Katgori 1

Att ta farväl

2011-08-11 17:07 #0 av: [Sisa]

En del har kanske svårt att förstå hur mycket man kan sörja ett älskat husdjur. Tomheten och saknaden av det underbara med ett djurs osjälviska kärlek och tomheten över lyckan att leva tillsammans med ett djur.
 Livet blir aldrig detsamma som förr, det känns som att mista en kär familjemedlem. Sorg efter djur är kanske inte riktigt accepterat ?

Många av oss härinne på Livskvalitét har husdjur. Jag har haft två hundar och jag har mist dem båda. Totte ligger begravd under en stor gran i min trädgård, den gran han också älskade att ligga under medans han ännu levde. Lilla Anna försvann från mej en kall vinterdag i skogen. Två år har gått och jag letar fortfarande..

En dag kommer det oundvikliga, ens älskade djur lämnar oss för alltid. Rätten att sörja har vi alla, oavsett om det gäller ett djur eller en människa. Man kan älska ett djur lika mycket som man älskar ett barn.

En del djur dör en naturlig död beroende av sin ålder. Att djuret levt ett långt och lyckligt liv kan vara en tröst. Men gör det sorgen lättare att bära ?

Djur kan också bli sjuka eller skadade. Vi tvingas ta det svåra beslutet, att låta vår vän somna in för alltid, bespara det en massa lidande. Hur mycket livskvalitét har ett djur som lider och har ont ? Det är vi människor som - utan att tänka på oss själva -  måste bestämma över djurets öde..bestämma vad som är bäst.

Det är fint att människor håller en minnesstund för sina djur. Begravning är ett avsked och det viktiga är ju, att det känns rätt. Att det blir ett fint minne, efter en älskad liten vän.

Sisa

 

Anmäl
2011-08-11 18:29 #1 av: Fridaaaa

Bra artikel.

Att ta farväl av ett husdjur är lika jobbigt varje gång, oavsett vad det är för djur, om det är hund, katt,marsvin eller kanin. Lika jobbigt<3

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2011-08-11 20:31 #2 av: stina63

Bra skrivet sisa. Det är så svårt när ens djur blir sjuka. Ska man se till så dom får vård blir friska igen. Men sen tänker man hur mycket dom lider undertiden.

Vet när min curre blev sjuk. Bara de att han döljde det väldigt bra tills den dagen han var väldigt sjuk. Han hade njurfel väldigt höga värden som inte gick att mäta. Bara de att jag såg inte de märkte inte alls att han var sjuk. Låter väldigt konstigt. Men vi var på sjukhuset minst två gånger om året. Han hade eksem som han fick spruta för så det inte blev värre. Visade inga symtom alls på fel på njurarna.

Så det var väldigt väldigt svårt där veta vad man skulle göra. Dom försökte hjälpa ´honom men han ville inte ha hjälp. Blev mer och mer arg på dom han led. Då blev de att jag bestämde mig. Eftersom han hade redan bestämt att han ville inte mera, De var svårt val.

Djur blir som en familjemedlem för en.

Tack för en bra artikel sisaGlad

Anmäl
2011-08-11 20:46 #3 av: Maria

Tackar också fär en bra artikel.Kyss

/Maria

 

Anmäl
2011-08-11 20:56 #4 av: Cristine

Jättefin artikel!

Tack Sisa!

Mamman till Nalle och Algot, fick jag lov att ta bort för hon hade cancer, som Tina blev jag väldigt förvånad för jag hade inte märkt något alls tills hon faktiskt var döende och vi var tvugna att åka 6 mil med henne för att få en spruta, kan inte fatta att man ska behöva åka med ett sjukt djur så långt.Det var hemskt! Jag såg i hennes ögon att hon var tacksam över att få dö.Gråter

När min käre silvertupp Plutten var döende så ville jag inte att han skulle lida så han fick en snaps och somnade in.

Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.

Hemsida www.livskvalitet-2.se  kliv in!

Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.

Anmäl
2011-08-11 23:44 #5 av: [MargaretaA]

Mycket fin artikel Sisa Glad

 

Anmäl
2011-08-11 23:47 #6 av: [Sisa]

Tack alla, snälla Ni!   Kyss

Anmäl
2011-08-12 00:04 #7 av: [GunillaF]

Väldigt fin artikel Sisa.

Jag tog farväl av både min katt och min hund i fjol sommar. Katten for till katthimlen och hunden flyttade till en ung kvinna här i närheten.

Båda avskeden var lika jobbiga. Det är en stor sorg att inte kunna ha sina djurvänner boende kvar hos sig.

 

Anmäl
2011-08-12 00:33 #8 av: [peter54]

Det är alltid jobbigt att mista en kompis, oavsett om det är en hund eller nåt annat levande.

Jag har haft den otacksamma uppgiften att ta bort två egna katter och det kan jag säga utan minsta tvekan är det absolut svåraste jag nånsin gjort.

Ibland kan jag känna ångest för det fortfarande efter över 20 år.

Medarbetare på Reptiler iFokus

Anmäl
2011-08-12 20:34 #9 av: Andina

Tack, Sisa, för att jag fick läsa denna artikel!

När våra kära från Djurvärlden lämnar, är det minst lika svårt som om det vore en människa vi håller kär. Kärleken har inga gränser för "former". Ett djur som vi välkomnar in i vårt liv blir oftast våra familjemedlemmar, en av våra närmaste.

Dina ord "Två år har gått och jag letar fortfarande" förstår jag så väl! Jag behöver inte leta, jag vet var de finns, men jag "kallar på dem" fortfarande. När jag kommer hem, när jag lämnar mitt hem för att handla, när jag ska sova, när jag vaknar - varje gång lämnar jag en hälsning, som om de finns kvar i jordelivet... Hej!... Go'natt!... Go'morron!... Kommer snart!...

Jag letar fortfarande... Mina ögon söker, mina öron lystrar efter ljuden, min näsa söker doften, hela mitt jag söker fortfarande efter mina kära vänner - även fast jag vet var de finns.

Kärleken till våra kära från Djurvärlden skiljer sig inte från den vi har till våra kära från Mänskovärlden. Skillnaden kan, måhända, vara att vi människor vågar ta emot från och ge kärleken till våra djur, lite lättare utan lika mycket rädslor.

Tack för en jättefin artikel!

 

/Andina, som tittar in emellanåt för att läsa

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

Anmäl
2011-08-12 20:42 #10 av: [Sisa]

Välkommen hit Andina..och tack för Dina fina ord. Kyss

Precis som du beskriver att leta, så letar jag. Kanske inte så mycket aktivt längre, men mitt hjärta kommer aldrig att sluta leta..hela mitt jag söker fortfarande..

Kram Sisa Kyss

Anmäl
2011-08-12 20:49 #11 av: [MargaretaA]

#9

så fantastiskt fint skrivet Andina - precis så tror jag många upplever det Glad

Anmäl
2011-08-12 20:57 #12 av: Andina

#10-#11 GladGråterKyss

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

Anmäl
2011-08-12 23:05 #13 av: Cristine

Tack Andina, jag är så tacksam att du kan uttrycka det jag inte kan, för just så är det!Gråter

Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.

Hemsida www.livskvalitet-2.se  kliv in!

Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.

Anmäl
2011-08-12 23:11 #14 av: Andina

#13 - Cristine! Jag vet att du har det svårt just nu. Jag kan bara hålla om dig! Många varma tröstekramar!!!! GråterKyssGråter

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

Anmäl
2011-08-12 23:37 #15 av: Cristine

Tack!Kyss

Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.

Hemsida www.livskvalitet-2.se  kliv in!

Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.

Anmäl
2011-08-13 14:51 #16 av: [Sisa]

# 15  Jag håller om Dej med, Cristine..och hoppas det känns lite bättre idag. Kyss

Anmäl
2011-08-15 08:59 #17 av: zabelle

#0 Jättefin artikel Sisa Kyss

#9 Så klockrent du beskriver känslan.... Precis så känns det!

Zabelle   

Anmäl
2011-08-15 09:51 #18 av: Ketang

Bra artikel. Själv har jag fått ta bort 4 hundar på 6år. Det är jätte jobbigt! Speciellt när det inte beror på ålder utan sjukdom.

Man vänjer sig aldrig och det är tungt att fatta beslutet och utföra handlingen. Men jag har lite svårt för detta när folk jämför det med att förlora en människa. Jag har även förlorat flera människor i min närhet och sorgen och saknaden efter en nära anhörig är för mig personligen mycket starkare. Saknanden stannar kvar mycket längre och tomheten efteråt blir större. Ett djur är ett djur som förgyller vår vardag med både glädje och sorg under en begränsad period. Detta vet vi och jag tror att jag i alla fall är mentalt förberedd på att inget djur varar för evigt. Men människor tar man mer för givna. När en människa rycks i från oss mitt i livet blir i alla fall min sorg och saknad oerhört mycket större än om jag måste avliva ett djur.

Fördelen med djur är också att vi har kontrollen. Vi har makten att avsluta ett lidande. Människor kan plågas länge innan dom självdör vilket jag tycker är otroligt mycket jobbigare att se än att avsluta ett stort lidande här och nu för ett djur som saknar framtid.

Men detta är min högst personliga åsikt.

Anmäl
2011-08-15 10:36 #19 av: Andina

#17 - Tack, Zabelle! Ja, det är vad som sker inom mig i alla fall...

#18 - Tack och lov är vi alla olika. Och inte finns det något fel eller rätt beträffande detta heller, tack och lov igen.

För mig personligen, är det ingen skillnad att förlora en människovän eller en djurvän - jag har en del nära och kära av båda 'sorterna' som har gått bort. För mig är djur, såväl som människor, individer och själar och därför är det ingen skillnad för mig. Sorgen hör naturligtvis också ihop med hur nära denne min kära har stått mig. 
Men jag vet, och förstår, att alla inte reagerar och känner som jag gör.

Och det går väl egentligen inte att mäta sorg, lika lite som det går att mäta kärlek. ;)

Avgörandet, makten, att se till att avsluta ett djurs liv är något som är oerhört svårt, där håller jag med dig. Men så länge man gör det av barmhärtighet så är det också en kärlekshandling, vilket kanske kan underlätta eller vara till tröst åtminstone...

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

Anmäl
2011-08-15 10:54 #20 av: zabelle

Sorg är ju inte mätbart.... vissa djur kan nog stå en lika nära som en människa. För mig är det så i alla fall.

När man skaffar ett djur har man också tagit på sig ansvaret att avsluta deras liv på ett humant sätt när den dagen är kommen. Men det är inget lätt beslut.... man kan anklaga sig själv efteråt för att man kanske hade för bråttom eller väntade för länge...
Det ansvaret slipper man med sina medmänniskor som tur är!

Zabelle   

Anmäl
2011-08-15 12:13 #21 av: Cristine

Håller med i allt !

Jag är så glad att jag har hans lilla grav i en rabatt som jag ser varje dag och fast det gått en vecka så känns det i hjärteroten lika starkt som första dagen

Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.

Hemsida www.livskvalitet-2.se  kliv in!

Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.

Anmäl
2011-08-15 12:49 #22 av: [Sisa]

Tack alla för att Ni skriver så fint om hur Ni känner. Det var precis vad jag vill, då jag skrev artikeln.

# 21 Förstår hur Du mår, Cristine. Så svårt att fatta att någon man är så van att ha bredvid sej, är borta. Sorgen avtar, det gör den visst..men det är också något man bär med sej, livet igenom. Så känner jag Gråter

Jag har förlorat människor som står mej nära och jag har förlorat djur. Jag måste ändå säga, att jag sörjer lika mycket över båda. Men det är olika hur vi känner..en del kanske har lättare att acceptera.

Nu var det ju också så, att en av mina hundar sprang bort..och jag har inte hittat henne. Jag bara önskar att jag gjorde det, så jag kunde få ett avslut..nu kan man inte låta bli, att fundera över vad som hände.

Att ta bort ett djur pga sjukdom är bland det svåraste jag gjort. I mina tankar vet jag, att jag gjorde det enda rätta..men mitt hjärta stretar emot..jag glömmer aldrig Lilla Anna och heller inte Totte. 

Kram till Er Kyss

Anmäl
2011-08-15 14:49 #23 av: Ketang

Jag är ju inte rutinerad på något sätt, men efter att ha avlivat så många hundar på så kort tid har jag lärt mig att hantera det hela på en helt annan nivå än första och andra gången. Man sörjer och mår skit. Det är jobbigt att fatta beslutet och åka till veterinären. Men när en hund är sjuk går man med ständig oro. Och när hunden är borta är det mycket man släpper som man gått och burit på ett tag. Det kan jag tycka är en enorm lättnad och gör hela sorge processen både kortare och lättare, inte då sagt kort och lätt.

Sen har vi alla olika band till våra djur. Vissa djur får man mycket starkare band än med andra. 2008 avlivade jag senast en hund och detta var den hund jag hade allra svårast att släppa. Det var det jobbigaste jag har behövt göra och jag klarade varken av att boka tid eller följa med dit. Det bara gick inte och jag tyckte nog att han förtjänade ett lugnt avslut utan en fullkomligt hysterisk matte där. Han somnade in i min bästa kompis famn. Men han är den hund som jag aldrig trodde jag skulle kunna leva utan. Första månaderna var fruktansvärda, men jag hade en dotter på 4månader då och kunde inte gå runt och lipa hela dagarna. Så jag tog mig i kragen och kom över det. Han hade det helt enkelt bättre nu än han haft på ett bra tag!

Jag har heller aldrig haft med mig någon av mina hundar hem igen. Jag är som person sån som mest ältar och fortsätter att må dåligt om jag har gravar att ta hand om. Att bli påmind om sorgen och dessutom ha kravet på mig att ständigt hålla gravarna vackra. Så för mig är det bäst med ett kort och snabbt avslut, sen försöker jag gå vidare. Jag har inte någon mänsklig grav att gå till heller. Min man besöker en av våra närmaste vänners grav två gånger om året. Men han mår mest dåligt av det. Jag går aldrig dit, ser inte riktigt vittsen med det. Jag vill minnas folk som dom var, inte gå och tänka på graven som jag gör om jag besöker den.

Men alla är ju så olika och det finns bara rätt och fel personligen. Vad som är rätt för mig är fel för någon annan. I bland önskar jag att det fanns en handbok i hur vi ska göra för att må bäst...

Anmäl
2011-08-15 16:37 #24 av: Bybo

Fin tråd Sisa, och många fina inlägg. Håller med det mesta som skrivits.

Själv är jag redan lite orolig för min katt Charlie som är lite till åren 12 år. Men, jag var till veterinären förra sommarna (misstänkte diabetes *s) och han sa, att friskare katt kunde man inte ha *pjuhh*

Anmäl
2011-08-15 18:06 #25 av: Cristine

Mina två som är kvar är 15 så jag är också orolig.

Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.

Hemsida www.livskvalitet-2.se  kliv in!

Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.

Anmäl
2011-08-15 18:24 #26 av: Fridaaaa

#25 15 år är ingen ålder för en katt ;) Tror nog dem kommer leva många år till :)
Våran honkatt är 13 år, och beter sig som 1 :D

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2011-08-15 18:26 #27 av: Andina

Min första katt levde tills hon var 21 år. Min senaste katt dog som 8-åring. Det är som med människor, en del blir väldigt gamla, andra får ta Steget över i det som kan tyckas "förtid".

Man önskar de kunde leva för alltid! ;)

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

Anmäl
2011-08-15 19:18 #28 av: [Sisa]

# 23  Jo..jag känner lite som Du! Man måste släppa taget och livet måste gå vidare. Det är ju nåt man vänjer sej vid  Det gäller ju också att ha nåt annat att lägga tankarna på..som Du har en liten dotter. Jag började jobba och för mej känns det bra just nu. Då har jag nåt annat att slösa min kärlek på..Kyss

Jag tröstar mej själv med, att jag en dag kommer att skaffa en ny liten kompis. Det är också vad alla frågar om..när ska Du skaffa en ny hund ?

När jag känner mej redo och när jag vet att jag har tid..den tid som det faktiskt tar, att bry sej om en ny liten vovve!  Kyss

Anmäl
2011-08-15 20:57 #29 av: Ketang

Med risk för att få alla emot mig nu måste jag få ur mig en sak. I dag för sex år sedan körde min mans bästa vän ihjäl sig på mc. Dom hade då bott grannar hela sitt liv och var som bröder. Martin var då 22år gammal.

Jag är inte säker på att varken hans föräldrar, som brottas med en oerhörd smärta varje dag dom passerar olycksplatsen på väg till jobbet och på hans födelsedag 3/3 eller döds dag 15/8, eller hans syskon, håller med om att djur går att jämföras med människor.

 

 

Anmäl
2011-08-15 21:05 #30 av: Andina

En av de svåraste situationerna vi kan hamna i, måste vara att vara förälder och förlora ett barn!

Men - jag känner ändå att det inte går att jämföra sorg och sorg. Och jag tror inte att det är "meningen" heller. Vi människor är olika och vi upplever sorg och smärta individuellt.

Den sorg jag känner är individuell och bygger på min erfarenhet och kontakt med människor/djur. Det betyder inte att någon annan har samma "grund" för sina känsloreaktioner.

Lika lite går det att jämföra kärlek - enligt mig.

Glad

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

Anmäl
2011-08-15 21:06 #31 av: [Sisa]

# 29  Du har så rätt!  Skulle jag mista en son eller dotter, så sörjde jag nog mer..eller lika mycket ?  Kanske så man måste tänka för att kunna släppa taget..Obestämd

# 30 Så är det nog också..vi skiljer på sorg och sorg, och alla är vi ju olika, som sagt. Kyss

Anmäl
2011-08-15 21:23 #32 av: Maria

#29 Jag kan nog hålla med dig.

Jag har mist hundar och katter och varit förtvivlad men skulle jag mista min son så hade det inte ens varit i närheten men som sagt så är vi alla olika men jag förstår hur du menar.

/Maria

 

Anmäl
2011-08-15 21:27 #33 av: JereMina

Fin artikel och ni skriver så fint i tråden.....jag har tagit farväl av flera djur under årens lopp. Det har varit både cancer, diabetes, påkörd katt, epilepsi osv. Det är lika svårt varje gång men minnena finns och är så fina.....



Lugn och fin Skämtar


Anmäl
2011-08-15 21:55 #34 av: Cristine

Jag vill inte ens försöka jämföra..sorg smärta ångest, allt passerar på ens kropp. Det är bara så.

Tack alla för era kramar

Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.

Hemsida www.livskvalitet-2.se  kliv in!

Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.

Anmäl
2011-08-15 23:37 #35 av: AnnL

Den här tycker jag är så fin.

Jag styr själv mitt liv med mina tankar o känslor.

 

Anmäl
2011-08-16 06:08 #36 av: [Sisa]

# 35  Tack Ann..just så hoppas jag det en dag ska bli Kyss

Anmäl
2011-08-16 06:38 #37 av: Cristine

Så fint Ann!Glad

Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.

Hemsida www.livskvalitet-2.se  kliv in!

Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.

Anmäl
2011-08-16 09:30 #38 av: chik

**Sisa** så fina ord o tankar*** Din Lilla Anna som bara försvann..När någon bara försvinner, Så för mig måste det vara den värsta Mardrömmen..Hoppet finns ju alltid kvar..

Sen Djur""" För mig så är smärtan stor o går nog aldrig bort..O när det gäller människor så är den lika-fast det är olika sorg-beror på vilken människa-djur som dör...

Tänker mycket nu på en vän som var med om en brand..Han levde när dom fick ut han,, Dom röntgade han o han var inte riktigt hjärndöd, utan det fans lite liv i han..Ca 30år var han o detta var år 93...Men efter ca två veckor så togs näring o vätska bort...Men han levde faktiskt nästan en vecka utan...""Det var en grej som jag aldrig glömmer..."""Vem vet hur mycket han har lidit""""  När dom nu ändå tyckte att det inte fans någon anledning o fortsätta behandlingen..VARFÖR inte ge en överdos???

 

Gör du så med ett djur!!!Då får du böter o en stämpel på dig som djurplågare...

 

ja.ja.jag tänker inte som andra människor.

Lena.P är jag i verkliga livet.

Anmäl
2011-08-16 14:06 #39 av: Ketang

#38 Det här med avlivning och dödshjälp är ju en het debatt. Visst är det sjukt att man får plåga människor till döds på det viset? En vän till mig dog i cancer för 4månader sen och hon led av mycket svår smärta. Inget verkade hjälpa mot smärtan och hon dog efter månader av plågsam smärta.

Hade det varit ett djur som blivit behandlat på samma sätt kan man ju bli åtalad!

Tråkigt att höra om din vän som troligtvis led helt i onödan.

Anmäl
2011-08-16 14:12 #40 av: Cristine

Håller med dig chik

Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.

Hemsida www.livskvalitet-2.se  kliv in!

Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.

Anmäl
2011-08-16 18:09 #41 av: [Sisa]

Håller också med Dej, Chik..livet är som en berg-o-dalbana Gråter

Anmäl
2011-08-17 12:13 #42 av: [Sisa]

Tack alla, snälla Ni för era fina kommentarer till min artikel!

Kram

 

Anmäl
2011-09-11 11:59 #43 av: [trollskogen]

Jag har förlorat så mkt , mina älskade djur .

Men det hemskaste är när man inte får ens ha en grav att gå till.

Hästar avlivas och fraktas bort i en container efter att dom avblodat dom , ingen vacker syn .

Jag har ingen grav efter min stora kärlek Dixie min dotter har ingen grav efter sin Älskade Bumling och sonen har ingenstanns att gå när han saknar sin Cash .

Så hemskt , man kan inte sörja färdigt lixom .

Anmäl
2011-09-11 12:37 #44 av: [Sisa]

# 43  Så ledsen man blir då man läser det Du skriver. Att få ha en grav eller inte, borde väl vara valfritt ?  Gråter

Kramis till Dej! 

 

Anmäl
2011-09-11 14:06 #45 av: Maria

Men visst kan man kremera djur om man vill men då får man betala.

/Maria

 

Anmäl
2011-09-11 18:01 #46 av: [trollskogen]

Man får inte gräva ner hästar i naturen o ska dom kremeras så handlar det om astronomiska summor .

Vi hade oturen att förlora tre hästar en älskad hund 4 kaniner och flera höns + svärfar på 1½  år .

Detta var en mkt tung tid ..

Min älskade hund ligger begravd bakom mitt förra hus så dit kan jag inte gå längre heller .

2av hästarna avlivades tillsammans mitt i vintern så vi valde att dom skulle bli el ist . Ekologiskt och kändes bra att veta att kanske just den elen gick till en kuvös på ett sjukhus tillexempel .

Anmäl
2011-09-11 19:26 #47 av: [Sisa]

# 46  Fin tanke..dina hästar lever vidare genom att hjälpa någon annan kanske Kyss

Anmäl
2012-05-15 19:18 #48 av: [Sisa]

Zabelle..jag känner med Dej.

En del av en själv försvinner med ett älskat husdjur, men lever också  kvar i ens hjärta.

Kram, Ljus och Värme Gråter

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.