå ingenting mitt i stan. Det är förvisso deras jobb, men jag skulle aldrig vara bekväm i att livnära mig på mitt utseende. 

Jag får däremot ganska ofta komplimanger för mitt hår, och det känns bättre. Jag har ju valt att ha hår ner till höften för att jag själv tycker att det är fint, och då känns det okej att få komplimanger för det också. Samma om någon gillar mina tatueringar eller dylikt. Men att bara säga att någon är vacker känns alldeles för personligt, i synnerhet i kön på ICA.

Jag hade nog blivit lite förvånad först men glad ändå. I andra länder är det inte så ovanligt att folk delar komplimanger när dem är ute,  Jag tycke att det är  alltid trevligt när någon har en positiv sak att säga oavsett om det är någon man känner eller främling

*21 Tack ja jag tycker de är så skönt härligt jag brukar själv säga något fint varje dag
För de behöver vi mer av. Vi vet redan de dåliga varför höja upp de mera.

Kommer ihåg en eftermiddag. var ute på rast på jobb. Lite surmulen var jag just då. Jobbigt stressig på jobb.
Då kom där en äldre men, Hatt kappa hade han , Käpp ena handen gick med stadig steg. lyfte på hatten sa God eftermiddag på er.
Dom orden gjorde att jag blev så glad inom mej. Från att vara lite putter så blev jag glad.

Något som man kan göra.. Är att ha en Hej på dej dag. När man går ut så säger man hej. Till någon som man möter. Tittar in i deras ögon. Säger hej.  Om man står i kön i en affär. Vänd dej om säg hej..

#27 Jag håller fortfarande med dig. Man blir glad av trevliga människor och visst är det fint att hälsa på folk man stöter på.

Jag blir bara lite störd om det blir för "närgånget" om man får säga så😉

Ja man behöver inte vara närgången Maria. Utan kanske när man går förbi någon. Säger Hej,
De är ofta jag stöter på människor som säger hej till mej när dom går förbi,. Personer som jag inte känner än. Därför som jag själv har börjat lite med de också..