Ödlor är fina, men de har aldrig lockat mig så mycket när det gäller val av intressedjur, då har ormarna varit mer intressanta och långt mycket lättare att sköta och inrymma. Jag har bara haft en enda ödla sedan herpetologi blev mitt största intresse för 45 år sedan. Det var en röd teju (Tupinambis rufuscens), knappt en meter lång med svansen.

Tejuödlorna är nya världens motsvarighet till gamla världens varaner. Just den här jag hade, bytte jag till mig av en kille från Södertälje 1976. Han var livrädd för den, men den var mycket lugn och snäll. Det var ganska roande att ha den här ödlan. Hon hade en massa fuffens för sig. Jag hade uppvärmt golv på den tiden i mitt terrarierum och hon fick vara lös på golvet emellanåt när jag skulle mata.

Jag matade med allt möjligt, döda möss, ägg, strömming, köttbitar osv. Ibland när det var någon som dundrade i trapphuset kunde hon bli störd och gå ifrån fatet med mat. Då kunde jag nästan säga åt henne; -"nä hörru, du har mat kvar" och då hände det att hon vände tillbaka och fortsatte att lapa i sig ägget eller vad hon nu fått.

Jag har bara en enda bild av min röda teju, tagen med en gammal instamatic-kamera, därav den dåliga bildkvaliteten 🙂

#1 Vad spännande att läsa.

Den här killen hade ormar också  men inte alls så färggranna som du har visat på bilder Peter så jag har ingen aning om vilken sort.

Som vuxen träffade jag denna kille igen. Han arbetade på Botaniska trädgården i Göteborg och bodde i ett litet hus uppe i Änggårdsbergen där vi alltid promenerade. Han hade blivit forskare och levde nära naturen.

#2 Det låter som någon jag känner 🙂

Jag skickar PM.

#0  Det var ju en ny variant på den där gamla med etsningar.  😃

"-Ska du med hem och kolla mina ödlor?"  😃

Haha, ja det kan man säga. Jag gick i alla fall med hem😉

Jag gillar ödlor

Jag hade en kamaleont i Spanien men den rymde