Absolut inte!

Är någon det?!

Efter omständigheterna så är jag nog relativt nöjd. Visst finns det småsaker som jag skulle vilja ändra men det är petitesser. Sedan är det ju frågan om man har möjligheten att ändra eller inte. Vissa saker kan man själv påverka medan andra, så är det bara att "gilla läget"

Nej, men jag jobbar på det!

Nej, vem är helt nöjd med själv. Känner att jag har mycket att jobba med men jag berömmer mig själv om jag exempelvis säger nej istället för ja. Är för snäll av mig så när jag säger nej eller säger ifrån, blir jag glad över mig själv.

Om man inte blev som man skulle får man "va" som man blev! Jag är nöjd med mig själv när det gäller sånt jag kan påverka. Jag gör så gott jag kan och räcker inte det så har jag i alla fall gjort mitt bästa.

Å. Jag önskar att jag vore morgonpigg!

Just nu är jag inte nöjd med mig själv, skjuter saker framför mig som skulle gjorts för länge sedan. Men till och från har jag varit mer nöjd och hoppas jag blir det inom en snar framtid igen. 🤪

Eftersom jag inte tänkt på detta så är jag väl nöjd med mig själv??

Nope. Finns alltid något att förbättra, antingen med det yttre eller det inre

Det beror ju alldeles på vad man omfattar med frågan. Jag är tillfreds skulle jag säga, allt annat vore att utse mig själv till offer och det vägrar jag.

Nöjd med sig själv? Så länge man begränsar frågeställningen till att omfatta det som finns inuti knoppen/kontoret högst upp, som förnuft, förstånd, empati, känslor osv, är jag nöjd och vill inte byta, men om jag utsträcker frågan till att också omfatta min lekamen finns allt övrigt att önska. Jag har varit kroniskt sjuk i 46 av mina 59 år.

Var lämnar man in ansökan om en frisk lekamen? 😃

#11😃Du kanlämna den till mej så vidarebefodrar jag den för ja ska  be för mig själv också

Det enda jag inte är nöjd med är att jag har div reumatiska sjukdomar. annars är jag ganska nöjd faktiskt.

Jag är nöjd med mig själv.
Jag har diverse sjukdomar, men dom bara finns där och jag orkar inte få dom att bli jag. Jag har lite extra kg och jag har inte världens finaste hy men om jag skulle bry mig så mycket om mitt utseende skulle jag missa livet i sig. Jag blir lätt frånvarande när jag är trött eller har låg energi och kan därmed upplevas som egoistisk när någon vill prata av sig om sina bekymmer, men mina riktiga vänner vet om det och tar inte åt sig. Och det är inget jag vill ändra på heller.. för jag måste få rå om mig själv när jag inte är på topp, jag är också viktig i denna värld.

Jag kan prata och erkänna mina brister och ''brister'' men dom får aldrig ta över 🙂 Dom finns där, men jag koncentrerar mig på det jag är bra på och på så sätt är jag väldigt nöjd med mig själv.

Jag är inte helnöjd, men det tar jag som en positiv sak, för det göder min vilja att prova nya saker. Är helt klart mer tillfreds med mig då jag nådde 30, än då jag var yngre. Jag duger fysiskt och mentalt trots handikapp och ärr efter graviditet för det har visat sig i livet. Jag utvecklas ständigt.

#15  👍

Nöjd? Jag duger som jag är men jag har helt klart saker jag behöver jobba vidare med.

Jag är nöjd med mig själva..

Nej, det är jag inte och en sak som jag framför allt blir så fruktansvät tröt på är att jag alltid får negativ respons när jag misslyckas med att söka kontakt. Det jobbigaste med att ha ett dolt handikapp är att det är många som inte begriper vilka problem jag faktiskt har! Om jag blir avvisad får jag alltid så dåligt samvete även om det inte är riktat emot mig som person.

Jag är nöjd med mig själv men frågan är om andra är det ;) Så länge jag kan lära mig på mina misstag i livet och utvecklas som människa tror jag att jag på rätt spår. Omständigheterna runtomkring en kan man däremot undra över ibland.