En självbiografi som maskrosbarn, men inte så länger föräldrar lever.

Då skulle jag skriva en bok om nätdejting! 😃

Jag tänker ungefär likadant som snovit och jag har redan skrivit ganska mycket. Först tänkte jag skriva i novellform, men med tiden märkte jag att det inte gjorde någon skillnad för mig om jag skrev boken så eller om jag skrev den som en biografi över de 60 år jag levt.

För mig är det nog jag själv som är den största bromsklotsen, inte att föräldrarna lever. Det finns så ofattbart mycket våld, skräck, övergrepp och smärta knutet till min barndom att jag mentalt bara inte orkar så långa stunder i taget med skrivandet.

Fantasy, såklart! Det behövs mer variation inom genren tycker jag. I perioder är det svårt att hitta något man verkligen tycker om.

Jag och sambon har fantiserat om att skriva en deckare. Jag skulle också vilja skriva en bok om min mammas liv, på något sätt, funderande över varför det blev som det blev.

Jag har redan skrivit färdiga utkast till en queer fantasytrilogi som utspelar sig i en 20-talsinspirerad framtid! Hoppas få tid att bearbeta dem till något vettigt så småningom.

Jag skulle också vilja skriva en deckare mest för att det vore en utmaning, och en ungdomsbok om transsexualism vilken säkert kommer bli delvis självbiografisk. Transtemat är med/skulle vara med i alla nämnda idéer. Det finns alldeles för få böcker som tar upp det på ett vettigt sätt, så vill jag ha sådana böcker får jag väl skriva dem själv!

#6 Jag skulle läsa den trilogin! Låter ju jättespännande 🙂