Annons:
Läst 15381 ggr
[MargaretaA]
2009-05-13 11:15

Luktsinnet

Luktsinnet är det sinne som gör att vi kan känna olika lukter, odörer och dofter. De sinnesceller som registrerar doftmolekylerna sitter samlade i ett litet organ högst upp i nästaket, area olfactoria.

Det luktorgan som högre organismer, inklusive människan, besitter kan betraktas som en komplicerad molekyldetektor; liksom smaksinnet är luktsinnet en form av kemoception. Man har förmåga att skilja mellan ca 350[källa behövs] lukter varav 80% är obehagliga[källa behövs].

I jämförelse med människans luktsinne kan luktsinnet hos andra djurarter både vara komplexare och delvis mer specialiserat på andra dofter. Hos hunden upptar luktcentrum ungefär en tredjedel av hjärnan, hos människan en tjugondel.

Lukt och smak

Det som vi uppfattar som smak beror till stor del på våra luktintryck. Medan smakreceptorerna enbart kan skilja mellan sex olika grundsmaker (sött, salt, surt, beskt, umami och fett) så kan luktsinnet urskilja hundratals olika dofter i extremt små kvantiteter. I engelskan finns ordet flavor där luktsinne, smaksinne och trigminusnerven tillsammans bidrar till "smaken" medan man i svenska språket inte särskiljer taste (ren smak) från flavor.

källa;

http://sv.wikipedia.org/wiki/Luktsinne 090513

Annons:
[MargaretaA]
2009-05-13 11:33
#1

Under nästan två års tid var mitt luksinne helt borta. Det var så förskräckligt sorgligt att inte kunna uppleva alla lukter - både dofter och odörer som man tagit för givet hela livet. Diagnosen var kronisk bihåleinflammation som gjorde att slemhinnorna i näsan svullnade och täppte till.

Efter ett evigt springande hos läkare som inte kunde hjälpa mig fick jag till slut tag på en som testade något nytt. Efter bara några dagar med långtidsverkande penicillin så började näsan långsamt fungera igen och jag var så lyckligt så det går knappast att beskriva.

Att äntligen få känna doften av kaffe och bacon till frukost. Doften av våt jord på skogspromenaderna. Vårens och sommarens alla blomdofter gjorde mig tårägd av lycka och plötsligt smakade maten också.

Att förlora luktsinnet är en sorg och förlust som man inte förstår förrän man har provat. Vi är så vana vid alla dofter omkring oss och vi tar dem för givna. Jag är otroligt tacksam att jag fick mitt luktsinne tillbaka. Att kunna gå ut och känna naturens och årstidernas speciella dofter är en förmåga som jag numera värdesätter enormt mycket!

Indiania
2009-05-13 11:41
#2

Vill gratulera dig till att fått luktsinnet tillbaka.Vi tar mycket för givet och lukt o smak är ju så viktigt för vårt välbefinnande.

Kan tala om att jag sått luktärter som jag skall lukta på mycket i sommar.Det finns så mycket olika goda dofter, de har alltid haft roligt åt mig här hemma för jag sniffar och luktar när det är någon doft jag gillar.Tänk att komma ut efter en regnskur på våren och sommaren, härligt.

För att inte tala om alla härliga matdofter, ja livet är härligt att lukta på!

" Var nära naturen - var när dig själv "

Cristine
2009-05-13 11:42
#3

Det är ett sinne jag absolut inte vill vara utan, jag kan inte ens föreställa mej hur det skulle vara.

Vilken tur du fick det tillbaka!

Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.

Hemsida www.livskvalitet-2.se  kliv in!

Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.

Hoppfull
2009-05-13 13:01
#4

Oj vilken sorg Maggan! Skönt att det rättade till sig!

Jag hör till den kategorin av människor med lite väl bra luktsinne. Jag luktar mig till saker på långt håll och är ganska känslig för dofter. Tyvärr blir man även känslig för smaker när man har extremt luktsinne och jag är väldigt petig med mat. Kan oxå ha svårt att vistas bland andra människor i grupp då de ofta doftar starkt.

Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?

Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.

chik
2009-05-13 13:29
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#5

Lukten är något som jag inte skulle villa bli av med. För som man läser här, det påverkar ju så mycket mer.

Sen så är ju lagom bäst. Jag kan känna lukter som ingen annan känner, o vilka dispyter man kan hamna i.

Jag städade på ett sjukgymm. O där kom det fram en sjukgymnast o frågade mig om hon fick ställa en personligfråga, o det är klart att hon fick. Hon undrade om jag hadde hund, för hon kände det på lukten..Det var lite jobbigt.För min tanke var ju med en gång.-Herre gud luktar jag så illa. Men hon sa att hon brukade fråga, bara för att kolla om det stämde.

Lukten av skog!!!

Lena.P är jag i verkliga livet.

Indiania
2009-05-13 13:34
#6

#5 Jaa Chik lukten av skog är underbar! Glad

" Var nära naturen - var när dig själv "

Annons:
[MargaretaA]
2009-05-13 13:42
#7

Ja jag är verkligen glad att det funkar någorlunda igen, men det är ojämt. Vissa dagar är sämre och andra bättre, men helt borta är det inte längre.

Ända sedan min son höll på att elda upp huset när han var liten, så har jag varit överkänslig mot lukten av brandrök. Jag känner det långt före alla andra och springer runt oroligt för att lokalisera det. Oftast är det nån granne som eldar Flört

Hoppfull
2009-05-13 13:53
#8

Och jag kan känna mögel i folks hus… ibland flera år innan man upptäcker det. I min syrras hus kände jag mögellukt vid sidan av deras tvättmaskin och de skrattade gott åt mig i säkert 7-8 år tills det upptäcktes en liten vattenskada och väggen var full med mögel! Förvånad

Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?

Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.

chik
2009-05-13 13:59
#9

Ja du Mögel!!

Det är något som jag med känner.

I min nya läg, för hundra årsedan.När jag flytta in så sa jag med en gång att badrummet fick dom sanera. O dom komm med sina mätare o sa att det fans inget.Men jag gav mig inte. O vad hände! Jo det var fult med mögel o saneringen tog flera månader.

O sen parfym..Hua!

Lena.P är jag i verkliga livet.

Hoppfull
2009-05-13 15:21
#10

Ja, jag klarar inte heller stickiga parfymer särskilt bra. Och kvinnor är såååå duktiga på att inte bara parfymera sig utan fullkomligen dränka in sig i parfym. Så att det fyller ett hela rum när de kommer in. Det tycker jag är äckligt snarare än godluktande!

Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?

Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.

[GunillaF]
2009-05-15 16:06
#11

Jag vet hur du haft det Maggan för jag är drabbad just nu och sedan i januari. Har inte haft tillstymmelse till luktsinne på den tiden. För mig var det också en bihåleinflammation som ställde till det. Jag har fått testa alls möjlig slags penecilin och andra mediciner men inget hjälper. Jag har inte smaksinnet kvar heller!!!Obestämd Ni ska bara veta vad jag saknat dessa två sinnen nu under min utlandssemester! Att inte känna alla dofter och smaker känns som ett stort handikapp. Jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle kunna vara så här jobbigt! Jag hoppas jag också kommer att få tillbaka det.

Hoppfull
2009-05-15 16:16
#12

#11 Har du testat näskanna? Min syster hade mer eller mindre kronisk bihåleinflammation förr, men sedan hon skaffade sig en näskanna och sköljde varje dagen en tid så försvann det och sedan dess har det varit borta.

Se här Rena snoken

Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?

Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.

[GunillaF]
2009-05-15 16:38
#13

Allt är testat.

 Dom tror att det kan vara en allergi mot något som gör det! (?) Det ska jag få testat om 4 mån. (Helt sjukt vilka köer det är) Det är inte fråga om livskvalitet - det känns som om det bara är "överlevnad" just nu!

Annons:
Hoppfull
2009-05-15 16:40
#14

Usch vad jobbigt! Eftersom jag är alternativmedicinsk anhängare så tror jag ju att alla symptom har grund i någon inre obalans som man måste hitta. Inte sällan känslomässigt. Men man måste såklart orka med oxå!

Vad har man sagt från alternativmedicinen då?

Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?

Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.

[MargaretaA]
2009-05-15 17:06
#15

Fy bubblan Gunillan, men jag är ett bevis på att det aldrig är hopplöst.

jag fick först en vanlig tvåveckorskur med nåt penicillin som inte funkade. Sedan fick jag Nasonex nässpray. Hjälpte inte heller. jag fick till och med en cortisonkur. Det var kul för jag blev hög ett hus av det, men det hjälpte inte. till slut tvingades jag göra en spolning av bihålorna - fy fasen jag föder nästan hellre barn Skrikandes Sen blev det tal om operation, men så långt gick det aldrig som tur var.

Jag fick en ny läkare. Hon skrev ut långtidsverkande penicillin som heter Ery-max. jag märkte effekt efter bara 2-3 dagar. Guuuuud vad lycklig jag var då. Jag gick runt helt salig och luktade på allting.

Nu får jag små återfall ibland men då kör jag bara en kur och så blir det bra igen.

Ge aldrig upp Gunilla!

#14

Det ligger mycket i det du säger.

jag tror att jag åkte på den här smällen efter att ha vårdat min mycket sjuka far i mitt eget hem i flera månader (samtidigt som jag försökte plugga på universitet) Han vägrade ligga på sjukhus. Han höll på att dö i våran soffa flera gånger. Det var sviter efter en svår operation där allt som kunde gå fel, gick fel.  Varje morgon började med att jag fick gå och kolla om gubben levde fortfarande. Det är en lång historia. Men när jag äntligen blev fri från den bördan brakade jag ihop fullständigt och blev sjuk själv. Jag fick ge upp studierna.

Jösses amalia säger jag. Det är vackert att ta hand som sina gamla sjuka föräldrar men det finns ett pris att betala för det Obestämd

Hoppfull
2009-05-15 17:24
#16

#14 Men fy vilken jobbig sits! Inte konstigt att din kropp lade sig ner till slut och inte vill bli frisk på ett tag!

Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?

Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.

Upp till toppen
Annons: